Det nya året inleddes med rubriker som sände kalla kårar genom åtskilliga redan nedkylda svenskar. Det kan bli krig i Sverige, ekade budskapet från Folk och försvars rikskonferens och fortplantade sig vidare via mediers och opinionsbildares alla tillgängliga kanaler. Snöbollen som sattes i rullning av Rysslands invasion av Ukraina för snart två år sedan, och som plöjt upp rekordhöga försvarsanslag och banat väg för Natomedlemskap, tycktes accelerera i ofattbar hastighet. I sin obönhörliga framfart passade den också på att lagom till jul beröva 18 organisationer inom området fred och säkerhet bärande ekonomiska medel.

Nu handlar det förstås inte om någon ostoppbar naturkraft, utan om den svenska regeringens respons på de ökade geopolitiska spänningarna i närområdet, som till mångas förvåning alltså ledde till att just fredsorganisationer blev av med de statliga medel som brukat fördelas av Folke Bernadotteakademin.

Men inte bara fredsrörelsen har känt sig trängd i Tidöregimens Sverige. Sedan regeringen tillträdde har flera delar av civilsamhället mottagit bistra besked om indragna eller minskade medel. På samma gång försäkrar de styrande att civilsamhället utgör en viktig del i samhället både i freds- och krigstid, inte minst för demokratin, den som enligt statsministern ska försvaras ”med vapen i hand”.

En odemokratisk riktning

Men vad händer med demokratin när civilsamhället urholkas? I december 2023 konstaterade Civil rights defenders, i en rapport som sammanfattar det första året med Tidöpartierna vid makten, att ”ifrågasättandet av civilsamhällesaktörer varit ett återkommande tema” med en politisk retorik ”där kritiska röster i civilsamhället politiseras och hotas”. Undersökningar från CRD och Institutet för mänskliga rättigheter visar dessutom att allt fler är oroliga för att vi rör oss i en odemokratisk riktning, och upplever att våra demokratiska grundprinciper hotats under de senaste 12 månaderna.

Under det senaste året har stödet till studieförbunden och etniska organisationer kraftigt minskats eller dragits in, och i regeringens regleringsbrev till Folke Bernadotteakademin daterat den 22 december 2023 bekräftades alltså det som många fruktat sedan utlysningarna om stödet plötsligt satts på paus i juni – myndigheten ska inte längre fördela statliga medel till civilsamhället.

För Svenska läkare mot kärnvapen innebär det att ungefär hälften av intäkterna – 1,9 miljoner – försvinner i ett slag.

– Vi kommer behöva omprioritera vår verksamhet. Vi avvaktar lite det här året och ser vad som händer, vi vill inte göra för stora förändringar än. Vi blev beviljade ett treårigt stöd som började förra året, som skulle löpa över 2024 och 2025, men det försvinner nu, säger generalsekreterare Josefin Lind.

Getts i ett sekel – dras in

Statligt stöd till fredsorganisationer i Sverige har funnits i nästan 100 år. Det var 1929 som det i en riksdagsmotion föreslogs att ett upplysningsanslag för freden skulle inrättas. Sedan dess har staten stöttat civilsamhället i dessa frågor i större eller mindre utsträckning. Sammantaget fördelades under 2023 drygt 20 miljoner i stöd till 18 organisationer. Den största andelen, 2,7 miljoner, gick till landets äldsta fredsorganisation, Svenska freds- och skiljedomsföreningen, en summa som utgjorde en fjärdedel av budgeten och motsvarar ungefär fyra tjänster. Då personal är det viktigaste man har försöker man nu skära så mycket det går i allt annat, som resor, berättar ordförande Kerstin Bergeå.

