Biståndsminister Johan Forssell (M) försöker, stick i stäv med biståndets principer, använda det som påtryckningsmedel, och utsatta människor riskerar därför att bli utan mat och sjukvård, skriver Janine Alm Ericson (MP).
DEBATT. Sedan Moderaterna bildade sin Tidöregering och Johan Forssell blev tillsatt som ny biståndsminister har okunskapens budskap haglat från utrikesdepartementet. Istället för att fokusera på att bygga en bättre värld fri från fattigdom och förtryck skulle biståndet nu tjäna alla möjliga syften. I enlighet med det avtal som slöts med Sverigedemokraterna gick regeringen snabbt ut med att biståndet skulle villkoras med återtagande av flyktingar och bättre tjäna svenska företag och exportintressen.
Att Moderaterna påstår sig kunna ge mer för mindre är inget nytt. Det är en klassisk borgerlig villfarelse att tro att det räcker med att ropa ”effektivisering” för att det ska bli så. Men biståndsministern gapar efter mer än han klarar att leverera. Nu i veckan utropade han att biståndet också ska villkoras för länder som stöder Ryssland. Det innebär att Sverige ska dra in biståndet i länder som Mocambique, där regeringen är prorysk. Det må låta bra – om man väljer att blunda för människorna som hamnar i kläm.
Putins brutala anfallskrig mot Ukraina kan bara ta slut genom en ukrainsk seger och Sverige ska göra vad vi kan för att bidra till det. Men det här bidrar inte till det målet. Det knuffar bara fler oskyldiga människor över hungerns och fattigdomens rand i en hunger- och fattigdomskris som redan är historiskt stor. Det är ett orimligt högt pris för ett populistiskt utspel, hur skönt i magen det än må kännas.
Svenskt bistånd i Mocambique bidrar i dag till demokratiutveckling, fattigdomsbekämpning och till att utveckla bönders möjligheter att odla mer mat trots klimatförändringar. Stödet ges både till statliga institutioner som jordbruksministeriet och till civilsamhällesorganisationer som We effect. Enligt grundläggande principer – att bistånd ska gå till dem som behöver det mest – vore det helt enkelt vidrigt att straffa dessa mest utsatta människor för deras regerings agerande.
Miljöpartiet har flera gånger kritiserat regeringens biståndspolitik. Det som tills nyligen var Sveriges starkaste gren i utrikespolitiken, som gav Sverige ett gott rykte i världen och inspirerade fler länder att göra mer för en rättvisare och fredligare värld, har nu förfallit i kaos.
Biståndspolitiken är för viktig för att vanvårdas på det här sättet. Rätt utfört bidrar bistånd till att konflikter inte uppstår, att hunger minskar, att ekonomier växer och demokratier föds och stärks. Miljöpartiet har styrt biståndspolitiken i sju år och gjorde den till världens främsta enligt internationella bedömare. Det går att driva ett internationellt utvecklingssamarbete i världsklass samtidigt som man stöttar Ukraina – men det kräver en vilja som både Johan Forsell och regeringen tycks sakna.
