Interaktiv teknik kan vara avgörande för att företag, individer och volontärer ska nå varandra och hitta lösningar bortom marknadslogiken, till exempel för att minska matsvinn. Forskaren Katie Berns kallar det för digitala gemenskapsekonomier i en ny doktorsavhandling från Stockholms univeristet.
I avhandlingen står minskat matsvinn i fokus.
– Men teknologin i sig erbjuder inga lösningar utan fungerar bara som ett medel för olika aktörer som vill hitta lösningar tillsammans, säger Katie Berns, forskare i data- och systemvetenskap vid Stockholms universitet.
Hon är grundare av ett lokalt matfördelningsnätverk i Stockholm, och därmed aktiv både som volontär och forskare. Det har gett henne stor inblick i hur nätverken fungerar, och samtidigt ställt krav på att hålla en strikt rågång mellan engagemang och forskning.
– Det är alltid en utmaning att vara objektiv i olika sammanhang. För att kunna skilja mina två roller åt har jag fört dagbok varje vecka och sedan gått tillbaka för att avgöra: Var detta vetenskapligt? Jag har försökt att vara så transparent som möjligt i mina slutsatser, säger Berns.
Samtidigt finns det fler situationer där marknadslogiken inte kunnat lösa problemet på egen hand, till exempel under coronapandemin när vaccin skulle distribueras. Vad Berns kallar digitala gemenskapsekonomier handlar ofta om att hitta kösystem som inte bara prioriterar effektivitet, utan även ”tar hänsyn till mer mångsidiga värden som samarbete, rättvisa, omsorg om andra och omsorg om miljön”.
– Under coronapandemin var det viktigt att skapa ett kösystem där rätt personer fick tillgång till vaccin så snabbt som möjligt. Samtidigt var det viktigt att fler än de allra mest utsatta fick tillgång till vaccin som blev över så att det inte gick förlorat.
Katie Berns konstaterar att det sällan är möjligt att lösa en fråga tekniskt utan hänsyn till andra faktorer.
– Om jag via en algoritm får ett digitalt könummer till ett matevenemang, kommer fram till en disk och får en låda sallad utan att få välja något själv kommer det bara att leda till nytt svinn, eftersom jag inte äter sallad. Då slänger jag den i soporna när jag kommer hem.
Därför är det enligt viktigt att skapa en större teknologisk infrastruktur som hjälper människor att nå varandra, utan att underminera redan pågående socialt arbete eller lokala nätverk, menar Katie Berns.
Forskningsfältet hon verkar inom kallas människa-datorinteraktion, och tittar bland annat på hur digital teknologi påverkar mänskliga beteenden och samhällen.
– Många tekniska möjligheter, till exempel AI inom beslutsfattande, innebär stora utmaningar för våra samhällen. Det viktiga är ofta inte hur vi kan hitta teknologiska utvägar ur alla våra problem, utan hur vi kan hitta teknik som hjälper oss människor att själva hitta vägen framåt. Teknologi är infrastruktur, inte lösningen, säger Katie Berns.
Fakta: Matsvinn
Omkring en tredjedel av all mat som produceras försvinner som avfall, så kallat matsvinn. Matsvinnet sker i alla delar av livsmedelskedjan: produktionen, distributionen och hos konsumenten.
Den 29 september infaller FN:s End food waste day
Hållbar konsumtion och produktion är det tolfte av av FN:s 17 hållbarhetsmål
Nätverk för minskat matsvinn drivs av individer och företag tillsammans. Drivkraften är att så lite mat som möjligt ska gå till spillo, det vill säga hamna i soporna. Den mat som samlas in och delas ut är matvaror som inte längre är lönsamma, men som ändå är användbara ur näringssynpunkt. De delas ut gratis varje vecka på så kallade ’sharing events’ där alla är välkomna oavsett ekonomiskt behov.
Några exempel: Foodsharing Stockholm, Bruised Food Club Uppsala och Solidariskt kylskåp
Källa: Stockholms universitet
