Fotnot: Reclaim pride tillämpar en icke-hierarkisk struktur och har ingen frontfigur eller huvudsaklig talesperson. De åsikter som återges i artikeln är hela arrangörsgruppens, framförda av Alice A. De gånger hon talar utifrån sina personliga åsikter tydliggörs detta i texten.

I år anordnas Europride i Sverige. Förra veckan inleddes firandet i Stockholm, och om någon vecka är det Göteborgs tur. Tiotusentals besökare från hela Europa deltar och i Göteborg väntas ett besöksrekord då arrangemanget hålls samtidigt som Kulturkalaset. I takt med att normerna i samhället förändras har pride blivit något av en folkfest, som numera lockar deltagare långt utanför hbtqai+-kretsarna.

Under prideveckorna skyltar snart sagt varenda butik med regnbågsflaggor, de politiska partierna går i paraden och svenska myndigheter har egna tält i pride-parken. Många ser detta som ett mått på att samhällsutvecklingen har nått långt; att allas lika rättigheter, oavsett sexuell läggning, nu är något som de allra flesta skriver under på.

Pride urvattnas

Men folkfesten har en baksida. Det menar arrangörerna bakom Reclaim pride, ett alternativt firande som i år anordnas i Göteborg för första gången. Det är ett frihetligt, antikapitalistiskt och intersektionellt arrangemang som, precis som namnet visar, syftar till att återta begreppet pride.

– Det är så klart bra att fler och fler anser att hbtq-personer ska få rättigheter som alla andra. Men när alla ska med urvattnas begreppet pride, säger Alice A som är en av arrangörerna.

– Istället för att vara en kamp för rättigheter på riktigt blir det ett budskap om kärlek för alla, som vem som helst kan skriva under på. Men pride handlar inte bara om kärlek, utan om väldigt mycket mer.

Det som går förlorat, enligt arrangörerna, är den kamp som inleddes i och med Stonewallupproren i juni 1969. Polisen dök då upp på gaybaren The Stonewall inn för att göra en razzia, men mötte fysiskt motstånd från besökarna. Händelsen blev startskottet för hbtq-personers frigörelsekamp.

– När partier som Kristdemokraterna, som alltid röstar emot hbtq-personers rättigheter, går med i pridetåget tappas verkligen det radikala. Samma gäller när polisen deltar. De kanske är för kärlek, men de visar gång på gång att de inte är för hbtq-personers rättigheter, säger Alice A.

Program utan vita cis-män

När det gäller programmet har arrangörerna fokuserat på att ha ett mer djuplodande innehåll än vad de vanligtvis finner på West pride.

– West prides programpunkter är ofta riktade till allmänheten som inte är så hbtq-insatt. Vi vill ha ämnen som når djupare än “vad är hbtq?”. Vi riktar oss främst till hbtqia+personer som redan är insatta i den här och andra solidariska kamper

Reclaim pride är ett antirasistiskt och feministiskt arrangemang som strävar efter att vara intersektionellt, vilket återspeglas i programmet. Alice A tycker att de har lyckats ganska bra med att lyfta fram olika perspektiv, men att de inte har nått riktigt ända fram.

– Vi har försökt att prioritera personer som rasifieras, men vi har fortfarande en vit majoritet i våra programpunkter. Vi har heller inte så många punkter som berör funktionalitet, vilket är en brist. Men vi har försökt att få in det.

Det som saknas helt är punkter med vita cis-män, vilket är ett medvetet val.

– Det är ofta de som tar plats i samhället, även inom hbtq-kampen. Särskilt på Europride, där är det ofta vita bögar som tar mest plats.

Ett politiskt arrangemang

Reclaim pride är betydligt mer politiskt än West pride, som enligt stadgarna ska vara partipolitiskt och religiöst obundet, säger Alice A.

– Det är en stor skillnad. Vi har till exempel en punkt som heter Försvara strejkrätten, som är uppenbart vänster.

Reclaim pride har dock ingen partipolitisk anknytning. Arrangemanget kännetecknas enbart av regnbågsflaggan och den svarta färgen, som symboliserar anarkism. Det radikala är grundläggande för Reclaim pride, men kan verka skrämmande för den breda allmänheten, tror hon.

– Ordet anarkism är läskigt enligt många, eftersom vi har fått lära oss att det innebär kaos. Vi matas med bilden av att allt som är radikalt är skrämmande. Men folk vet inte riktigt vad det innebär, tror jag.

Viktigt att sluta samman

I en debattartikel i Göteborgsposten under rubriken “Befria Pride från vänsterns destruktiva agenda” skrev nyligen Filip Bergqvist, doktorand i medicin, att “Pride är inte längre aktivism för människors lika värde oavsett sexuell läggning (…) Det är en plattform för att inkludera nya minoriteter bortom sexuell läggning genom att klanka ned på majoriteten”.

Från Reclaim prides håll anser man att just detta, att minoriteter sluter samman, är av yttersta vikt just nu.

– I tider som dessa, när högerextrema krafter växer, är det väldigt viktigt att vi som driver hbtq-, antirasistiska och antisexistiska kamper visar solidaritet med varandra. Vi vet alla att förtryck kan drabba från flera håll, och därför kan vi relatera till varandra. Vi måste stötta varandra och bilda en stark motpol, säger Alice A.

Europride kan vara en ingång

Om en dryg vecka är det alltså dags för två pride-firanden att dra igång i Göteborg. Europride – stort och folkligt – och Reclaim pride – mindre och mer radikalt.

– Är man välkommen på Reclaim pride om man också väljer att delta i Europride?

– Det är inget vi har diskuterat i gruppen, men jag personligen vill säga att det inte är så att vi förbjuder folk från att delta i Europride. Det finns en del bra punkter på Europride och jag förstår om en vill delta i både och. Jag tror också att en kan hålla två tankar i huvudet och vara kritisk mot det kommersiella och hierarkiska samtidigt som en kan se att det är bra att regnbågsflaggor syns på stan och att allmänheten lär sig mer om hbtq, säger Alice A och tillägger:

– Jag personligen tror också att Europride kan vara en ingång till något mer radikalt. När en väl ser att det finns ett förtryck mot hbtq-personer kan en också börja se förtrycket mot fattiga, rasifierade och så vidare. Då kanske en börjar sympatisera med Reclaim pride och andra autonoma kamper. Jag ser ingen motsättning i att besöka båda.