Alldeles nyss var krig något vi hade lämnat bakom oss, skriver Lena Jarlöv. Nu skramlar makthavare med vapen, vapenindustrin går på högvarv, de krafter som styr mot krig är starkare än någonsin. Nu behöver vi att världens ledare ställer sig upp och hejdar krigsförberedelserna.
DEBATT. Vi befinner oss i en farlig tid. Världen rustar för krig precis som vid tiden före andra världskriget.
Den österrikiske författaren Stefan Zweig skrev 1936 en essä, 1914 och idag*, där han jämför fredsandan före första världskriget med krigshetsen före andra världskriget. Han insåg att ett storkrig närmade sig.
Nyligen trodde också vi att krig var avskaffat. Nu, bara några år senare, har upprustningen och den fientliga retoriken ökat. Full krigsberedskap råder, precis som före andra världskriget.
1914 hade man i Europa glömt att krig fanns, skriver Zweig. Men det fanns de som önskade kriget och förberedde det i största hemlighet. Folket måste överraskas med list och ställas inför fullbordat faktum. Zweig ansåg att ett par dussin parlamentariska ledare kunde ha förhindrat kriget om de hade rest sig emot de krigsförberedelser som de visste pågick i det fördolda.
Vi har länge levt invaggade i trygghet av vår neutralitet. Men vi blev överrumplade av regeringens snabba kursändring bort från neutraliteten och vi blev ställda inför fullbordat faktum av beslutet om anslutning till militäralliansen Nato.
När andra världskriget bröt ut hade militarismen fått fäste. Upprustningen prisades för minskande arbetslöshet och växande börser. Man räknade med krig. Med författarens ord: kriget — icke bara står för dörren, utan har redan sin järnfot mitt inne i huset”.
Här går nu vapenindustrin för högvarv, börsen gör enorma vinster. Folket accepterar fogligt upprustning på bekostnad av resurser för välfärd och miljö. Medierna fylls av specialister på krigsvetenskap.
1936 hade censur införts i de flesta länder i Europa. De stora medierna rapporterade den bild av skeendena som de ansåg lämplig.
Här har nu en tystnadskultur brett ut sig. En ny lag begränsar möjligheten att förmedla uppgifter som kan skada Sveriges relation till andra länder. Ingen officiell censur, men stämningen ger upphov till självcensur.
Desinformation och propaganda från alla håll medför en polarisering mellan människor. Majoriteten, som huvudsakligen får sin information från svenska stora media, kan ha en annorlunda bild av skeendena i världen än den som också studerar andra källor, även utländska.
De krafter som manade fram första världskriget var vapenindustrin i samverkan med makthungriga ledare och fanatiska nationalister. 1930 gav Svenska freds ut en skrift, Rustningsindustrins blodiga international, om hur rustningsindustrin bildade fusioner, manipulerade pressen, spred vapen överallt i världen utan moral eller hänsyn.
Dessa krafter har fortsatt att verka och är nu starkare än någonsin. Med dagens vapenteknik kommer ett krig mellan stormakterna att vara förödande. Finns det något hopp om att ett par dussin parlamentariska ledare reser sig och hejdar förberedelserna för sista världskriget innan det är för sent?
* I essäsamlingen Tiden och världen, som utgavs postumt, svensk översättning 1944.
Artikeln har tidigare publicerats i Bohusläningen.
