När vinstdrivande skolor diskuteras ser man aldrig att vinsterna tas ut på bekostnad av något annat, skriver Karolina Danielsson. Arbetsron i skolan blir sämre när lärarna blir färre – och hur hungriga barnen är när de kommer till skolan har också med saken att göra.
Barn ska äta gröt och föräldrar ska skärpa sig. Jag trodde den tiden var förbi när överklassen läxade upp sina undersåtar, tiden då kaptensbönderna såg till att Katrina aldrig skulle få något över så att hon för alltid skulle vara billig arbetskraft bunden till dem.
Jag påmindes om Sally Salminens Katrina när jag läste Lena Anderssons krönika Hungrar barnen är det föräldrarnas fel (SvD 20/5 -23). Det är alltså fortfarande så att de som har det svårast ska stigmatiseras som lata och obegåvade för att kunna hållas på sträckbänken så de uppför sig, så att de skäms. Till gagn för överhetens syfte att tjäna pengar. Att göra vinst. För det är lättare rucka på arbetsvillkor och hålla nere löner för någon som redan ligger.
Sedan tonåren har jag haft detta återkommande grubbel i bakhuvudet – varför dör diskussionen så fort någon gör vinst? Att något är lönande i pengar tycks väldigt ofta vara ett tillräckligt gott argument för att det som görs är bra. Jag är inte emot privatägda företag, och jag är inte emot vinst, men, det har jag kommit fram till, jag är för proportioner. I dag har alla proportioner satts ur spel.
Det säger sig själv att det är lättare att glida vidare i livet om man har gott om pengar och goda kontakter. Det gör att den rådande ordningen bibehålls i stor utsträckning. Den som redan har fortsätter med sitt ägande och den som inget har får stå och knacka på med mössan i hand. Det största verktyget vi har till hjälp för att skapa utjämning och rimliga förutsättningar för alla att leva ett gott liv är skolan.
På Svenskt näringslivs hemsida hittar jag en artikel från sommaren 2022 som handlar om vinster i just skolan. I dag hamnar inte vinsten hos Salminens kaptensbönder utan, bland annat, som utdelning hos ägare till skolkoncerner. Artikeln, författad av Svenskt näringslivs Anders Morin och Gustav Blix, har rubriken ”Bristande arbetsro skolans största problem, inte vinsterna” (även publicerad i Aftonbladet 13 juni 2022 under rubriken ”Stöket i skolan är problemet, inte vinsterna”). Slutsatsen har de dragit med hjälp av en Demoskopundersökning. I undersökningen intervjuades drygt 1 200 föräldrar till barn som gick i grund- och gymnasieskola. Morin och Blix tar fasta på att föräldrarna pekar ut bristen på arbetsro som det största problemet. Ansvariga för undersökningen tillsammans med Demoskop är, inte helt otippat, Svenskt näringsliv.
En av frågorna i enkäten lyder ”Vad tycker du är det största problemet i skolan?” Bland svarsalternativen återfinns ”att vissa skolor är vinstdrivande”. Det svarsalternativet ställs mot till exempel ”bristande arbetsro i skolan”. Det blir relevant att undra hur föräldrarna har uppfattat frågan? I det dagliga skolarbetet är det inte konstigt att många anser att vinsten inte är den viktigaste frågan. I skolan är det barnet fokus ligger på. Som man frågar får man svar.
Vad skulle svaret blivit om de fått frågan ”vad är det största problemet med skolans organisering i dag?” Det vill säga, vad är det största problemet med skolan? I skolan är naturligtvis studiero a och o. Men det största problemet med skolan, det kan vara något helt annat. Morin och Blix drar hur som helst stora växlar på svaren och vädjar till läsaren att lyssna på Sveriges föräldrar. Det låter så fint. Jag läser vidare.
I artikeln påstår författarduon att 78 procent instämmer i påståendet ”skoldebatten fokuserar för mycket på vinst och valfrihet – och för lite på vad som händer i klassrummen.” Det låter ju slående. Tittar man närmare är det i själva verket 48 procent som instämmer helt. Anledningen att de kan påstå att 78 procent instämmer är att 30 procent delvis instämmer i att skoldebatten fokuserar för mycket på vinst och valfrihet. Dessa 30 procent kan en ju bolla med lite som det passar en.
Att jämföra vinster i skolan med arbetsro i klassrummet är som att ställa skogsskövling mot försvinnande habitat och fråga vilket som är det största problemet? Demoskopenkäten radar upp alternativ som om de vore oberoende av varandra. Det är de inte. Det som händer i klassrummet har något att göra med hur många lärare som rationaliserats bort i jakten på vinst. Det har även något att göra med hur hungriga barnen är när de kommer till skolan.
