”Reinfeldt får poliseskort ut från arenan efter det att två (troligen) svenska fotbollsfans dödats av en islamist. Han om någon borde tvingats sitta kvar utan något som helst polisskydd”, skrev Jessica Stegrud (SD) på X, tidigare Twitter, efter att två svenska fotbollsfans skjutits till döds av en terrorist i Bryssel i går.

Jessica Stegrud är inte vilken sverigedemokrat som helst. Hon sitter i riksdagen och pekas ofta ut som en tänkbar efterträdare till Jimmie Åkesson. Att en så högt uppsatt person önskar livet ur någon som för bara tio år sen var partiledare för det parti som de numera styr Sverige tillsammans med är förstås oerhört. Tänk er att något liknande hade sagts av en högt uppsatt miljöpartist om exempelvis Stefan Löfven. Jag har svårt att tro att den personen hade fått sitta kvar särskilt länge. 

Inom SD är det dock inget ovanligt att ledande företrädare kastar ut sig rent hat också mot sina samarbetspartier. Särskilt Fredrik Reinfeldt, som många högerextremister menar är den som bär störst ansvar för den så kallade ”massinvandringen”, får ofta hat riktat mot sig.

Kommentaren som Stegrud lade upp är nu raderad. Även detta är ett väl beprövat recept. Först posta något kontroversiellt, sedan ta bort det och förklara att det var inte alls så jag menade! Jessica Stegrud har efteråt sagt att det enda hon menade var att alla ska känna sig trygga men att hon inte förstår varför Reinfeldt ska ha mer skydd än andra. Samtidigt kallar SD:s gruppledare Linda Lindberg reaktionerna på inlägget för tramsiga. På detta sätt lyckas man med konststycket att samtidigt skicka en signal till sina mest högerextrema väljare, hålla sig vän med samarbetspartierna och avfärda kritikerna som löjliga.

Det går bra för SD nu. Steg för steg kan de bocka av sin önskelista både på migration- och kriminalområdet. Samtidigt brottas de med rädslan för att bli av med sina gamla väljare som kanske kommer vända dem ryggen för att de blivit för mesiga och en del av etablissemanget. Det är just därför det kommer sådana här utspel. Det liknar på sätt och vis många av Donald Trumps kommentarer, exempelvis när han uppmanade vit makt-gruppen Proud boys att ”stand back and stand by” – en blinkning som för att säga ”jag är på er sida”.

Hittills har det också fungerat bra. Trots koranbränningar och rena attacker mot moderater så uteblir reaktionerna från Moderaterna. Ulf Kristersson har istället, sin vana trogen, svarat att han tycker att kommentaren var ”omdömeslös” men att han samtidigt inte lägger sig i SD:s interna angelägenheter. Det är faktiskt rätt häpnadsväckande att statsministern inte tycker att en uttryckt önskan om att en av hans företrädare borde bli mördad av en terrorist är något mer än slarvigt och omdömeslöst. Men så har Kristersson också sedan länge visat att han är beredd att offra nästan vad som helst för att SD ska vara på deras sida.

Frågan är hur länge till detta kan pågå. Kommer man fortsätta att tugga i sig oförskämdheter eller kommer man att en dag sätta en gräns, säga ”stopp, nu räcker det”? Så länge som M är beroende av SD för att kunna bilda ett regeringsunderlag tror jag tyvärr att vi aldrig kommer få höra ett stopp från Kristerssons mun. Det kan dock vara värt att påminna om att samtidigt som M gör allt för att behålla makten så har de i princip redan gett bort den till SD.