– Vi skulle ha följt med Folk och försvar på studieresa till Turkiet till exempel, men det har vi inte råd med nu. Vi kommer inte heller kunna åka till FN och följa nedrustningsförhandlingarna som vi gjorde i november. FBA-stödet har också stöttat vårt arbete med att granska militariserat AI, mördarrobotar, ett arbete som verkligen skulle behövas. Jag tror verkligen det kommer gå framåt med en reglering nu när FN vädjar, och det hade varit jättevärdefullt för oss att fortsätta vara del av den globala kampanjen, men det kommer ske på sparlåga.

Har ni fått någon motivering till beslutet?

– Det som de svarat är att de vill att pengarna till civilsamhället ska gå till lokala organisationer i partnerländer. Men det unika med stödet var att det ska främja en säkerhetspolitisk- och fredsdebatt i Sverige, det har aldrig varit fråga om biståndspengar.

Efter beskedet sa utrikesminister Tobias Billström till Dagens nyheter att beslutet handlar om att renodla FBA:s verksamhet, något Kerstin Bergeå inte köper.

– Hela myndigheten kom till för att jobba fredsbyggande och det är något som de här 18 organisationerna gör. Om man verkligen går på den linjen är det jättekonstigt att man drar in stödet för oss. Vi menar att det är viktigt för en stat som har våldsmonopol att det finns ett kritiskt och levande civilsamhälle, vi har partistöd och mediestöd, vissa funktioner behöver ju stöd. Om man ska göra en sådan här omläggning till fredsorganisationer hade man åtminstone kunnat göra en utfasning och gett oss tid. Nu blev det väldigt chockartat. Vi ser det som en attack mot de kritiskt granskande röster som vi faktiskt är. Men vi kommer inte låta oss tystas, säger Kerstin Bergeå.

”Vill inte ha dialog ”

Josefin Lind på SLMK är av samma uppfattning gällande motiven bakom beslutet.

– Vi kan inte se det som annat än att de vill tysta röster, de vill inte ha kritik, inte ha dialog. Borgerliga regeringar har historiskt sett inte varit så intresserade av vår verksamhet, men aldrig på den här nivån, stödet har aldrig dragits in. Det är ett extremt uttryck för ointresse, speciellt eftersom vi inte får några svar från utrikesministern. Bara över en natt hade de plötsligt inte utlyst bidragen, och på ett halvår har vi inte fått några svar.

Också Lotta Sjöström Becker på Kristna freds, som får ett treårigt verksamhetsstöd på 2,1 miljoner årligen indraget, har i en artikel i Dagen lyft fram bristen på kommunikation.

– Vi är många inom civilsamhället som står inför svåra ekonomiska utmaningar på grund av att regeringen avslutar stöd utan dialog och utan möjlighet till konstruktiv omställning. Det är dåligt och destruktivt, säger hon.

Bristen på svar kan samtidigt tolkas som ett svar i sig.

– Det är svårt att inte tänka att det ändå handlar om vilken typ av politik vi granskar, det vill säga säkerhetspolitik. De senaste åren har det blivit väldigt svårt att lyfta kritiska perspektiv eller andra perspektiv över huvud taget än den militära diskursen om avskräckning. Sedan Rysslands invasion av Ukraina är det inte lätt att prata säkerhetspolitik från freds- och feministiskt perspektiv, och med Natoansökan har det stärkts ytterligare. Sverige har snabbt gått från att vara ett land som uppmuntrar till debatt till ett land där det inte får finnas några avvikande åsikter när det gäller säkerhet. Det är så lite pengar, så det är inte en ekonomisk fråga, det är en ideologisk fråga, säger Malin Nilsson, generalsekreterare för Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet.

Deras treåriga stöd om 2,3 miljoner löpte ut vid årsskiftet och nu kan de alltså inte söka något nytt sådant från FBA.

Bidrar med expertkunskap

Enligt Josefin Lind på SLMK kommer det indragna stödet att påverka hela debatten.

– Så det får väl avsedd effekt. Men vi hoppas och tror att pressen på regeringen och utrikespolitiken inte kommer minska utan snarare öka, vi behöver visa vad som händer inte minst när vi kommer med i Nato. Vi vet av våra kollegor i Natoländer att transparensen minskar. Det kommer absolut bli konsekvenser.

