1994 var Miljöpartiets nya språkrör Daniel Helldén med och drev kampanjen Nej till EU. Men i dag, trettio år senare, ser han annorlunda på unionen. När han i SVT:s 30 minuter får frågan om han tycker att EU ska ha mer eller mindre makt svarar han att det beror på vilken fråga det handlar om. Sedan ägnar han en lång stund att förklara allt bra som EU gör på klimatområdet, för demokrati och mänskliga rättigheter. När det gäller vad EU ska göra mindre av är han desto mer vag, men säger att det till exempel kan handla om skatter och välfärdsfrågor. 

Det är ganska anmärkningsvärt att språkröret för ett parti som i grunden är väldigt kritiskt till centralisering och att beslut fattas långt bort från dem som berörs av dem har så lite att anmärka på EU. Han skulle till exempel kunna lyfta problemen med lobbyismen, att EU-politiken är underbevakad i media och att folk i allmänhet därför har dålig insyn i vad som händer eller problemen med EU:s frihandelspolitik. Men inget av detta nämner han. 

Intervjun glider sedan över i att handla om EU:s migrationspolitik och där är han bra när han svarar på frågor om den nya migrationspakten och de återvändandecenter som ska sättas upp vid de yttre gränserna. Helldén fördömer dem och säger att de är inhumana, i synnerhet som det kommer innebära att även barn hålls inlåsta. Men sedan händer något ganska märkligt. Helldén får en fråga om humanitära visum, en fråga som MP har drivit i många år, och får programledaren Anders Holmberg att nästan tappa hakan när han svarar: ”Om jag ska vara ärlig så kan jag inte den frågan. Jag kan inte svara på det.”

Det är förstås illa att Helldén inte är påläst om en så viktig fråga. Men samtidigt finns det något lite befriande i hans svar. När hörde ni senast en partiledare (eller språkrör i det här fallet) svara att hen inte har koll på en fråga? De flesta hade förmodligen snärjt in sig i något resonemang om att det är tekniskt komplicerat och behöver utredas, men Helldén svarar bara rakt upp och ner att han inte kan frågan. Vilket väl egentligen också är det bästa man kan göra i den situationen. Hade han börjat svara på något som han i grunden inte har koll på hade risken för att trampa snett och säga något som inte stämmer varit stor.  

Även om Helldén ibland känns tveksam rent ideologiskt tycks han ändå stå för en rakhet och ärlighet som ofta saknas i den politiska debatten. Det är efterlängtat.