Han har varit bostadslös och levt på gatorna i Stockholm i flera år. Nu märker “Per” att det dyker upp många nya ansikten bland de hemlösa.
– Det är dem jag träffar mest faktiskt, och de är helt vilsna. De får lära sig att det börjar på Centralen, säger han.
Människor som hamnat i arbetslöshet, som inte kan betala räkningarna eller som kanske skiljt sig. Sedan står de där utan en bostad helt plötsligt.
– Det är lättare att hamna i den här situationen än vad många tror, säger “Per”.
Han levde själv vad han kallar “ett vanligt liv” och hade lägenhet i centrala Stockholm. Men arbetslöshet och “slarv med ekonomin” ledde till slut till att han stod utan bostad. På gatan.
Han bekräftar bilden som Frälsningsarmén har – att fler och fler hamnar på gatan. Personer som kanske tidigare hade det ordnat, men sen slås livet i spillror av olika orsaker.
– Det är dem jag träffar mest faktiskt, och de är helt vilsna. De får lära sig att det börjar på Centralen och att man där kan få lite tips. Man tipsar varandra om olika ställen att gå till.
Blivit stökigare
“Per” var bostadslös en period i slutet 1990-talet också och märker tydligt att det blivit tuffare. Bara de senaste åren har situationen på gatan blivit mycket stökigare.
– Här är det fortfarande lugnt, säger han om Frälsningsarmén Templet och fortsätter:
– Men i min ålder så är en del ställen är så jävla stökiga att jag inte går dit längre. Kanske möjligen för att duscha snabbt eller äta och sedan snabbt därifrån.
För det mesta sover han på Centralstationen i Stockholm. Till Frälsningsarméns mötesplats på Östermalm går han nästan varje vardag. Ibland blir det ett kort besök, ibland blir han kvar någon timme.
– Man kommer hit, hämtar en matlåda, pratar med lite folk, ibland kanske jag har med mig någon kompis – man startar dagen. Och jag kommer antagligen göra det i morgon också.
"En fast punkt"
Mötesplatserna som står öppna för dem som är i behov av en bit mat eller en säng betyder mycket, de blir en slags fast punkt. “Per” anser dock att alldeles för mycket ansvar läggs på frivilligorganisationer och önskar att stat och kommun gjorde mer.
– Att försöka ta sig tillbaka in i samhället igen efter att ha förlorat exempelvis sin bostad men även sitt jobb är långt ifrån en enkel och spikrak resa, säger ”Per”.
Även om en del skulle få ett jobb så är det ju inte så lätt att sköta det om man sover i tält eller på Centralen.