Något som alla kanske inte känner till är att civilsamhällets organisationer bidrar med expertkunskap inom sina områden till olika instanser och myndigheter. Det blir mindre av den varan nu, konstaterar Malin Nilsson.

– Den största konsekvensen är att vi inte kommer synas och höras, att de kritiska perspektiven inte fram. På ett sätt kommer de lyckas tysta våra röster. Det känns tråkigt. IKFF är en av få organisationer som granskar Sveriges agerande i FN. Det är ofta forum där inte ens media är närvarande, det är kostsamt och svårt att hänga med i processerna, det tror jag också helt kommer försvinna, den sortens arbete har vi inte råd med längre. Och vad Sverige gör i FN har konsekvenser, det har vi märkt inte minst med Gaza, det fattas viktiga beslut där som svenska folket inte får särskilt mycket information om. Å andra sidan gissar jag att Sverige inte kommer vara särskilt aktiva inom FN framöver, men att rapportera om det är också viktigt.

På samma sätt har SLMK i 40 år bistått med kunskap om konsekvenserna av kärnvapenanvändning.

– Den typen av kunskap kommer vi inte kunna tillhandahålla, vi behöver prioritera vilka vi ska ge infon till. Det är vi i civilsamhället som i decennier som har följt konferenser och avtal och bistått UD med expertis. Den kontinuiteten kommer inte längre finnas tillgänglig, flera föreningar säger upp folk, och frågan är hur man sen ska bygga upp det igen – för jag hoppas verkligen att stödet återkommer.

Ökad konkurrens

Eftersom IKFF samarbetar med systersektioner i andra länder får de indirekt programstöd från Sida och eftersom de organiserar kvinnor får de även stöd från Jämställdhetsmyndigheten. Men konkurrensen om andra medel, från fonder till exempel, kommer öka, tror Malin Nilsson. FBA-stödet hade den fördelen att det bidrog till långsiktighet just för att det i fredsorganisationernas fall inte var ett projektstöd.

– Vi har kunnat växa och utveckla vår expertis, våra rutiner, allt som behövs för att ha en fungerande professionell organisation, vilka är de krav man ställer, säger Malin Nilsson.

Krav som med all sannolikhet kommer att skärpas. Den 19 mars läggs en proposition om ändrade demokrativillkor fram, villkor som varit under utredning i flera år och nu går under rubriken ”Statens stöd till trossamfund samt demokrativillkor vid stöd till civilsamhället”. Bakgrunden är att villkoren i sin nuvarande utformning uppfattas som otydliga och inte heller är enhetliga för samtliga bidragsgivande myndigheter, men det bottnar även i att vissa trossamfund vid granskning inte ansetts leva upp till demokratiska värderingar.

Hösten 2022 drogs det liggande förslaget tillbaka av socialminister Jakob Forssmed, efter att civilsamhället uttryckt oro över att tillämpningen av demokrativillkoret kan leda till oproportionerliga konsekvenser. Dels för att det är otydligt vad som menas med kopplingar till våldsbejakande extremism eller antidemokratiska miljöer, dels för att högre ställda krav på organisationens formella uppbyggnad riskerar att öka den administrativa bördan avsevärt för i synnerhet mindre föreningar. Exempelvis finns ett förslag om att organisationen måste ha en företrädare, genom att man till exempel precis som i näringslivet registrerar verkliga huvudmän, vilket inte är applicerbart på en förening med en styrelse.

