Det var tidigt åttiotal. Vi trodde att vi var marxister. Vi trodde att de märkliga föreställningar om världen vi blivit itutade hade formulerats av Marx. Jag läste halva första bandet av Kapitalet och fattade ingenting. Fick skäll av äldre kamrater i ”rörelsen” för mina borgerliga tendenser när jag sa att jag tänkte studera på universitetet, så jag gick hem och kom aldrig mer tillbaka.

Men någonstans i det extremindividualistiska mörkret sitter en upprorisk tonåring som är trött på att bara vara språk och mumlar: ”Jag är marxist. Det finns en verklighet och den går att förändra.”

Marxister vill skapa en helhet

Frågan är bara vad det är att vara marxist och vilken bäring det har på dagens samhälle? Och på vilket sätt kan Marx ligga till grund för frihetligt tänkande? Det skrämmer livet ur mig, som alltid när jag ska skriva om honom, men jag tänkte försöka besvara de frågorna.

Marxister, i något slags allmän bemärkelse, gör allt för att skapa en helhet, en ideologi och världsåskådning som är fullkomlig. Den stora teorin om allting. Men Marx var själv ingen systematisk tänkare, han var inte ute efter att förklara allt. Tvärtom, han var en antisystematisk tänkare. Det är i princip bara i Kommunistiska manifestet, som egentligen inte var en marxsk text, utan ett beställningsjobb till Kommunisternas förbund, och Till kritiken av den politiska ekonomin, som han försöker skriva något ordnat, sammanhållet.

Det är det som är mest tydligt nu när jag läser om en del av Marx texter. Det spretar åt alla håll. Och det är det som är grejen. Den sammanhållna Marx. Den vetenskapliga socialismens skapare. Världsförklararen. Han finns inte. Har aldrig funnits.

Få har läst Marx

Man behöver inte läsa särskilt mycket Marx för att inse det. Det räcker att veta att när den moderna socialismen skapades på slutet av artonhundratalet så hade man tillgång till ungefär en tredjedel av Marx filosofiska texter. Än i dag bygger socialistiskt och kommunistiskt tänkande på det urvalet. Frågan är hur man kan snacka om marxism utan att känna till Marx?

Men så är det. Få marxister har läst Marx. Jag skrev ett reportage för drygt tio år sen om vänsterns relation till Marx. Ringde runt till olika vänsterprofiler. Knappt någon ville prata om honom. Många erkände att de aldrig hade läst något av honom. Typ Kommunistiska manifestet. För länge sen.

Vi har alltså en snubbe som ingen har läst, en ideologi som skapades under en tid då man inte hade tillgång till mer än ett urval av hans texter och en rörelse som bygger på att man gör tvärtemot vad snubben själv ville göra. I själva verket skulle tanken att marxismen skulle fungera som en heltäckande ideologi för alla livets skeenden, likt en religion, antagligen vara en skräck för Marx. Frågan är hur han skulle ha reagerat på att det överhuvudtaget finns marxister idag?

Plocka russin ur kakan

Traditionellt har marxismen ansetts bestå av värdeteorin – Marx studier av hur ekonomiska värden kommer till, historiematerialismen, som säger att historien bäst förklaras utifrån folks materiella villkor och i värsta fall anser sig kunna förutspå framtiden, den dialektiska materialismen, en naturfilosofisk teori och olika idéer om praktisk politik.

Det går att hävda, som till exempel Wayne Price gör i essän Libertarian Marxism’s Relation to Anarchism, att det inte går att plocka russinen ur kakan, att marxism är summan av dessa beståndsdelar och att den som ser sig som frihetlig marxist lika gärna kan bli anarkist. Men det är att bakvägen acceptera den naiva, inskränkta marxism som dominerade nittonhundratalet och som egentligen bäst beskrivs som bolsjevism. Leninism. En medveten misstolkning av Marx som förvandlade en idé om hur framför allt arbetarklassen skulle befrias till en metod för att skapa statskapitalistiska förtryckarsamhällen.

Poängen är att det är extremt lämpligt att plocka russin som marxist. Eller. En levande marxism är ett hängivet ideologiskt russinplockande med utgångspunkt från några mycket enkla, grundläggande insikter. Förutom dem finns inget beständigt, inget bestämt.

Teorier om värden

Marx var besatt av att teoretisera om värden. Ekonomiska värden. Han försöker vetenskapliggöra den process som gör att arbetaren blir fråntagen frukten av sitt arbete. Det blir som tydligast i första bandet av Kapitalet, där han till och med ställer upp ekvationer för denna process. Han menar att den som arbetar under en arbetsdag först arbetar ihop till priset för råvaror och maskinell utrustning och sen arbetar gratis, producerar mervärde, pengar som egentligen borde tillfalla dem som arbetar, men som kapitalisten snor.

