Idén om att skapa ett monument för hbtqi+-rörelsen kom redan 2018 från Göteborgs stads hbtq-råd och för två år sedan stod det klart att det skulle uppföras på Esperantoplatsen i centrala Göteborg. En plats som i sig bär på mycket historia.

– Dels skedde det ett fruktansvärt hatbrott där i början på 90-talet, men det var också där RFSL hade sina lokaler under 80- och 90-talen och där deras arbete för att stoppa smittspridningen av aids ägde rum. För mig personligen var det också där jag gick på en bögklubb för första gången som nyutkommen och nyinflyttad tonårsbög i Göteborg, berättar Conny Karlsson Lundgren.

Nattklubben Touch som alltså låg vid Esperantoplatsen är ett av de olika ”rum” som ingår i verket. De andra två rum som finns representerade är det feministiska kollektivet Högst upp som låg i Vasastan och var ett nav för många queerfeminister och transpersoner samt sovrummet hos ”Josefin”, vars hem på Södra vägen var en hemlig mötesplats innan homosexuella handlingar avkriminaliserades 1944.

– Det som är gemensamt för alla de här platserna är att ingen av dem finns kvar. På så sätt handlar verket också om förgängligheten i staden, säger Conny Karlsson Lundgren.

Huvudkuddar

Förutom de olika lagren ska också en linje i mässing löpa på marken runt verket och symbolisera marschen för lika rättigheter under frigörelsehelgen i Göteborg 1981. Dessutom har fem träd planterats runt verket som ska ge känslan av en intim glänta. På de översta lagret har Conny Karlsson Lundgren gjort avbildningar av samtida hbtqi+personers huvudkuddar.

– I och med att allt annat är ganska abstrakt så ville jag ha något som tydligt går att relatera till. Jag kom att tänka på ett verk av Felix Gonzales Torres som heter Untitled Billboards där han har tagit bilder på sina älskares kuddar efter en natts sömn och ställt ut på reklamtavlor i olika städer. Jag gjorde en utlysning där jag bad personer kopplade till Göteborg om bilder på deras kuddar och en kort berättelse om någon de saknar, en dröm, ett erotiskt möte eller någon annan situation. Det har blivit många fina poetiska berättelser som speglar olika grupper.

Minnesmärke i Örebro

I Örebro finns sedan två år tillbaka ett minnesmärke över den första demonstrationen för homo- och bisexuellas rättigheter som skedde 1971. Det monument som har skapats nu är dock någonting annat poängterar Conny Karlsson Lundgren, dels eftersom det ska greppa någonting större och inte bara en enskild händelse men också för att det  ska kunna användas som en scen och en mötesplats.

– Jag tänker mig att det ska vara en plats där vi kan ses och dansa, dejta, hångla, prata och ha politiska möten. Den är också placerad i en del av staden som är under otroligt snabb förvandling så jag hoppas att det även ska kunna kännas som ett andningshål.

Vad har Göteborg som stad för betydelse i hbtq-sammanhang?

– Dels har det varit känt som en ”bögknackarstad” vilket ju inte är så roligt. Men det har också funnits ett starkt motstånd här, det är ju ändå rikets andra största stad. Men det är också en hamnstad så det har funnits en grund för queera liv kopplat till Amerikabåtarna och sjöfarten som jag tycker är superintressant.

Den här historien är nog ganska okänd för de allra flesta, finns det också en folkbildningstanke med det här verket, att de som ser det ska lära sig nya saker?

– Ja det finns det absolut. Det kommer även att släppas korta texter om de olika lagren och man kommer att kunna gå in på Göteborg konsts hemsida och lyssna på en ljudguide som tar oss med genom det queera Göteborg.

Har du själv gjort några nya upptäckter under processen?

– Kanske inget som totalt har överraskat mig, men när jag arbetade med processen som låg bakom Josefines rum så fick jag tillfälle att gå igenom de rum som använts av homosexuella under 1910- 20- och 30-talen i Göteborg och se hur stora de här nätverken faktiskt var. Och att det också fanns en stolthet över en identitet som växte fram. Att det fanns identitetsbyggande processer redan på den här tiden gjorde mig väldigt glad och varm.