Förra sommaren blev den varmaste någonsin i Europa. Hemma i Sverige förstärks rädslan för att denna sommar ska bli minst lika illa av att den senaste månaden varit torrare och varmare än normalt i stora delar av landet.
Står vi inför något liknande det som vi upplevde 2018, med skogsbränder, värmebölja och torka? I min hemkommun råder redan eldningsförbud, och bäcken som brukar sina i juli torkade ut för över två veckor sen. Än så länge kan vi inte veta vad sommaren ger, men att förbereda sig på en sommar à la 2018 kan inte längre räknas som något extremt eller udda.
I Frankrike är oron för en extremvarm sommar hög efter en ovanligt torr vinter. Redan den 10 maj i år utlystes kristillstånd på grund av extrem torka i delar av landet och i regionen Pyrénées-Orientales har det inte regnat ordentligt på över ett år. För att hantera vattenbristen har man infört hårda vattenrestriktioner som bland annat innefattar förbud mot pooler ovan mark, att tvätta bilen och att vattna trädgården.
Frankrikes minister för ekologisk omställning (ministre de la transition écologique) Christophe Béchu uttrycker sig tydligt när han säger: “Vi behöver ta oss ut ur vår överflödskultur. […] När man befinner sig i en sån här kris är det enkelt: det är dricksvatten och inget annat”. Som svar på varför man också förbjudit försäljning av trädgårdspooler säger han: ”Det är för att förhindra folk att frestas att göra det som de ändå inte är tillåtna att göra – alltså att fylla dem”.
”Överflödskultur” är ett begrepp som fångar det som stora delar av Europas befolkning vant sig vid. Det absurda i vår kultur illustreras väl av att vi behöver förbjudas att ens köpa en pool för att inte frestas att fylla den med dricksvatten – samtidigt som endast 27 procent av befolkningen i Afrika söder om Sahara har tillgång till rent vatten. Motsvarande siffra för Europa är 93 procent.
Det går inte att komma ifrån att det på ett sätt är bra att klimatkrisen tagit sig hela vägen hem till dem som vill stävja värmeböljan med ett bad i prima dricksvatten. Vi kanske behöver det där brutala uppvaknandet – men det borde samtidigt inte vara nödvändigt. Vi har möjlighet att välja annorlunda. Vi behöver ta av oss skygglapparna, vi kan inte längre stoppa huvudet i sanden (eller poolen). Vi kan – och bör – välja samhörighet och solidaritet framför egocentrism när tillgången på livsviktiga resurser förändras.
Det är inte en mänsklig rättighet att fylla en pool, eller att äga en. Vad som däremot är en mänsklig rättighet är tillgång till rent dricksvatten. I Sverige trodde vi aldrig att vattenbrist skulle vara en reell risk – här har det ju oftast regnat mer än vad man hade kunnat önska. Men vatten är en begränsad resurs precis som alla andra, även i Sverige. Inget är oändligt, utom möjligtvis universums expansion, men den går varken att äta eller dricka.
När regeringar går in och förbjuder poolförsäljning borde det ses som den absolut sista snoozningen av klimatväckarklockan. Det är dags att gå upp, dumpa poolen och arbeta för en gemensam förvaltning av planetens resurser. Det är dags för mänskligheten att bevisa för sig själv och planetens övriga invånare att vi inte är så dumma att vi behöver strikta förbud för att fatta att vi måste hitta nya, hållbara sätt att leva.
SLU undersöker hur man kan ta fram mer torktåliga träd.
Mer än hälften av världens största sjöar krymper.
