Det var Svenska freds som tog initiativ till manifestationen och fick med sig ytterligare nio organisationer i planeringen. Tillsammans enades de om att ställa följande krav:

• Ett omedelbart och varaktigt eldupphör
• Att humanitärt bistånd på ett säkert och villkorslöst sätt når civilbefolkningen i hela Gaza
• Att internationell humanitär rätt upprätthålls av alla parter
• Att civilbefolkningen skyddas från urskillningslösa attacker

Men fackeltåget gick i tystnad. En tyst manifestation för fred – utan slagord, utan flaggor, utan symboler, utan organisationernas egna symboler – men med facklor, lyktor och ljusslingor för att sprida ljus i mörkret.

– Vi märkte att fler och fler av våra medlemmar efterfrågade en manifestation för fred som kunde samla människor brett. Då tog vi kontakt med de andra organisationer som är medarrangörer här idag och det känns väldigt fint att vara både många organisationer och så många människor som sluter upp bakom de här budskapen, berättar Svenska freds generalsekreterare Karin Wall Härdfeldt medan högtalare riggas för några avslutande ord från organisationens ordförande.

Exakt hur många som deltagit är svårt att bedöma konstaterar hon samtidigt som det fortsätter att strömma in folk kring Gustav II Adolfs staty.

– Det ska finnas något för alla som vill visa sin solidaritet, sin avsky för det urskillningslösa våldet, anser Wall Härdfeldt.

Mänskliga rättigheter för alla

Från början gällde ansökan om demonstrationstillstånd ett par-tre hundra personer, men förväntningarna på deltagarantalet växte i takt med att information om manifestationen spreds i sociala medier. Minst ett par tusen uppskattar organisatörerna de medverkande till.

En av dem är Ivy-Karisha Salazar Rosa.

– Jag tycker det är helt absurt att kriget bara får pågå och pågå. Det är så många generationer av människor över hela världen, inom fredsrörelsen, som har protesterat, som har organiserat sig, decennium efter decennium. Folket som blivit utsatt har också kämpat och organiserat sig, gjort motstånd på hela spektrumet, från väpnat till fredligt motstånd. Och så är det människor som inte alls är insatta, som tror att det började i år, och det är bara fruktansvärt provocerande, säger hon och fortsätter:

– Det är så utbrett att man tänker att mänskliga rättigheter bara är för oss som har det bra, för att annars är det lite jobbigt att prata om det. Jag blir så förbannad. Så det är jätteskönt att få gå med i den här demonstrationen.

Camilla Jogevall hakade på när hon fick höra att vännen skulle delta.

– Jag blev så inspirerad av det här med fred och att lysa upp, att vi går tillsammans. Att det inte är nåt politiskt när vi går där utan vi är ljuset, för fred. Det tycker jag är så starkt, att det behövs, säger hon.

För att förändra behövs något annat, menar Jogevall:

– Manifestation är mer att visa upp att vi finns, många, att vi är här med varandra och tycker att det här är skit och nu behöver det förändras, men det handlar ju om vad de folkvalda gör, och just nu har vi kanske inte den bästa regeringen.

Svenska freds generalsekreterare Karin Wall Härdfeldt framhåller att uppslutningen har betydelse.

– Även om Sverige röstade för vapenvilan i FN igår var det osäkert in i det sista så de svenska ställningstagandena hänger på en skör tråd. Många tänker ”vad kan jag göra, vad spelar det för roll”, men det spelar roll att vi visar vad vi tror på och vad vi som Sverige vill att vår regering står upp för internationellt.

Manifestationen arrangerades, förutom Svenska freds, av Amnesty Sverige, Kristna fredsrörelsen, Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet, IKFF, IM Individuell människohjälp Stockholm, Kvinna till kvinna, Clowner utan gränser, Män, Palestinagrupperna och Stockholms fredsförening.