Detta ägnar han massor av sidor åt. Ofta i polemik med andra tänkare. Inte konstigt. Det är en enormt viktig princip. Grunden för mitt politiska tänkande. Vem skapar egentligen saker? Vem tillhör egentligen vinsterna? Och i förlängningen, vad är egentligen pengar och hur ska de fördelas? Marx ger ett glasklart svar. Frukten av det som produceras tillhör dem som producerar det, som kollektiv, och borde fördelas solidariskt.

Faktum är att min marxism tar slut ungefär där. Resten av mitt politiska tänkande är så sammanflätat med och befruktat av andra teorier och politiska idéer att det inte längre går att se som marxism. Jag tror inte en sekund på historiematerialismens förmåga att förutspå framtiden, den dialektiska materialismen intresserar mig överhuvudtaget inte och Marx och Engels idéer om politiska strategier är knappast användbara i dag, om de ens var det då.

Marx sätt att tänka

Eller. Någonstans där kvicknar min marxism till. För om vi släpper det krampaktiga greppet om den auktoritära socialismens bild av Marx och inser att det stora med honom är sättet han tänker på och inte allt han råkade tänka, så kan vi inspireras, applicera hans metod på andra områden och ideologiska fält än det rent ekonomiska. Genus. Etnicitet. Funktionsgrad. Sexualitet.

Bortom jiddret, det stalinistiska principtuggandet, den stelnade socialismen, finns en grundläggande insikt hos Marx. En insikt som är själva grundvalen för allt mitt tänkande kring människor och samhällen.

Människan är en social varelse. Ett kollektivt djur. Allt vi är och blir är och blir vi i relation till andra människor. Lägg ett nyfött barn i gräset och gå därifrån. Det dör.
Samhället finns före oss och kommer att finnas efter oss. När vi föds blir vi direkt inplacerade i en mängd strukturer som vi inte kan påverka särskilt mycket som individer. Det är som grupper, som rörelser eller varför inte som klasser vi kan påverka.

Ifrågasätta all makt

Då blir marxism att ställa sig frågan om vilka maktstrukturer det finns och om hur det vi behöver uppstår och fördelas. En av de mest intressanta radikala feministiska tänkare jag vet är Anna Jónasdóttir.

Hon tar sin utgångspunkt i socialistisk feminism, men lägger till begreppet kärlekskraft till de faktorer som hon anser påverkar samhällsutvecklingen och människors liv. Kvinnors liv, som individer och som grupp, påverkas inte bara av deras roll i arbetslivet, deras relation till produktionen och av deras ekonomiska roll, utan också av kärlek, både i omsorgen om andra och i den erotiska kärleken. Kärlekskraften är för Jónasdóttir något som kan exploateras, precis som människors lönearbete, och som fungerar som en drivkraft för historien tillsammans med klassiska marxska faktorer.

Det är möjligt att applicera en modern marxsk metod på mängd områden. Inse att kapitalismen är en komplex struktur, sammanflätad och sammanlänkad med en massa andra strukturer, och att det inte går att angripa en av dem utan att samtidigt angripa de andra.

På så sätt blir tanken på en permanent revolution något annat än att skicka ut intellektuella på landet för att bli kassa lantarbetare. Det blir idén om att ständigt ifrågasätta all makt som människor utövar över varandra. Och där finns grunden för ett frihetligt marxistiskt tänkande och ett skäl till att anarkism, hur charmig den än är, inte räcker till.

Ideologi och moral

Den moderna vänstern lider av ett enormt problem. Den har förväxlat ideologi med moral och inbillar sig att personliga erfarenheter är viktigare än en systematisk och intellektuell analys. Etnicitet, sexualitet, kön. Den som har flest minoritetspoäng vet automatiskt mest. Men de värderingar som vänstern håller fram är inte per definition vänsterståndpunkter. Många av dem är självklara, handlar om ren mänsklighet, men de kan lika gärna delas av stora delar av det ideologiska spektrumet.

Om vi fastnar i moraliska överväganden, stirrar oss blinda på en struktur i taget och tror att argument blir giltiga enbart om de förs fram av någon som har en viss erfarenhet har vi i själva verket lämnat en radikal samhällsförståelse i Marx anda bakom oss och blivit bara ytterligare en borgerlig rörelse, om än med regnbågsfärgad flagga.