Startsida - Nyheter

Glöd · Panelen

Panelen: Hur långt är det okej att gå i kampen för djurens rättigheter?

En björn i en skog i Hälsingland.

Under Syres vinjett Panelen låter vi representanter för olika organisationer tycka till om en aktuell fråga. Representerar du en organisation som vill vara med eller saknar du någon som du tycker borde tillfrågas? Skicka ett mejl till malin.bergendal@tidningensyre.se med ditt förslag!

Tove Ahlström, Maria Ljung och Gunnar Brundin. Foto: Privat

Tove Ahlström, 45 år, hållbarhetsexpert och styrelseproffs

Jag är för politisk påverkan inom lagens ram, så det längsta jag kan sträcka mig till är civil olydnad för djurens skull. Men misstolka mig inte, jag tycker att utvecklingen på jorden är häpnadsväckande och otäck! Nu dominerar boskap jordens levande organismer, det vill säga ”odlade djur” för människans bruk, och endast 4 procent är vilda djur. Jag skulle mycket hellre se vilda djur i deras naturliga habitat och att vi människor åt mer vegetariskt och lät jorden förvildas.

Maria Ljung, 49 år, Revolution Rov

Revolution Rov arbetar opinionsbildande, informativt och dokumenterande, främst i fråga om jakt på rovdjur. Vi använder oss aldrig av hot, trakasserier eller lagöverträdelser. Värt att notera är dock att ute i fält, för att dokumentera jakt på rovdjur, blir vi begränsade trots laglig rätt att vara där. Jägarna stoppar, stänger av allmänna vägar, uppträder hotfullt och nedvärderande mot oss – dialogpolisen däremot har vi bara goda erfarenheter av. Så vad gör lagen för att stödja oss som värnar djurrätt?

Gunnar Brundin, 73 år, talesperson, Partiet Vändpunkt

Civil olydnad är en del av den demokratiska processen. Lagar är skapade av människan och som politiskt parti behöver vi se över dem hela tiden för att säkerställa att de gör nytta och inte skada. Att individer bryter mot lagar för att skydda djur bör samhället ha förståelse för om det görs en avvägning så att nyttan vida överstiger eventuell skada. Att till exempel hota eller skada människor eller släppa ut djur som inte överlever i det vilda är inte positivt för djuren eller djurrätten.

Martin Smedjeback, Anna-Carin Hall och Robin Zachari. Foto: Privat

Martin Smedjeback, 49 år, ordförande, Save Movement Sverige

Så länge man inte använder våld eller hot så finns det för mig inga principiella gränser för hur långt man kan gå. Men jag tycker att man har ett ansvar att fundera över hur ens handling/aktion påverkar djuren och djurrättskampen både på kort och lång sikt. Jag tycker att civil olydnad är en viktig metod inom djurrättsrörelsen, men det finns ingen naturlag som säger att mer radikala metoder alltid är bättre än mindre radikala. Det beror på sammanhanget.

Anna-Carin Hall, 62 år, pressansvarig, Kvinna till kvinna

Att kämpa för djurens rättigheter är viktigt men det får aldrig ske med hjälp av hot, våld och trakasserier. Djurrättsrörelsen gör sig själv en björntjänst – ursäkta ordvitsen – och förlorar i trovärdighet när den tillgriper sådana metoder. Dokumentation av övergrepp mot djur måste också ske med grävande journalistiska metoder och inte via lagbrott. Sverige har en solid djurrättslagstiftning i jämförelse. Det behöver inte betyda att den är bra men politisk kamp är rätta vägen till förbättring.

Robin Zachari, 41 år, vd, Skiftet

Civil olydnad är en omistlig del av vår demokrati och bör uppmuntras mer i samhället. Därför är alla lagar som nu riktas mot aktivister djupt antidemokratiska. Däremot brukar våld eller hot om våld inte leda till annat än mer våld och repression, så det är ingen bra idé. Samtidigt behöver alla rörelser en radikal flank som expanderar vad som ”normalt”. Så vi måste hitta sätt att vara radikala utan att det leder till att vi trycks under jord.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV