Stigande matpriser och en osäker omvärld – matproduktionen har blivit ett omdebatterat ämne. Samtidigt som regeringen nu ser över Sveriges livsmedelsstrategi släpper Naturskyddsföreningen och Ekologiska lantbrukarna en rapport som visar att vi måste ta itu med såväl jordbrukets påverkan på den biologiska mångfalden som lantbrukarnas försörjningsmöjligheter.
Landskapen i Sverige blir alltmer likformade och den biologiska mångfalden minskar. Närmare hundra år av allt intensivare jordbruk har lett till att vägen framåt har varit allt större gårdar, större rationalisering och som följd en minskande biologisk mångfald. Samtidigt innebär internationell konkurrens att låga priser pressar de svenska odlarna och att många helt enkelt lägger ner sina företag.
– Idag läggs ett lantbruksföretag ner i snitt var 8:e timme. Så kan vi inte ha det. Det skadar både lantbruket, vår livsmedelsberedskap och den biologiska mångfalden, säger Erika Olsson, ordförande i Ekologiska lantbrukarna, i ett pressmeddelande.
Utvecklingen just nu ser inte ut att gå i en hållbar riktning. På grund av inflation och stigande matpriser har svenskarna börjat handla allt färre ekologiska varor. Vi importerar dessutom mer mat än tidigare och Sverige är idag självförsörjande endast till 50 procent.
"Svårt prioritera biologisk mångfald"
”Resultatet blir en sårbar livsmedelskedja där lantbruket har svårt att prioritera biologisk mångfald och hållbarhet så länge det inte erbjuds andra vägar till lönsamhet än fortsatt storleksrationalisering”, skriver Naturskyddsföreningen och Ekologiska lantbrukarna i pressmeddelandet.
I rapporten Lantbruket, samhället och den biologiska mångfalden konstaterar de att förlusten av biologisk mångfald och förlusten av lantbruksföretag är två sidor av samma mynt, ett resultat av ett alltmer storskaligt jordbruk. Därför behövs nu någonting nytt, menar de.
– Nu är det dags för en förändring av vår matproduktion. Dagens matsystem utarmar den biologiska mångfalden samtidigt som många lantbruksföretag tvingas läggas ner, vilket gör naturkrisen än värre och minskar vår livsmedelsberedskap. Regeringen måste nu se över livsmedelsstrategin utifrån dessa parametrar, säger Karin Lexén, generalsekreterare på Naturskyddsföreningen, i pressmeddelandet.
Rapporten efterfrågar ett helhetsgrepp från den nya strategin: tydliga mål för såväl konsumtion, marknadsutveckling och jordbrukspolitik, samt långsiktiga villkor för alla led i livsmedelskedjan. Bland annat måste lantbrukarna få ersättning när de bidrar med miljönyttor, som exempelvis öppna landskap eller kolinlagring.
Ny typ av lönsamhet
I dagens livsmedelskedja är det långtifrån självklart att det är lönsamt att också se till att bevara ekosystem och mångfald. En enskild lantbrukares möjlighet att förhandla priser och villkor gentemot dels livsmedelshandlare (där 80-85 procent av marknaden domineras av tre stora livsmedelskedjor) och dels insatsindustrin (som säljer utsäde, konstgödsel, kemiska bekämpningsmedel och maskiner), är begränsad, då båda sidor i ledet karaktäriseras av få, stora aktörer som dominerar marknaden.
Samtidigt måste livsmedelskedjan bära kostnaderna för sin miljöbelastning.
– När regeringen nu ser över livsmedelsstrategin måste den ta hänsyn till de nödvändiga förändringar som måste till för att värna de ekosystem som lantbruket är beroende av. Om ett meningsfullt och konstruktivt samtal om vägen framåt ska komma till stånd måste målkonflikten mellan ännu intensivare produktion och en frisk natur med livskraftiga lantbruk adresseras, säger Karin Lexén.
I korthet måste en ny strategi handla om en ny typ av lönsamhet. ”Bonden behöver få bättre betalt, både för sina produkter som för miljömässiga mervärden. Det måste bli lönsamt att bruka hållbart och värna om biologisk mångfald”, sammanfattas det i rapporten.
Läs mer:
Svenskarna köper färre Fairtrade-varor: ”Oroväckande”
Slå med lie för biologisk mångfald
Exempel på förslag inom jordbrukspolitiken:
– Kraftfulla startstöd för att förenkla generationsskiften och för nya lantbrukare.
– Reformera inkomststödet för att minska skalfördelar och premiera miljövärden. Exempelvis genom att gårdsstödet baseras på längd på kantzoner istället för total areal i syfte att främja mindre skiften.
– Ökade omfördelningsstöd för att gynna fler lantbruk och kompensera för skalfördelar. Detta kan också gynna beredskapen.
– Ökade kompensationsstöd för att bevara lantbruk i svårbrukade områden.
– Villkora nötkreatursstödet till djur som kommer ut på bete.
– Djurvälfärdsersättning och stutbidrag för utökad betesgång.
– Investeringsstöd till kretsloppslösningar, diversifieringsåtgärder och klimatåtgärder för att främja hållbarhet. Alla investeringsstöd ska ta miljön i beaktning för att inte låsa in oss i system med hög miljöbelastning.
– Miljöersättningar med full kostnadstäckning som på sikt även bör bli incitamentsdrivande, vilket inte är tillåtet inom befintligt CAP regelverk. Det behöver bli lönsamt att genomföra miljöåtgärder.
– Mer ambitiösa grundvillkor för att höja lägstanivån inom lantbruket
– Ökade stöd till ekologisk produktion
– Kraftfulla vallstöd i hela landet för att främja kolinlagring, biologisk mångfald och goda växtföljder.
– Åtgärder som främjar ökad integration av växt- och djurproduktion till exempel genom kvoter beträffande regional djurtäthet
– Stöd för skötsel av småbiotoper som till exempel åkerholmar och stenmurar
