– Öppna era hjärtan, sade en gång en moderat statsminister till det svenska folket. Det är inte ens tio år sedan, men det är ett mentalt evighetsgap mellan Fredrik Reinfeldt och dagens statsminister Ulf Kristersson.

Vilka konsekvenser Kristerssons skuldbeläggande vedergällningspolitik får återstår att se. Däremot går det att dra vissa slutsatser från Reinfeldts tid vid makten. Märkligt nog gör hans moderparti allt för att smutskasta inte bara sin egen utan Sveriges mest populära partiledare någonsin, men det är klart att om man ska klara av att moraliskt göra en sådan tvärvändning vad gäller människosyn behöver man rättfärdiga det på något sätt och det verkar ligga för oss människor att ta genvägen via icke konstruktivt klagande på andra.

Nyligen blev Stockholms universitets professor eremitus Eskil Wadensjö intervjuad i DN. Han har forskat om hur det gått för de ensamkommande killar som kom till Sverige 2015 och 2016. Det har visat sig att det går oerhört bra för dem. De har ungefär samma höga sysselsättning som inhemska svenskar. 78 procent mot svenskarnas 80. Inte illa med tanke på att de bara befunnit sig i Sverige i sju-åtta år.

Liksom Reinfeldt har dock de ensamkommande blivit rejält svartmålade och fått klä skott för precis allt som någon invandrad någonsin gjort fel. De har påståtts vara brottslingar med vedervärdig kvinnosyn, bidragsturister och lycksökare. Nu finns det alltså forskning på att de tvärtom snarare varit exemplariska i sitt sätt att snabbt lära sig språket, skaffa jobb och integreras i det svenska samhället. De borde i själva verket lyftas fram som förebilder och sättet som de blivit en del av samhället borde kopieras som framgångsrecept.

Eskil Wadensjö är inte helt säker på varför ensamkommande killar etablerat sig så snabbt i samhället. I DN spekulerar han kring att de som grupp varit starka och företagsamma och därför valdes ut av sina familjer att genomföra den livsfarliga flykten från Mellanöstern till Europa, och att de drivs av viljan att skicka pengar till familjerna som är kvar där.

Det ligger en del i det men jag är övertygad om att det främst är något annat som ligger bakom. De hundratals, ja tusentals svenskar som öppnade sina hjärtan efter statsministerns tal. Flyktingar som fick hjälp genom insamlingar och mer eller mindre organiserade stödinsatser. Många flyttade in i svenska familjer där de blev uppskattade för sitt väluppfostrade, hjälpsamma och vänliga sätt.

Vi som öppnade våra hem kallas numera godhetsknarkare, batikhäxor och vänsterblivna fastän många av oss snarare var liberala än socialister. Det är fascinerande hur de av högerextremister dominerande sociala medierna fått bestämma vems verklighet som ska gälla i det offentliga rummet. Sveriges mest populära partiledare genom tiderna hånas som den som förstört Sverige, de ytterst välanpassade och framgångsrikt integrerade ensamkommande görs till syndabockar för allt som går dåligt och svenskar som tog ansvar för att klara av den stora flyktingströmmen 2015 och 2016 beskylls för att vara vänsterextremister. Det är faktiskt helt sjukt.