– Jag sitter här för att jag är enormt orolig för mina barns framtid. Jag är rädd och ledsen och jag fascineras över inkonsekvensen i världen, när politiker säger att de ska göra något åt saken och sedan går det tvärtemot åt andra hållet. Utsläppen har ökat i år igen, säger Rickard Dose, pappa till fyra barn.

Den 17 oktober kom han ut från häktet efter att ha suttit där i fem veckor för en demonstration som han deltagit i tillsammans med Återställ våtmarker.

– Fem veckor för att ha demonstrerat… konstaterar han besviket.

Rickard Dose, liksom flera andra i ringen, deltar i många klimatnätverk för att uppmärksamma klimatkrisen.

– Alla former av opinionsbildning och att väcka sin omgivning är viktiga. Vi måste ta allvaret för vad det är, säger han.

Utslängda från kommunfullmäktige

Bredvid honom i cirkeln på marken sitter Göran Boardy, pappa till två barn och farfar till två och även han aktiv på många håll.

– I torsdags var vi och lyssnade på kommunfullmäktige och påpekade att Göteborg inte är på väg att nå sina klimatmål. Vi blev utslängda, och jag vet inte om det blir någon efterföljande rättsprocess, säger han.

Stella Grimberg, som deltog under söndagens manifestation genom att dela ut flygblad, kan se en viss skillnad mellan rebellpappor och rebellmammor.

– Många i rebellmammorna vill eller vågar inte ta steget till civil olydnad och då är denna typ av lugna demonstrationer ett bra alternativ, säger hon.

Bland rebellpapporna, som startades på fars dag för ett år sedan med en liknande aktion, har hon inte riktigt sett samma tendens. Men hon tror att alla typer av protester är viktiga för att få till förändring.

– Det är underbart att också den här gruppen är med och uppmärksammar frågan. Det är ju män som generellt orsakar mest utsläpp, och det är väldigt värdefullt att de är här och bryter normer, säger hon.

Bland de förbipasserande på Kungsgatan under söndagen har hon sett blandade reaktioner.

– Det är mest positivt, folk är nyfikna, säger hon.

En pappa som var med för första gången var tvåbarnspappan Carl Cassegård. ”För en icke-katastrofal fars dag” var budskapet på hans skylt.

– Vi behöver demonstrera tillsammans, för det skapar band och tillit mellan människor. De banden krävs för att agera i förhållande till en kris. Sedan är det ju så att ju större man kan få rörelsen, desto mer press kan man sätta på politiker och institutioner, säger han.

Han tycker sig se att politiker mer vänder sig till det som han beskriver som en backlash i samhället mot miljörörelsen.

– Men jag hoppas att vi kan visa att vi är minst lika många som de andra och lika viktiga att vända sig till.

Även en klimatforskare fanns bland söndagens demonstranter. Leif Klemedtsson, seniorforskare och professor vid institutionen för växt- och miljövetenskaper vid Göteborgs universitet, var där för sina tre barn och tre barnbarn.

– Jag vill att mina barn och barnbarn får en framtid. Vi ser redan nu vad klimatet gör och värre kommer det att bli.

– Jag vill ha ett rent samvete och känna att jag gjort vad jag kunnat, även utanför jobbet, säger han.

Han tror att det delvis är populism som ligger bakom att politiker har svårt för att ta stora beslut som förändrar klimatpolitiken på riktigt.

– Det är svåra beslut som måste tas. Det måste fattas personliga beslut om livsstilsförändringar. Och sen måste det till stora systemförändringar också. Många vill inte göra det utan tar en enklare väg.

Vad säger du om tankar på att tekniken kan lösa klimatkrisen?

– Tekniken kan inte lösa det. Det räcker inte.

Ville inte ha en slips

Alla papporna i ringen fick tillfälle att berätta varför just de satt där idag. Jonas Björk höll ett långt tal om att många pappor på fars dag får en slips eller sockor som tack för allt det goda de ger. Men när världen ser ut som den gör, med krig, inflation, global uppvärmning, egoism och stress, så kan det vara dags att rannsaka sig själv.

– Idag sitter jag inte här för att jag tycker mig förtjäna slipsar eller strumpor med personliga foton. Idag sitter jag istället här med ett desperat rop till våra politiska ledare, både nationella och internationella, om att sluta omge sig med klena ja-sägare och samla på sig makt för egen vinnings skull, som levande sagotroll, och istället ta ledarskap gällande klimatförändringarna.

– Vi som individer har ett stort ansvar för alla de val vi gör i vår vardag, men det räcker inte då vi ständigt utsätts för reklam, populism, medielogik och algoritmer som motarbetar ansvarstagande. Vad vi behöver är gemensam samhällsstyrning, ett gemensamt politiskt projekt där vi tillsammans, arm i arm, gör de uppoffringar som behövs för att åter skapa en trygg framtid för våra barn.