Ordet hållbarhet håller på att ändra betydelse, noterar någon då och då i en Facebookgrupp för språkliga diskussioner. En av dem skriver att ”PK-språket når nya svindlande höjder”. Hon citerar en debattartikel i SvD om studenternas situation, där det talas om att ”bygga hållbara studenter för framtiden”. ”Jag tar mig för min hållbara panna”, kommenterar hon.

En annan har hört ett program i P1 om hållbara kläder och blivit förvånad när det inte handlade om slitstyrka utan om mer eller mindre hållbart framställda textilfibrer. En tredje reagerar på att kommunens allmännytta hyr ut ”hållbara lägenheter” och kommenterar syrligt att man får hoppas det, så de inte faller ihop. Man kan väl kalla dem klimatanpassade eller klimatsmarta istället, tycker han.

Endast en sekund

Enligt SAOL betyder hållbar att något inte går sönder eller förstörs. Svensk ordbok håller med och ger exemplen ”hållbara leksaker” och ”hållbar lingonsylt”. Den tar också upp att det kan ha en bildlig betydelse. Ett resonemang som är logiskt korrekt, till exempel, eller ett hållbart skäl.
Ekologiskt hållbar utveckling och hållbar ekonomisk tillväxt sätter de i en egen kategori: ”äv. varaktig, uthållig ofta med tanke på miljöaspekter”. Den sociala hållbarheten i Agenda 2030 tar de inte upp alls.

Den historiska ordboken SAOB börjar med den bildliga betydelsen: ”som kan bibehållas l. hållas l. försvaras; äv. i bild.” Författaren Gustaf Ljunggren skrev 1871 om Diskuskastaren, en skulptur från 400-talet före vår tideräknings början av den grekiske skulptören Myron, att ”hela ställningen är endast en sekund hållbar”.

Det ser verkligen ut som om diskuskastaren håller på att sätta krokben för sig själv och tappa diskusen. Han har en pelare eller något liknande till stöd, men om han hade varit i rörelse skulle den dessutom ha varit i vägen. Mitt i rörelsen, utan pelare, kanske ställningen är rimlig trots allt?

Sen kommer hållbara skäl, åskådningar, teorier och argument, och först därefter hållbar potatis med mera. År 1898 konstaterar en skribent att mjölk för att göras hållbarare brukar ”försättas med diverse kemikalier”.

Det är planeten som ska hålla

När det hållbara också kan kallas miljövänligt eller klimatsmart är det vår planet som ska hålla för oss och vårt sätt att leva. Då blir det hållbara det som inte förstör den, eller i alla fall inte ställer till det på ett farligt sätt.
Det är inte enda gången som hållbarhet innebär att det är något annat än just det hållbara som ska hålla. Tänk till exempel på ett ohållbart arbetsschema – det sitter oberört kvar på väggen medan personalen ramlar ihop och verksamheten slutar fungera.

Så i princip är det inget konstigt med att ett radioprogram om hållbara kläder inte handlar om slitstyrka. I det korta programmet från 2020 med rubriken ”Hur hållbara är hållbara kläder?” talas det om ekobomull, hampa och inte minst återvunnen polyester.

De har bara sex minuter på sig, men det är ändå lite synd att de inte alls nämner att kläder som håller för att användas länge även är mer ekologiskt hållbara. Textilindustri är ingen miljövänlig historia, så ju mindre nya kläder vi behöver köpa, desto mer hållbart blir det.

Integrerade och odelbara

Det var på 1970-talet man började tala om hållbarhet i stor skala, som i Agenda 2030. Ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet. Som regeringen nästan poetiskt skriver på sin hemsida: ”Agenda 2030:s mål och delmål är integrerade och odelbara och omfattar samtliga tre dimensioner av hållbar utveckling: den ekonomiska, den sociala och den miljömässiga.”

Den ekonomiska hållbarheten har ifrågasatts eftersom ”hållbar ekonomisk tillväxt” finns med. Kan ekonomisk tillväxt verkligen vara ekologiskt hållbar? Det beror förstås på vilken ekonomi vi talar om, men begreppet hållbar ekonomisk tillväxt är en dålig ursäkt för att hävda att rika länder måste bli ännu rikare.

Men invändningarna mot ordet hållbar verkar snarare vända sig mot själva tanken att vi är involverade allihop. Klimatsmart och miljövänligt låter som något separat, ett tillval för dem som är intresserade av sådant. Att välja bort hållbarhet låter däremot inte okej, och det kan vara det som provocerar.

Blir en klyscha

Det kan också bero på att det har blivit ett signalord som ibland används utan att ha särskilt mycket innehåll. Som när Tidöregeringen talar om hållbarhet på hemsidan men för en politik som går tvärs emot allihop.
Medlemmen i Facebookgruppen som lade in länken till artikeln om de hållbara studenterna gjorde en sarkastisk kommentar om ”PK-språket”. Uttrycket är fånigt, men jag förstår vad hon menar. Bygga hållbara studenter för framtiden – det låter verkligen som om någon vill signalera.

Läser man artikeln är ordet inte orimligt. Tre studentkårer skriver att studiemedlen behöver höjas för att studenterna inte ska behöva jobba så mycket extra. ”Hela studiemedelssystemet är idag uppbyggt på utebliven återhämtning” skriver de. Då blir ju den sociala hållbarheten dålig. Men när man dessutom ska ”bygga” studenterna börjar även stapeln med metaforer verka instabil.