Särskild granskning

En organisation som nyligen granskats utifrån demokrativillkoren är Kvinnor för fred, en ideell förening som hittills uppburit stöd från Jämställdhetsmyndigheten. Senvåren 2023 initierades en särskild granskning av Kvinnor för fred (KFF) och även paraplyorganisationen Sveriges fredsråd (SFR) efter att somliga medlemmars uttalanden om Rysslands invasion av Ukraina uppmärksammats i media. Som en del i granskningen gav Jämställdhetsmyndigheten ett undersökningsuppdrag till företaget Afactor, som grundats av Anna Schneider och Maria Öström, båda tidigare verksamma inom Säpo. Utredningen på 38 sidor behandlar frågeställningen om huruvida föreningen och/eller dess företrädare ”har fört en opinion i säkerhetspolitiska frågor som främjar diktaturer, i synnerhet Ryssland och deras invasion av Ukraina”.

Underlaget till granskningen består till stor del av inlägg i sociala medier som gjorts av föreningsföreträdare som man ansett vara av intresse. Utredningens slutsats är att ”[i]nga direkta organisatoriska kopplingar som avser ekonomiskt bidrag eller styrning mellan KFF/SFR och diktaturer (främst Ryssland) har påträffats. Däremot finns det kopplingar mellan KFF:s och SFR:s representanter till organisationer och föreningar som öppet sprider ett bland annat pro-ryskt narrativ […]. Ett ”budskap som ligger i linje med Kremls narrativ” är ett som enligt utredarna ”ifrågasätter USA och Nato samt kritiserar Sveriges försvarspolitik”, något som skulle tyda på ”potentiell inblandning i bredare informationskrigföringstaktik som syftar till att påverka den allmänna opinionen och underminera etablerad politik och allianser i Sverige”.

Uppfyller inte demokrativillkoren

Susanne Gerstenberg, styrelseledamot i Kvinnor för fred, skriver i ett mejl till Syre att de ”tycker att Jämställdhetsmyndighetens utredning av vår förening på 38 sidor har varit djupt orättvis, dessutom full av felaktigheter. Kort och sakligt har vi själva protesterat genom en kommentar.”

Även fredsaktivisten Tord Björk har författat ett långt genmäle som publicerats i nättidningen Parabol. ”Det sätt som analysen gjorts och hur den strukturerats för att lösa Jämställdhetsmyndighetens uppgift är ett hot mot alla oberoende folkrörelser”, skriver han bland annat.

Efter att beslutet skjutits upp flera gånger meddelade Jämställdhetsmyndigheten den 1 februari att Kvinnor för fred inte beviljas statsbidrag för 2024 och dessutom krävs på återbetalning av medel som utbetalats för 2023. Skälet är att företrädare ska ha uttalat sig positivt om Rysslands invasion av Ukraina. Det innebär, enligt myndigheten, att föreningen inte lever upp till demokrativillkoren.

”Svårt att inte se mönster”

Patrik Schröder arbetar på arbetsgivarorganisationen Fremia där han ansvarar för frågor om civilsamhällets förutsättningar. Den svenska politiken har tidigare alltid haft ett positivtförhållningssätt till det som är ideellt arbete och till folkrörelser, förklarar han.

– Man tycker att det är ett bra sammanhang för samhället och medborgarna. Nu har man fortsatt, från de allra flesta partiernas håll, att i retoriken vara positivt inställda, men i den konkreta regeringspolitiken ser vi lite för många exempel på nedskärningar, nedprioriteringar och borttagningar av olika typer av stöd. Det är svårt att inte se ett mönster där man inte är så intresserad av att ha ett aktivt röstbärande civilsamhälle.

De fredsorganisationer som fått sitt FBA-stöd indraget menar att det är ett försök att tysta kritiska röster, hur ser du på det?

– Jag tror inte man behöver vara så konspiratoriskt lagd för att göra den kopplingen. Stödet har funnits sen 1920-talet, och två dagar innan jul, lite i medieskugga, tar man bort det. De som förlorar mest stöd är Svenska freds som är de som varit mest kritiska till Nato-medlemskapet. När det offentliga dessutom motiverar med att man vill renodla myndighetens uppdrag går man vilse fullständigt. Ville man det kan man lägga pengarna på en annan myndighet.

