– Andas långsamt, sträck armarna mot himlen och föreställ er att ni är träd. Låt dem sedan sjunka långsamt mot marken.

Vi är runt tio personer som står i en cirkel runt en stor bädd gjord av mossa. Zheng Bo leder övningarna och instruerar oss att blunda samtidigt som vi fortsätter att röra armarna i samma mönster. När vi öppnar ögonen igen har tre nakna personer kommit in i rummet och lagt sig på mage med huvudena tryckta mot mossan. Långsamt reser de sig upp och rör sig sedan i slow motion över mossan med kropparna framåtlutade och blickarna vända nedåt. Det hela påminner om någon form av rituell dans. De börjar sniffa i luften och lyfter sedan varsin bägare med vatten som de dricker av innan de högljutt spottar ut det.

Den performance som vi har fått se ett utdrag av heter The Gardener och har tagits fram av DACE – Dance Art Critical Ecology – som en del av utställningen Långsamhetens vällust på Göteborgs konsthall.

Efter föreställningen får vi möjlighet att gå runt och bekanta oss med de olika mossorna som Zheng Bo har satt samman i ett mönster som inspirerats av textilkonstnären Märta Måås Fjetterströms verk Hästhagen från 1923. Några av mossorna ligger även upplagda på fat vid sidan av bädden och besökarna uppmuntras att inte bara titta på mossorna utan även känna på dem och kanske till och med trycka ansiktet mot dem.

Kritiserade modernismen

I utställningen ingår även verket Drawing Life som består av ett femtiotal blyertsteckningar av växter som Zheng Bo ritat samt videoverken Le Sacre du printemps (Tandvärkstallen), som filmats i skogarna i Dalarna samt dansfilmen Samur, som filmats i Mleiha-öknen.

Gemensamt för alla verken är att de syftar till att skapa en djupare relation mellan människa och natur. Titeln till utställningen är hämtad från författaren och botanikern Sten Selander som levde under första halvan av 1900-talet och som inte bara är känd för sina naturskildringar utan också för att han kritiserade modernismen och var tidigt ute med att varna för att vi håller på att göra slut på naturresurserna.

Inspiration från Botaniska trädgården

Efter visningen får jag en kort pratstund med Zheng Bo samtidigt som han står och vattnar mossbädden. Han berättar att han började intressera sig för mossa när han insåg hur många olika sorter som finns, och vilken viktig roll de spelar i ekosystemet, samtidigt som de flesta människor i dag vet väldigt lite om dem. Genom historien har dock mossor spelat en viktig roll i många kulturer, vitmossa har till exempel använts för att läka sår och andra mossor har använts som isoleringsmaterial eller till att rena vatten från arsenik.

Inspirationen till utställningen har också kommit från besök på Göteborgs botaniska trädgård och samtal med botanikern Mats Havström. Det var för övrigt Mats Havström som nämnde boken av Sten Selander som kom att bli titeln för hela utställningen.

– Långsamhetens vällust ringar in den känsla jag har när jag befinner mig i skogen, växterna är långsamma men de skänker oss också väldigt mycket glädje, säger Zheng Bo.

Du har sagt i ett uttalande om utställningen att ”om vi verkligen vill gå in i en framtid där människan inte är världens centrum, måste vi behandla andra former av liv och materialitet med full respekt – biologiskt, intellektuellt och politiskt”. En vanlig invändning mot det är ju att växter saknar tankar och känslor, hur tänker du kring det?

– Jag är inte säker på att växter saknar känslor. Vad jag vet är att de har andra sätt att uttrycka sig än vad vi har. När vi spenderar tid med dem får vi också lära känna dem, det är ju inte ovanligt till exempel att någon som har många växter hemma efterhand börjar prata med dem till exempel.

Det pågår en debatt just nu i många länder om huruvida naturen ska ha juridiska rättigheter, hur ställer du dig till den diskussionen?

– Men infallsvinkel är inte från det juridiska hållet utan från hur vi hänger samman. Vi har alltså olika fokus, men jag tror ändå att vi delar samma fundamentala grundsyn.