Socialdemokraterna går som tåget i opinionen enligt de återkommande mätningarna. Man ska aldrig ta opinionsmätningar på allt för stort allvar och framförallt är det alldeles för långt till nästa val för att dra slutsatser inför det. Men när alla mätningar drar så tydligt och med stora siffror åt samma håll visar det ändå något om vad väljarna tycker nu. De är väldigt tydligt missnöjda med Tidöhaveriet och den SD-styrda regeringen. Det är förstås ett hälsotecken att det finns en gräns för hur mycket auktoritär nationalkonservatism som folk står ut med.

Men samtidigt, vad vill egentligen de väljare som går till sossarna? Till ett parti som mest rider på regeringens alla misslyckanden. Som knappt bedriver någon egen politik utan på sin höjd försöker ta åt sig äran för Tidöpartiernas politik. Det var, enligt dem själva, S som lade om flyktingpolitiken och ströp invandringen. Det var de som skärpte straffen och ökade övervakningen. Om man ska tro sossarna, och det ska man i just det här fallet, så är de det parti som går i spetsen för auktoritära lösningar på bekostnad av mänskliga rättigheter.  Historiskt vet vi också att sossarna inte är de som återställer den typen av högerpolitik när den väl är införd, inte ens när de varit emot innan.

Den enda egentliga fördelen med sossarna jämfört med Tidöpartierna är vilka de allierar sig med. Alla partier som i någon mån, ofta en väldigt liten mån, står upp för mänskliga rättigheter och mot nationalkonservatismen finns numera på Socialdemokraternas sida. Och de kommer behöva samarbeta med något eller några av de partierna för att nå majoritet. Problemet är bara att om framgångarna hos väljarna fortsätter kommer de andra partierna ha extremt lite att sätta emot. Risken är överhängande att vi hamnar i ett läge där S kan välja mellan att samarbeta med antingen V eller MP och C (om alla tre partierna blir kvar) och då kan spela ut dem mot varandra. I ett sådant läge lär vi bara se ett skifte av ministrar, inte politik. 

Så visst ska vi glädjas åt Tidöpartiernas haverier i opinionen, men att väljarna går till sossarna istället visar att vi inte kan ha något större hopp runt partipolitiken och nästa val. Men vi kan inte bara ge upp och låta inskränkt nationalism ta kål på mänskligheten och jorden som en dräglig planet att bo på. Det gör den utomparlamentariska kampen och opinionsarbetet viktigare än på mycket länge.