Nästan alla klimatforskare vars forskning inte finansieras av olje-, kem-, gruv- och skogsbolag är eniga om att människan orsakar klimatförändringarna. Ändå baserar regeringen sin klimatpolitiska linje på de ytterst få forskare som tvivlar, skriver Misha Istratov.
DEBATT. Sveriges regering är antingen världens smartaste, den mest dumdristiga – eller så vet politikerna någonting som vi andra inte vet. Detta är den enda tolkningen jag kan göra när politiken är baserad på antagandet att 99 procent av alla klimatforskare har fel. Framför allt är denna hållning en rejäl chansning. Med den riskerar vi möjligheten till en frisk natur till förmån för trivial galleripolitik.
Först och främst är det mäkta kontroversiellt att välja en linje baserad på mindre än en procents konsensus. Vid närmare granskning tillstår i princip 100 procent av de meriterade klimatforskarna att människan orsakat temperaturhöjningarna, om man utesluter forskning som bekostats av olje-, kem-, gruv- och skogsbolag.
Vidare är det mäkta konspirationistiskt och påminner om högerns retorik i USA med dess slagdängor som ”Klimatfrågan är demokraternas taktik för att kontrollera oss med sina elbilar och solpaneler”. Man kan absolut diskutera miljönyttan med dessa innovationer, men hur kan man debattera frisk luft, rent vatten och säkerställd matförsörjning?
Tänk om vi ignorerade fakta och forskning även i andra frågor och fattade godtyckliga beslut baserade på önsketänkande. Till exempel om beslutsfattare var obekväma med att hantera frågor kring snö och slask och därför ställde in snö- och halkbekämpningen. Sen när vintern kommer står politikerna där och pratar om invandring eller plastpåseskatt, medan folket halkar och slår sig och bilarna krockar. Vintern kommer, vi har inte förmågan att önska bort den. Samma gäller klimatförändringarna.
Det påminner om trolldomsministern i Harry Potter-filmen Fenixorden, som trots alla bevis, in absurdum, förnekar att ärkeskurken Voldemort återuppstått. ”Han är inte tillbaka” upprepar han. Först när skurken uppenbarar sig framför honom, accepterar han faktumet han så idogt förträngt. Det beteendet verkar vår regering också ha implementerat. Skillnaden med klimatet är att det förändras stegvis och vi behöver ackumulerade data över tid för att kunna dra slutsatser.
Varför blir klimatfrågan mindre viktig ju längre åt höger politikerna står? Hur blev klimatet ens en politisk fråga? Det finns ju där oavsett vilket politiskt system man stöttar. Vi andas alla samma luft.
Om man tror på fysik och meteorologi så rör sig luften till och från Sverige från andra delar av klotet. En luftförorening i Tyskland blir till dålig luft på Österlen. Det vi gör i Sverige påverkar resten av världen. Vi kan inte sätta imaginära gränser i atmosfären.
På samma sätt innebär en höjning av havsnivån kring Arktis högre vattenstånd i Östersjön. Än värre blir det när maten vi importerar uteblir, då torkan där den växer har raderat ut skörden. Enligt Jordbruksverket och LRF importerar Sverige 50 procent av vår mat. Vi är inte självförsörjande och regeringen har heller inte föreslagit nämnvärda åtgärder som skulle göra oss till det. Som jämförelse importerar vår granne Finland endast 20 procent av sin mat.
Om man tror att klimatförändringarna bara berör resten av världen lurar man sig själv. I Sverige har medeltemperaturen ökat 1,7 grader på bara 150 år enligt SMHI (i övriga världen 0,8 grader under samma tid). 1,7 grader kan låta lite men det är i sammanhanget extremt mycket. I Norrland svälter renarna då regn och blötsnö fryser lavarna de annars skulle äta. Fästingarna sprider sig längre norrut. I södra och mellersta Sverige ökar översvämningarna. Klimatförändringarna är redan här och gör vi inget åt dem snarast, kommer de att öka exponentiellt.
Vi har knappt någon tid på oss enligt nya klimatrapporten från FN (dit Sverige bidrar med forskning). Varje dag räknas. När andra regeringar sätter fart mot friskare ekologi, drar de svenska politikerna inte bara i bromsen utan de lägger till och med i backväxeln. Jag har förståelse för att vi har utmanande tider nu med hög inflation, men klimatet lyssnar inte till ursäkter. Temperaturen tickar uppåt och ekosystemen fortsätter att kantra. Att stoppa huvudet i sanden och hoppas att folket inte märker det är ett ytterst märkligt beteende, anser jag.
Regeringen har stängt ner miljödepartementet och stora delar av klimatretoriken kretsar kring reduktionsplikten och skatten på plastpåsar. Tror de verkligen att detta kommer vara tillräckligt och är de beredda att bli ihågkomna som de som slutligen kantrade hela Sveriges ekologi? Det är väldigt våghalsigt. Förmodligen är det också dumdristigt.
Sverige, som länge ansetts vara ett föregångsland i miljöfrågor, ifrågasätts nu globalt med eftertryck. Vi har resurserna att vara bäst på klimatfrågor, i stället sänker regeringen vår miljöbudget med 58 procent till år 2025.
Det finns tid för att skapa förändring, mandatperioden har knappt börjat. Politikerna behöver inte ens agera ut sin värsta mardröm, att tillstå att de gjort fel. Jag tror att det finns mer stöd bland folket än vad de tror.
Vi får dock inte gå i framtidsfällan och bara prata om innovationer. Vi behöver säkerställa att vi släpper ut mindre koldioxid från och med i dag! Förstärk svensk matproduktion med hållbart odlade grödor. Säkra skogen så att den kan binda upp växthusgaserna som finns i atmosfären. Det här är lågt hängande frukt som kanske inte vinner några löpsedlar i första taget, men det utgör den bestående skillnaden i längden. Forskarna kommer att notera det och ge sitt erkännande. Medierna kommer att skriva om det. Folket kommer att se det och komma ihåg det till nästa val. Politikerna kanske inte vill lyssna till de 99 procenten, men vi andra kan välja att göra det.
