Enligt Timbro domineras svensk miljöpolitik sedan länge ”av vänsterpolitik i form av tillväxtkritik och ett ifrågasättande av företagande, innovationskraft och teknik”, skriver de i pressmeddelandet. Men samtidigt saknar högern visioner och egna förslag, fortsätter de.

– Högern har förlorat initiativet i den breda miljödebatten. Det ska Timbro miljöinstitut ändra på. Sverige ska ligga långt fram oberoende färg på regeringarna, säger PM Nilsson, vd på Timbro, (och även känd för att olagligt ha fiskat ål, som är en akut utrotningshotad art).

Med det nya miljöinstitutet vill Timbro ta fram en ny miljöpolitik ”som främjar grön teknologi, innovationskraft och företagande samtidigt som individens frihet och ekonomisk tillväxt stärks”. 

– Vi kommer jobba med rapporter, debattartiklar och poddavsnitt för att informera och inspirera. Bland annat kommer vi att lägga fram förslag inom kärnkraftsfinansiering och tillståndsprocesser samt olika miljöaspekter kring städer, säger Simon Wakter, Timbro miljöinstitut och civilingenjör inom kärnenergiteknik, i pressmeddelandet.

Historia av klimatfördröjande budskap

Timbro har hittills inte gjort sig känd för att skynda på miljöarbetet, snarare tvärtom. En uppmärksammad granskning av Supermiljöbloggen förra året visade på hur tankesmedjan har ett snårigt nätverk av kopplingar som går hela vägen till fossilindustrin. I en del av granskningen lyfts också Timbros 50 år långa historia av att föra fram budskap som på olika sätt fungerat fördröjande i den klimatpolitiska debatten. 

Idag skriver Timbros talespersoner i en debattartikel i Aftonbladet att de vill ”ta fram en ny miljöpolitik som är både genomtänkt och pragmatisk”.

”Det är dags att återvända till rötterna av den liberala miljöpolitik som bland annat formulerades av Reagan och Thatcher, som var pionjärer i att både inse marknadsekonomins roll och tidigt erkänna statens ansvar för att sätta krav och regler för allmänningar som luft och vatten”, skriver de. 

Carl Schlyter, talesperson för Greenpeace inom klimat och systemomställning och tidigare partiledare för partiet vändpunkt, ser dock en risk i att det inte blir speciellt nytänkande. 

– Det som är bra är att det just nu växer fram grupper bland högern i Europa som vill hata miljön som identitetspolitik. Det är bra att Timbro inte vill gå den vägen, säger han till Syre.

Övertro på tekniken

Samtidigt ser han att grunden för institutet verkar vara ekomodernism och en tro på att tekniken löser allt. 

– Men om man misslyckats 50 gånger rad med något så kanske man bör börja tänka annorlunda. 

– Mellan 1970 och 2020 så ser vi nästan ingen frikoppling mellan BNP-tillväxt och den totala användningen av naturresurser i världen. Man kan se en liten, liten mellan fossila utsläpp nu på sista tiden. Men det har ersatts av biomassa och att vi använder mer metaller och mineraler.

Med det liberala perspektivet som Timbro har misstänker Carl Schlyter att de kan komma fram till att subventioner av fossila bränslen är dåligt. 

– Och det är ju bra! 

Systemgränser för ekonomin

Samtidigt behöver man som liberal också kunna se nyktert på det kapitalistiska system som vi har idag, menar han. I hans ögon har vänsterpolitiken i Sverige inte fokuserat tillräckligt mycket på tillväxtkritik. 

– Vårt ekonomiska system är designat för att åtgärda problem som fanns förr. Vi var fattiga och behövde mer kläder, mer produktion, bättre hus och så vidare. Då var en systemgräns vår förmåga att anpassa naturen för att få bekvämare liv. Nu finns det en annan systemgräns. Begränsningar i ekosystemen och klimatet. Rum för naturen att få finnas. Vår ekonomi är inte byggd för att lösa den begränsningen.

Istället skulle han vilja se en politik som håller sig inom systemvillkoren. 

– Jag skulle uppskatta om fackförbunden skapade ett eget miljöinstitutet som motdrag, med lösningar som visar en modern och folkligt förankrad miljöstategi. 

Han lyfter som exempel de medarbetarkooperativ som bland annat finns i USA. 

– Där anställer arbetarna sin vd och på så sätt har medarbetarna makt direkt, istället för att behöva organisera sig i efterhand, säger han och tillägger att med en decentraliserad ekonomi så får man en förändrad syn på ekonomins uppbyggnad, vilket i sig kan leda till en ökad hållbarhet. 

Vägen framåt ser han är att gå ner i arbetstid istället för att ständigt öka produktionen.

– En äkta frihetlig höger borde ju också vara intresserade av att minska arbetstiden. Att medarbetare själva bestämmer över sin tid. Det är äkta frihetspolitik. Inte att fortsatt slava så länge som möjligt för att producera så mycket som möjligt och konsumera för att glömma att vi är ofria.

– Och från vänsterhåll så bestämmer inte arbetsgivaren över ens arbetstid. Det borde vara intressant oavsett om man är höger eller vänster.