SVT rapporterade i förra veckan om en stundande brist på skinka inför julen. Skälet är att antalet grisar i Sverige har minskat. Bakom den påstådda “bristen” finns det fortfarande, enligt siffror från juni 2023, nära 1,3 miljoner grisar som föds upp inomhus i ogästvänliga miljöer och som slaktas under plågsamma former. Slakterierna vill ha ett så snabbt genomflöde som möjligt av så många grisar som möjligt. Därför används koldioxid som bedövningsmetod, trots att gasen är välkänd för att orsaka ångest, panik och smärta hos grisarna. 

Egentligen vet vi nog alla innerst inne att den industriella grisuppfödningen, som svenskarna vant sig vid för att få sin julskinka, är en bubbla som kommer att spricka. Förutom det vansinniga i att spärra in miljoner kännande varelser är systemet med storskalig djuruppfödning inte hållbart. Pandemi, klimatkris, förlust av biologisk mångfald och krig har visat oss detta. Djurfabrikerna kommer att gå upp i rök, förr eller senare.

Samtidigt sker det allt mer intressant forskning om grisars förmågor och beteenden, något som borde få en och annan att känna hur skinkmackan växer i munnen. 

Både hundar och grisar viftar på svansen, rullar runt för att bli kliade på magen och kan tränas på liknande sätt, men en studie visar att grisar skiljer sig från hundar åtminstone i ett avseende – grisar förlitar sig mindre på människor när de behöver hjälp att lösa ett problem. 

Hundar som ställdes inför ett svårlöst problem sökte kontakt med en människa för att få hjälp med problemet medan grisarna fortsatte att försöka lösa problemet själva. Skillnaden kan delvis bero på att grisar domesticerades senare än hundar men forskarna pekar även på det faktum att grisar har visats betydligt mindre mänsklig medkänsla genom historien. Till skillnad från hundar har grisar avlats för köttindustrin. De ser troligen inte människan som någon som de kan vända sig till för hjälp. De har hittills inte motbevisats.

Det råder ingen tvekan om att grisar är socialt och känslomässigt intelligenta på ett sätt som faktiskt inte är så olikt människan. Grisar som bråkat söker försoning efteråt. En gris som ser två andra grisar bråka kan gå emellan för att mildra konflikten. En sådan handling från en utomstående gris har visat sig lindra ångest hos offret och leda till minskad aggression hos den starkare grisen. Studien tyder på att grisar och människor har liknande socialt samspel, men forskarna påpekar också att grisar i nuvarande uppfödning inte ges chansen att interagera naturligt med varandra och därmed får de inte möjlighet att utöva sina sociala förmågor.

Med en månad kvar tills julbordssäsongen drar igång finns det gott om tid att planera för en jul utan skinka. Oavsett om det blir brist på julskinka i år eller inte så är det ändå dags att vi börjar förbereda oss för en tid utan djurfabriker. Grisforskningen tyder på att det inte kommer att gå att försvara dagens djurhållning särskilt länge till.