Under protesterna mot regeringens klimatmöte i Stockholm i fredags, färgades flera fontäner röda av Extinction Rebellion, för att symbolisera det blodbad som den pågående klimatkatastrofen innebär. Det fick Stockholms trafikkontor att genast skrida till aktion och tömma fontänerna på vatten, rengöra och sedan på nytt fylla dem igen – helt i onödan.

– Vi är alltid väldigt noga med att inte skada någonting under våra aktioner, säger Isabelle Letellier, som företräder Extinction Rebellion. Färgen var absolut harmlös och hade försvunnit av sig själv, något som vi väldigt tydligt upplyste om.

Färgen är egentligen ett puder tillverkat av naturliga, organiska beståndsdelar och finns i flera kulörer. Den används främst av människor med trädgårdsdammar för att förhindra algtillväxt och algblomning. De små puderpartiklarna ger nämligen inte bara färg åt vattnet, deras främsta uppgift är att blockera solljuset och på så sätt strypa fotosyntesen i algerna.

Färgen är helt fri från bekämpningsmedel och andra kemikalier och går utmärkt att använda i dammar med exempelvis fisk. Den förstör inte ens dricksvatten och bryts ner av solljus över tid. Hade trafikkontoret haft is i magen hade alltså färgen försvunnit av sig själv.

– Extinction Rebellion Sverige har varit noggranna både med att välja en miljövänlig färg och kommunicera vilken färg som användes. Information om färgen lämnades vid varje fontän som färgades och tydliggjordes på våra kommunikationskanaler och i pressmeddelandet.

– En snabb titt på innehållsförteckningen på den använda färgen kan bekräfta att hela processen med att rengöra, tömma och återställa fontänerna inte är något annat än undermålig resursanvändning. Stockholms stads trafikkontors beslut var därför ogenomtänkt och de får själva stå för beslutet att slösa vatten och skattepengar, menar Extinction Rebellion.

Isabelle Letellier är själv en del av Extinction Rebellions forskargren, Scientist Rebellion. Och antalet forskare som engagerar sig ökar, säger hon.

– Det finns en stor grupp i Köpenhamn och vi har även forskargrupper i Lund och Stockholm. Och vi växer såklart. Vi ser att engagemanget bland forskare ökar generellt.

Det finns en pågående debatt där huvudfrågan är om man som forskare kan engagera sig i exempelvis klimatrörelsen. Som forskare ska man förhålla sig objektiv och steget därifrån till att bli aktivist kan framstå som drastiskt. Men Isabelle Letellier ser ingen motsättning utan hänvisar i stället till det som brukar kallas för forskningens tredje uppgift, vid sidan av utbildning och forskning.

Den tredje uppgiften handlar nämligen om att dela med sig av kunskap. På engelska brukar man tala om ”public outreach” och det som avses är då olika former av uppsökande och utåtriktade aktiviteter.

Hur ska folk kunna ta vettiga beslut när man inte är medveten om vad som pågår?

– Jag tycker det är väldigt bra med debatten och att fler och fler ställer sig frågan ”varför är jag inte aktivist?”, säger Isabelle Letellier. Är det rimligt att tänka att det räcker att publicera sina forskningsresultat när det ignoreras av makthavarna? Vi vet att det finns ett enormt gap mellan vad forskningen säger och vad allmänheten vet – det handlar om demokrati! Hur ska folk kunna ta vettiga beslut när man inte är medveten om vad som pågår?

Fredagens klimatmöte var ett talande exempel på problemet med att makthavare isolerar sig från en forskarvärld som tydligt pekar på de miljö- och klimatproblem som måste adresseras om mänskligheten alls ska överleva.

– Det fanns två-tre forskare som var inbjudna som åhörare. Inte en enda klimatforskare fick talartid. Vi talade med forskarna som var där i publiken och de sa att det var väldigt bra att vi protesterade och var på plats. De var väl medvetna om sin begränsade roll och att det var väldigt problematiskt att de var så få.

Enligt Isabelle Letellier var budskapet från regeringens klimatmöte glasklart:

– Vi ska inte anpassa det ekonomiska systemet till forskningen utan alla ska anpassa sig till näringslivets vinstagenda. Det är helt otroligt att vi fortsätter befinna oss där vi är och helt otroligt att utesluta forskarna från mötet.

Lojal med vetenskapen

Isabelle Letellier är forskare inom psykologi och arbetar inom barn- och ungdomsvetenskap. Hon tror att det faktum att hon arbetar med barn bidrar till att hon känner sig extra ansvarig.

– Klimatkrisen är inte minst en kris som handlar om barnens rättigheter, slår hon fast. Jag hade inte varit här om forskningen hade haft en rimlig plats i demokratin i stället för att bli politiskt utesluten. Jag har andra saker att göra med mitt liv än att vara aktivist.

– Självklart ligger min lojalitet hos vetenskapen och det kan aldrig vara partiskt att välja vetenskap, det handlar inte om att vara mindre objektiv. Vi tappar inte trovärdighet för att vi lever som vi lär. Det hade tvärtom varit väldigt konstigt att prata om hur allvarligt läget är och sedan inte göra något åt det!