Ännu ett oväder har dragit in över landet. Inför onsdagen utfärdade SMHI nio varningar för kraftigt snöfall och stormvindar. Dagen präglades av trafikolyckor, stopp på E6, stora störningar på E4 med kilometerlånga köer, inställda tåg, bussar och kollektivtrafik. Två vuxna och ett barn vårdas på sjukhus efter en olycka i Oxberg och flera skadades i frontalkrock vid Kortebo. Snöovädret fortsätter dra in över norra Sverige och det rasar in larm om olyckor runt om i Västerbotten.

Det är inte första gången som vädret skapar stora problem i Sverige. För bara några veckor ledde snö och blåst till att 1 000 bilar fastnade på E22 i Skåne. Folk satt och frös i sina bilar i ett dygn innan de blev räddade. Frös gjorde man också i Älvsbyn, där 4 000 hushåll drabbades av strömavbrott samtidigt som man uppmätte –40 grader utomhus. Nu har SJ gått ut och sagt att man tvingas dra ner på antalet avgångar ända fram till början av mars. Kylan kräver mer tågunderhåll än vanligt, och köerna till verkstäderna är så långa att det inte finns tillräckligt med tågvagnar för att tågen ska gå som vanligt.

Eftersom vi är så kassa på att hantera kyla, hade man kunnat hoppas på att vi skulle vara bättre på att tackla värme. Det är vi tyvärr inte. Under den rekordvarma sommaren 2018 observerades 700 fler dödsfall än normalt i Sverige. I somras ledde torka och brist på regn till vattenbrist, skogsbränder och mindre skördar. Tågen blev återigen inställda eller försenade – inte på grund av snökaos denna gång, utan på grund av extremhetta. Efter sol kommer regn, men inte heller det klarar samhället av. När stormen Hans dundrade in över Sverige i höstas stod vi handfallna inför jordskred, blockerade vägar, urspårade tåg och översvämningar i fastigheter och källare.

Samhällets bristande förmåga att hantera extremväder är dåliga nyheter för oss. Inte bara för att det leder till dödsfall, kaos och problem här och nu – utan också för att det ger oss en fingervisning om vad som komma skall.

Forskningen är nämligen rungande överens: ett varmare klimat ökar risken för extremväder. Med tanke på att vi just nu rusar mot en värld där medeltemperaturen väntas öka med 3 grader, kan vi därför vara rätt säkra på att det inte är sista gången vi upplever snökaos, stormvindar, köldknäppar, värmeböljor, torka och skogsbränder i Sverige.

Som vi kunde se under den senaste veckan, är Sverige tyvärr inte alls förberett på detta. Trots åratal av prat om behovet av att rusta Sverige för klimatförändringarnas konsekvenser, går det trögt. Många kommuner har knappt påbörjat sitt klimatanpassningsarbete.

Samhället måste bli bättre på att hantera extremväder, helt klart. Men det är svårt. Vilka ekonomiska och tekniska resurser kommer krävas för att uppgradera järnvägen och tågen så att de klarar av utmaningarna med översvämningar och extrema temperaturer från plus 40 till minus 40 grader? Kommer vi ens kunna bedriva jordbruk i samma omfattning som i dag om väderförhållandena präglas av regelbundna svängningar mellan frost, torka och översvämningar? Det vet vi (ännu) inte.

Men en sak vet vi: Fortsätter den globala temperaturen att öka, ökar risken för extremväder. Det bästa vi kan göra är därför att minimera risken för extremväder från första början genom att begränsa klimatförändringarna. 

Hur? Tja, i stället för att öka subventionerna för fossila bränslen skulle vi kunna sluta importera rysk fossilgas. Istället för att kalhugga skogen kan vi återställa torrlagda våtmarker. 

Det vore politik som tar snökaoset och extremvädret på allvar.