Sverigedemokraternas politik går ut på att så misstänksamhet och fientlighet – inte minst mot muslimer, skriver debattörerna. De uppmanar oss alla att orka söka tillit istället för splittring.
DEBATT. Söndagen den 13 augusti gick brittisk säkerhetstjänst ut med att de bedömer det som sannolikt att terrorister kommer att försöka utföra attacker i Sverige. Några dagar senare gick Säpo ut med att terrorhotnivån höjs till en fyra på en femgradig skala.
Bakgrunden till det ökade hotet är det upprepade brännandet av Koranen på offentliga platser senaste tiden. Aktioner som bland annat skett framför flera muslimska länders ambassader och moskéer. Detta har lett till ilska bland muslimer i stora delar av världen, men också till att religiösa extremister tycker att Sverige är ett legitimt mål för terroristattacker. De målar upp en bild av Sverige som ett land fyllt av extrema människor som vill troende muslimer ont.
På samma sätt som den stora massan i Sverige sannolikt inte identifierar sig som koranbrännare eller terrorister så identifierar sig inte den stora massan muslimer som vare sig terrorister eller bibelbrännare.
Gemene svensk tycker säkert att det är både obehagligt och orättvist att av religiösa extremister pekas ut som anhängare till koranbränningar. På samma sätt är det säkert väldigt tråkigt och rädsloskapande för den som är muslim när exempelvis höga riksdagsföreträdare för Sverigedemokraterna – del av Sveriges regeringsunderlag – upprepat sprider misstänksamhet och förakt gentemot muslimer, till exempel på sociala medier. Ofta kamoufleras regelrätt hatisk retorik med att stöpas om till ”kritik” eller försvar av yttrandefrihet.
Sverigedemokraterna har inte i första hand gjort sig kända som försvarare av yttrandefriheten i Sverige. Snarare har spåret varit repression mot dem som inte tycker som eller tillhör majoritetssamhället. En annan av SD:s ledargestalter uttryckte sig nyligen negativt om att gå i en Prideparad. Han menade att medverkan är likställt med att ”legitimera pedofili” – alltså sanktionera sexualbrott mot barn.
Senaste åren har vi fått vänja oss vid nyheter som att samme partiföreträdare pekar ut samer och judar som ”inte svenskar”. En annan företrädare för (SD) är kopplad till ett Twitterkonto som spridit grov antisemitism. Listan kan göras lång.
Det stannar inte vid antisemitism och rasism. SD-tjänstemän har i sin kamp mot alla som bryr sig om svensk miljö försökt kartlägga vilka som skänker pengar till Naturskyddsföreningen. SD:s klimatpolitiska talesperson kallar de 600 barn och ungdomar som stämmer staten i det så kallade Auroramålet för ”extremister” som inte har något att hämta i det svenska samhället.
Den gemensamma kopplingen mellan detta och den retorik de religiösa extremisterna bedriver? Bägge delarna syftar till att misstänkliggöra hela grupper i samhället, att ställa dem mot varandra. Heterosexuella mot sexuella minoriteter. De som inte är samer och judar mot dem som är det. De som bryr sig om klimatet mot dem som inte är lika engagerade. Religiösa grupper mot religiösa grupper.
Sverige är ett land där tilliten minskat de senaste åren och det finns flera olika anledningar till det. Ett tydligt exempel är den accelererande ekonomiska ojämlikheten och den efterföljande sociala oron. Detta kan i sin tur ge näring åt de auktoritära krafter som utnyttjar människors missnöje, otrygghet och brist på förtroende.
Detta är en bra grogrund för dem som felaktigt vill ställa människor mot varandra, med det förljugna narrativet att alla muslimer skulle vara religiösa extremister och gemene svensk en koranbrännare. Det här vet Sverigedemokraterna och det här vet de religiösa extremisterna. Dessa krafters argument är baserade på rädsla och lätta att ta till sig i orostider. Men här hoppas vi att det svenska folket orkar söka tillit istället för splittring.
