Grattis till Jimmieregeringen och Erdogan! Härligt att min fotbollstränare Urban lärde mig vid åtta års ålder att vara en bra förlorare.
Det svenska krypandet för den islamistiska despoten fortsätter. Sveriges radios nedläggning av den kurdiska redaktionen nyligen, en del av sparförsök på 250 miljoner kronor årligen enligt vd Cilla Benkö, väcker frågor om landets politiska prioriteringar. Nedläggningen av den 22 år gamla kurdiska redaktionen, en viktig nyhetskälla på kurdiska, utmanar synen på pressfrihet i förhållande till SD-regeringen och Sveriges diplomatiska relationer. Utöver nedläggningen av den kurdiska redaktionen läggs ytterligare två språk ner, men det är speciellt viktigt att betrakta nedläggningen av den kurdiska redaktionen i en bredare politisk kontext, med en realpolitiskt konspiratorisk blick.
Det blir svårt att göra sig av med utlåtanden som Sveriges radios yttranden om att minoritetsredaktionerna spelar en nyckelroll, speciellt den kurdiska som har goda lyssnarsiffror och 46 000 kurdiska följare. Signalen det sänder?
Dessa frågor brukade vara prioriterade, men inte längre. Det väcker frågan om hur Sveriges radio tvingas hantera det nya politiska landskapet ända sedan volymen höjdes mot dem när KD-ledaren Ebba Busch och Jimmie Åkesson började göra det de kan bäst: politisera icke-politiska parter. Sveriges radios minoritetsredaktioner har fått en och annan blåbrun känga ända sedan SR:s somaliska sändningar översatte Ebba Busch felaktigt.
Joakim Medins krönika i ETC om att Nato-dramat bara har börjat kastar ytterligare ljus över den politiska kontexten. De svensk-turkiska avtalen om terrorismbekämpning och löften till president Erdogan skapar oro med tanke på hans breda defintion av terrorism samt hans ifrågasatta agerande och överträdelser av mänskliga rättigheter. Politiska överenskommelser påverkar Sveriges förhållande till Turkiet och utan tvekan de kurder som lever här. Jimmieregeringen har lovat Ankara politik, och det finns därför ingen anledning att bli förvånad när det leder till konsekvenser för det svensk-kurdiska medielandskapet och yttrandefriheten.
Den komplexa situationen förstärks av Erdogans krav på samarbete för att bekämpa terrorism, som han ser i varje vrå, och PKK-rörelsen. Sverige tycks vara redo att samarbeta inte bara på diplomatisk nivå utan även med polis och säkerhetstjänst.
Det kommer att talas om den kurdiska redaktionen i historieböckerna som en viktig agendasättande röst för kurdiska nyheter i Sverige, som flera gånger toppat Ekot, som varit drivande i att belysa missförhållanden inom den egna gruppen.
Det ser ut som att SR:s agerande inte enbart styrs av ekonomiska överväganden. Åkesson har uttalat att Sveriges radio bör sluta publicera nyheter på kurdiska, vilket ger ytterligare kontext till beslutet. Erdogans och Åkessons påståenden om kurdiska terrorister i svensk offentlighet lägger en ytterligare dimension till denna komplexa situation.
Spänningar har stressat det svenska mediaklimatet, där till och med satir från Svenska nyheter som riktar sig mot Erdogan resulterar i diplomatiska påtryckningar och påhopp från Erdogantrogen media.
Turkiet har redan fått Sverige att förändra sin lag, och den politiska dynamiken bakom SD-regeringens ställningstaganden mot kurder, kombinerat med det svensk-turkiska samarbetet som nu går in i den andra akten av Natodramat, kommer fortsätta att sätta press på Sveriges grundläggande friheter.
Nedläggningen av den kurdiska redaktionen kommer inte ur tomma intet.
Grattis, Jimmie och Erdogan. När kurderna besegrade IS såg svensken på dem som hjältar, trekvart senare när svensken verkligen ville gå med i Nato blev de terrorister.
Men Urban har lärt mig att vara en bra förlorare.