– Det här är pengar som funnits i 100 år och att då med ett pennstreck utan föregående diskussion ta bort dem, det är ett oseriöst sätt att bedriva verksamhet. Det rör sig ju inte om stora pengar i statsbudgetperspektiv och även när vi adderar upp stödet till studieförbunden, de etniska förbunden och studentorganisationerna, så är det fortsatt lite pengar som man får väldigt mycket tillbaks för. Det är rimligtvis något annat som gör att man vill ta bort dem och regeringen är inte alls transparent med vad.

Fredsrörelsen behövs nu

Svenska freds ordförande Kerstin Bergeå har vid flera tillfällen uttryckt det i hennes tycke absurda med att missgynna fredsrörelsen när den behövs som bäst, i en värld som är mer osäker än på mycket länge. Men även om också politikerna gärna lyfter fram civilsamhällets roll för till exempel totalförsvaret, kan motstridiga intressen uppstå i beredskapstider. Det har Magnus Karlsson, professor vid Institutionen för civilsamhälle och religion på Marie Cederschiöld högskola, blivit varse i arbetet med ett projekt som undersöker beredskapsviljan inom civilsamhället.

– När man från det offentliga pratar om att civilsamhället är viktigt i beredskapen tänker man sällan på att det finns Nordiska motståndsrörelsen, fredsrörelser och alla möjliga typer av organisationer som spontant inte passar in i ett beredskapstänk. Framför allt tänker man inte på hur många de är. Det finns 260 000 civilsamhällesorganisationer, 9 000 i snitt i varje kommun, och det är svårt att få dem att prata med en röst. Jag tror inte ens det är önskvärt ur ett demokratiskt perspektiv.

Karlsson framhåller att det är av vikt för den svenska demokratin att det finns en pluralism, med olika typer av organisationer som ger uttryck för olika riktningar.

– Om vi tänker att vi ska försvara Sverige så är det få som tänker att man ska försvara slottet, de flesta tänker på svenska värden som demokrati eller yttrandefrihet. Men när det sedan gäller beredskapsdimensionen och att försöka samla människor till att göra saker tillsammans så är det inte säkert att det där demokratiska värdet spelar så bra ihop med det. Ta till exempel Göran Greiders text om att ÖB drömmer om krig, det kanske inte var den som bäst samlade svenskarna kring beredskap, den hade en annan funktion, men i ett demokratiskt samhälle får han skriva den texten.

Leder till misstänksamhet

Kerstin Bergeå är övertygad om att i alla fall en indirekt del av det demokratiska utrymmet minskar när hennes och andra fredsorganisationer framöver har mindre resurser att ”granska de politiska beslut och enorma satsningar på upprustning som görs just nu”.

– Det slår oerhört hårt, speciellt för freds- och nedrustningsröster.

Ett sådant minskat utrymme leder i sin tur till ”ett tyst och försiktigt civilsamhälle”, anser Patrik Schröder.

– Där det är osäkert vad som är okej att säga och göra, att man självcensurerar sig i sitt engagemang. Det är ett demokratiskt haveri om det börjar dra åt det hållet, den svenska demokratin bygger på ett starkt aktivt civilsamhälle. En utveckling som drar mot ett mer auktoritärt samhälle vill vi ju inte ha. Jag tycker inte vi är där än men det tas steg som går åt fel håll. Det kan också leda till att vi får mer av misstänksamhet mellan medborgarna, och mellan medborgarna och staten, som riskerar att rasera delar av den ganska långtgående tilllitskultur vi har i Sverige. Om man har en idé om att gå in i ett nolltoleranssamhälle bör man fundera på vad det kostar i en massa system som för de allra flesta som vill väl och gör rätt kommer betyda mer kostnader och administrativ börda. Och om åtgärderna inte är verksamma skapas ytterligare frustration kring det offentligas förmåga.

Syre har sökt Tobias Billström.

Afactor har avböjt medverkan.