Rosor från Kenya och tulpaner från Holland – kan svenska snittblommor bli ett miljövänligt alternativ till dagens importerade?
Just nu pågår ett sådant försök i Skåne.
– Det är ju lite sjukt att vi forslar blommor över långa sträckor, säger växtexpert Ulrika Carlson-Nilsson.
Hon skakar på huvudet och lägger till:
– För vi har en historisk tradition av att vi kan göra det här i Norden.
lrika Carlson-Nilsson, växtexpert på Nordgen, håller fram ett brätte med nysådda plantor. Ännu spröda, men om ett par månader kommer bladverken på dessa små sommarastrar av sorten Salome rosa att ha växt till sig betydligt.
– Det ser lovande ut tycker jag. De är lite jobbiga, för när man förökar astrar får man lätt jättemycket frö men grobarheten blir ofta ganska usel.
– De här verkar ha grott snällt.
Blommor från förr
Ute i växthuset i skånska Alnarp har bara ett fåtal plantor börjat drivas i mitten av april. Just den här astersorten ska ingå i den nordiska gemensamma genbanken Nordgens nya projekt: att hitta framtidens nordiska snittblommor som ska odlas regionalt – med en förhoppning om att i framtiden också kunna säljas på svensk marknad, berättar Ulrika Carlson-Nilsson, som ansvarar för den svenska delen av det nordiska samarbetsprojektet.
– Vad finns det för material som fungerar att odla här? Då tänker vi frilandsodling, säger hon.
– Vi vill testa att få fram något vi skulle kunna rekommendera för odlarna.
Merparten av dagens snittblommor – exempelvis rosor, krysantemum, mimosa och liljor – förmedlas till floristerna via Nederländerna och kommer från Europa, men även Afrika och Sydamerika.
Importerat, även under sommartid. Kan nordiskt odlade blommor ersätta dem?
– Vi vill tänka miljö, att inte ha de långa transporterna. Vi har ett inhemskt nordiskt material vi skulle kunna utnyttja, och vi har en historisk tradition av att vi kan göra det här.
I Nordgens projekt har forskare från de nordiska länderna valt att testa 20 olika blommor: sommarastrar, lejongap och tagetes, som nu kommer odlas på försök på fyra olika platser – i Sverige, Island, Norge och Danmark.
"Ett kulturarv"
Tagetesfrön ser ut som små kvastar under förstoringsglaset. Frö för frö gås igenom, förklarar frölabbets teamledare Johan Axelsson, som sitter böjd över mikroskopet. Han har mycket material att gå igenom.
– Det kan vara 40 000 frön på tagetes, så det tar lite tid att undersöka.
Samtliga frön kontrolleras. En del ska sedan odlas, men merparten ska in i Nordgens fröbank i Skåne och Danmark. En del går även till Svalbards globala frövalv så att sorten är i säkert förvar inför framtiden.
Tagetesen i mikroskopet är en av de blommor som ingår i snittblomsprojketet. Fröerna till försöket kommer från Nordgens fröbank, och det handlar knappast om några nya blomsorter. En rad astrar har exempelvis tidigare sålts i Svalöf Weibulls frösortiment.
Sedan dess tycks blommorna ha fallit lite i glömska. Fram tills nu.
– Det är ett kulturarv verkligen, säger Ulrika Carlson-Nilsson.
– Jag kan tycka det med våra sorter som tagits fram i de nordiska länderna, där vi tidigare haft en omfattande produktion och förädling, att vi odlade blommor här uppe och den kunskap vi då hade kring detta.
Har sökt efter kunskap
Det odlas faktiskt snittblommor i Sverige. Småskaligt och lokalt, men branschen växer, berättar Eva Eliasson som är ordförande för Snittblomsodlare i Sverige, en växande förening som i dag har 169 medlemmar från Luleå ner till Ystad.
De välkomnar Nordgens testprojekt.
– Vi tycker det är jätteintressant. Över huvud taget välkomnar vi att man studerar och utforskar snittblomsodling i Sverige på friland – vi har själva sökt efter viss kunskap men det har inte funnits den traditionen på ett tag så forskningen är inte aktiv just nu, som vi ser det.
Svenska snittblomsodlare odlar allt mer, och säljer blommor till kunder och florister som passar i vårt svenska klimat – som lejongap, blåklint, astrar, eterneller och mycket annat.
– De länkar tillbaka till vår historia, klimat och kultur och vi hoppas att de ska bli tillgängliga för alla, säger Eva Eliasson.
Håller länge i buketten
Nordgens projekt ligger i startgroparna. Finns det någon sort på listan som växtexpert Ulrika Carlson-Nilsson redan nu tror kan bli en succé?
– Astern är speciellt given. Den är användbar och den är rolig. Hos några av sorterna blir en planta nästan som en färdig bukett. Den grenar sig och så kommer en snygg blomma i toppen på varje stjälk!
Vad är en bra snittblomma? Naturligtvis en fråga för floristerna, tycker Ulrika Carlson-Nilsson.
– Men jag tänker mig att det är bra om man kan skörda och klippa, men att plantan skjuter nya skott så att du kan komma tillbaka och skörda igen.
– Sedan ska de vara raka och fina så du kan jobba med dem bra, och att de har en bra hållbarhet. Där kan jag tänka mig att astrarna är tacksamma, att de håller länge i buketten.
Fakta: Om Nordgens projekt
Nordiskt Genresurscenter (Nordgen) är de nordiska ländernas gemensamma genbank och kunskapscenter för genetiska resurser.
Man har en fröbank med omkring 33 000 olika fröprover som ständigt analyseras och testas.
I Nordgens arbetsgrupp för medicinal-, prydnads- och aromatiska växter finns representanter från alla de nordiska länderna.
De har nu startat ett ettårigt projekt rörande nordiska snittblommor.
Tanken är att man ska titta närmare på de arter som finns i genbanken som kan lämpa sig för snittblomsproduktion.
Gruppen har valt att studera 20 olika blommor: sommaraster (Callistephus chinensis), lejongap (Antirrhinum majus) och tagetes (Tagetes patula).
I sommar ska snittblommorna testodlas på fyra olika platser – i Sverige, Norge, Danmark och på Island.
Källa: Nordgen
Fakta: Så funkar blomsterproduktionen
Blomproduktionen har alltmer förflyttats till låglöneländer i främst Afrika och Sydamerika.
Majoriteten av snittblommorna som grossister säljer vidare ut i världen säljs först via Holland.
Merparten av blommorna från odlingsländer i Afrika, Sydamerika men även Europa ompaketeras där och sätts i kylrum i väntan på ytterligare transport.
I Sverige är tulpanen den snittblomma som odlas mest, och då i växthus.
Förr fanns många producenter av svenska snittblommor. Efter andra världskriget industrialiserades odlingen och Nederländerna klev fram.
Snittblommor på friland har sedan dess fört en tynande tillvaro – men på senare år har fler svenska odlare fått upp ögonen för småskalig snittblomsodling.