Idag avslutas FN:s toppmöte i Uzbekistan om konventionen om skydd av vandrande vilda djur. Inför mötet släpptes en dyster rapport om att drygt en femtedel av alla migrerande arter hotas av utrotning. För fiskar är den siffran 97 procent. Men nu ska större områden skyddas, enligt ett beslut.
När FN:s toppmöte CMS COP14 drog igång i Samarkand i Uzbekistan i måndags släppte FN också sin första övergripande rapport någonsin om tillståndet för världens migrerande arter. Rapporten lyfter bland annat att 22 procent av alla arter som är listade som migrerande arter är utrotningshotade och att 44 procent uppvisar minskande populationer.
Läget beskrivs som allra allvarligast för fiskarna. Hela 97 procent av de listade arterna riskerar att utrotas.
– Det är en trend vi sett ända sedan 70-talet – med en stadigt nedgående kurva. En viktig orsak till detta är överfisket i många havsområden, säger Inger Näslund, havs- och fiskeexpert vid Världsnaturfonden WWF, i ett pressmeddelande.
Andra orsaker till de många hotade arterna är mänsklig exploatering och försvinnande livsmiljöer för djuren. Även klimatförändringarna, miljöförstöring och invasiva arter som spridits utanför sitt hemområde genom handel och fartygstrafik är bidragande orsaker.
Skydda viktiga områden
Men under onsdagen beslutade toppmötet om en överenskommelse för att skydda viktiga områden för olika arter så att även vandringsvägar säkras.
– Detta ger en signal om hur viktigt det är med en tydlig sammanlänkning mellan de livsmiljöer som är nödvändiga för olika migrerande arter, säger Inger Näslund.
Några av de arter som hotas är den blåfenade tonfisken, som återigen syns i svenska vatten de senaste åren, efter att helt försvunnit sedan 60-talet. Då arten värderas högt på den japanska marknaden har det lett till ett alltför intensivt fiske.
För att skydda arten, som varje år migrerar från Nordatlanten till varmare vatten, så behövs ett internationellt samarbete, enligt Näslund.
– Det är viktigt att förvalta och skydda den blåfenade tonfisken på liknande sätt inom hela det atlantiska området där den förflyttar sig och att alla länder gemensamt värnar om detta genom den regionala fiskförvaltningens beslut, säger hon.
En annan hotad art är de europeiska ålen, där det idag bara finns någon procent kvar jämfört med beståndet på 50-talet.
Behövs mer kunskap
Även många fågelarter är hotade. Här är också ett problem att det ofta saknas tillräcklig kunskap hur man skyddar dessa arter. Therese Wåtz, artexpert på WWF, säger i pressmeddelandet att organisationen tillsammans med Birdlife Sverige och Lunds universitet arbetar med att få bättre förståelse för hur och var fåglar som häckar i arktiska Sverige migrerar.
Några arter flyttar till södra Sverige under vintermånaderna, men många flyger också betydligt längre.
– Vi tror att de arktiska vadarna migrerar till alla världens länder. Vi har bland annat återfunnit individer som flyttat från Arktis till Mocambique, säger Therese Wåtz.
Hon fortsätter:
– Det här är djur som är väldigt utsatta. Vet man inte var de stannar eller övervintrar kan man inte sätta in åtgärder som hjälper dessa fåglar. Just nu vet vi inte var de tar vägen eller ens hur många de är.
Även Inger Andersen, vd för FN:s miljöorgan UNEP, kommenterar FN-rapporten med att det behövs mer samarbete.
– Det globala samfundet har en möjlighet att översätta denna senaste vetenskap om de påfrestningar som migrerande arter utsätts för till konkreta bevarandeåtgärder. Med tanke på den prekära situationen för många av dessa djur har vi inte råd att dröja och vi måste arbeta tillsammans för att göra rekommendationerna till verklighet”, säger hon i ett pressmeddelande.
