Varför vill inga partier i Sverige tala om basinkomst? Nyss hemkommen från Almedalen ställde jag mig denna fråga och fann inga uppenbara svar.

Martin Luther King Jr., Desmond Tutu, Guy Standing, Carole Pateman, en mängd nobelprisvinnare (såväl vinnare inom ekonomi som vinnare av fredspriset), en ännu större mängd ekonomer och entreprenörer och nu även Barack Obama står bakom idéen med basinkomst, men svenska politiker vågar inte ta i frågan med tång. Tre av Sveriges mycket få öppna politiska förespråkare för basinkomst, Annika Lillemets, Valter Mutt och Carl Schlyter, allihop från MP, kandiderar inte till riksdagen i år. Kvarstår Rebecka Lemoine, också MP (och ja, innan ni undrar, vi är släkt) som enda öppna basinkomstförespråkaren för ett riksdagsparti i höstens val, mig veterligen. Hur kan det komma sig?

Försök med basinkomst pågår just nu i Kenya, Finland, Kanada, USA, Skottland och Nederländerna. Tidigare pilotprojekt har utförts i USA, Kanada, Namibia, Uganda, Indien, Brasilien och Italien. I USA går en av Demokraternas presidentkandidater för 2020, Andrew Yang, till val på basinkomstfrågan. I Finland talar nästan alla partier om en eller annan slags basinkomst just nu, även om de ibland använder andra termer för det. I Danmark har riksdagspartiet Alternativet alltid haft basinkomst på sin politiska agenda även om de smyger som katter runt het gröt och i första skedet vill införa ett kravlöst bidrag till arbetslösa och 30-timmars arbetsvecka.

Men medan basinkomst fortfarande inte lyfts aktivt av partierna på vänsterkanten, som iallafall jag kunnat förvänta mig skulle vara ledande i frågan, börjar det istället röra på sig på högerkanten.  Det nystartade danska partiet Nye Borgerlige har ett mycket konkret förslag på basinkomst i sitt partiprogram, utformat utifrån ett nationalkonservatistiskt och marknadsliberalt perspektiv.

Även i Sverige har högern blivit allt bättre på att lyfta frågan, bland annat via Tankesmedjan Timbro. Och i Finland ska vi inte glömma att det är Centern som satte igång försöket som pågår där just nu. Mark Zuckerberg och andra överdrivet rika från elitklassen förespråkar basinkomst, och jag misstänker att det kanske är därför diskussionen inte tar fart i Sverige – för att ingen har lyckats lista ut om det är en höger- eller vänsterfråga. Basinkomströrelsens mantra “varken höger eller vänster utan framåt” verkar inte gå hem i något läger, men som tendensen ser ut idag är det högerns version av basinkomst som riskerar att bli den dominerande i debatten – kanske speciellt ofta lyft bland basinkomstmotståndare från vänster.

Det vore dock mycket olyckligt om basinkomst blir en högerfråga bara för att vänstern tar avstånd från allt som kan tänkas appellera till den andra änden av den politiska skalan. Vad vi behöver är fler förslag kring hur basinkomst kan utformas, inte färre. Om inte det faktum att dagens säkerhetsnät har så stora hål att vem som helst kan falla igenom är argument nog för vänstern så borde den ökade automatiseringen med medföljande nedlagda arbetsplatser åtminstone vara det.