DEBATT. I en ledartext i Syre den 4 januari problematiserar Valdemar Möller etableringen av solparker på jordbruksmark, där European energys solpark i Svedberga utanför Helsingborg nämns som exempel.

Vi delar helt och fullt oron kring att jordbruksmark försvinner, både i Sverige och globalt. Därför är det väsentligt att mark och dess resurser används så effektivt, smart och hållbart som möjligt. Samtidigt kräver det ökande elbehovet och elektrifieringen av samhället att vi producerar mer el. 

Det finns en mängd olika åtgärder som tillsammans bidrar positivt till klimatet och vår livsmiljö. Mer förnybar energi är en av de viktigaste. Eftersom jordbruk och solelproduktion kan samexistera finns det ingen anledning att välja mellan de olika samhällsintressena.

Att anlägga solparker på jordbruksmark är inget självändamål, men ibland är det den bästa platsen. De gånger solparker anläggs på jordbruksmark är det för att marken är lämplig utifrån topografi och närhet till elnät med tillgänglig kapacitet. Utan nät kan den förnybara elen inte nå hushållen eller industrierna.

Solparker är tillfälliga installationer som inte kräver permanenta ingrepp på marken eller påverkar jorden negativt. När solpanelerna är färdiganvända och plockas ner, efter cirka 30–40 år, kan marken åter användas för fullskalig jordbruksproduktion. 

Precis som Möller skriver ska solparken i Svedberga kombineras med odling på en större del av ytan, mellan och runt panelerna. Till exempel är långliggande vall aktuell som gröda i solparken, vilken skulle binda kol i marken och samtidigt bidra till livsmedelsproduktionen. Solparken ska omgärdas av ett insynsskydd med omkring 100 000 träd och buskar, vilket gynnar den biologiska mångfalden.

En vanlig missuppfattning är att jordbruksmark enbart används för att producera livsmedel. Många bördiga jordar ligger i träda eller används redan i dag till energiproduktion. Solenergi har visat sig vara minst tio gånger mer yteffektivt än till exempel energiskog. Det går alltså att producera lika mycket energi på en tiondel av ytan med solpaneler än med biogrödor. 

Även om alla solparker som i dag väntar på besked från landets länsstyrelser byggdes, skulle de inte utgöra ett hot mot jordbruket. Dessa solparker skulle på kort tid kunna bidra med 7,2 TWh el, och samtidigt bara påverka 0,2 procent av jordbruksmarken. 

Solparker och jordbruk är inte något vi behöver välja mellan. Vi kan behålla ett livskraftigt jordbruk och den essentiella biologiska mångfalden, samtidigt som vi kan öka elproduktionen och bidra till elektrifieringen av samhället.

Läs även Valdemar Möllers replik.