Vid en promenad mot Piazza Navona i Rom dröjer det inte länge innan man hör tonerna från en grupp gatumusiker som spelar traditionell musik. Gruppen kallar sig Colosseo band och alla dess medlemmar kommer från Östeuropa. Försedda med ståbas, fioler, gitarrer och en xylofon får de människor att börja dansa på torget.

Historikern Alessandro Portelli säger att de nya gatumusikerna verkligen har satt sin prägel på staden.

– Folk brukade tänka att arbetarklassens traditionella musik inte hade någon plats i en urban miljö, utan snarare hörde hemma på landsbygden.

– Men för några år sedan började människor att se musiker nästan vid varje gathörn i Rom. De insåg att det inte var italienare – utan nigerianer, rumäner eller senegaleser. Det var alltså utlänningar som såg till att musiken hade återkommit till Roms gator.

Studera och sprida

Tillsammans med musikvetaren Sara Modigliani har Alessandro Portelli skapat projektet Roma Forestiera, som är ett av flera som har som syfte att koppla samman italienare och migranter med hjälp av musik. Målet är att både studera och sprida vidare den musik som migranterna i Rom har tagit med sig. Grundarna till projektet begav sig ut på gatorna, besökte moskéer och skolor och blev fascinerade av den stora musikaliska variation de mötte genom migranter från exempelvis Bangladesh, Senegal, Ecuador eller Kurdistan. I dag säger sig Sara Modigliani och Alessandro Portelli ha samlat in det största inspelade arkivet av migranternas musik som finns i Europa.

Lyckat integrationsprojekt

I kvarteret Esquilino, där många migranter är bosatta, finns även en orkester kallad Orchestra di Piazza Vittorio. Den bildades av Mario Tronco och Agostino Ferrente och har samlat musiker från tio olika länder som talar nio olika språk – men som alla möts genom det universella språk musiken erbjuder.

Orkestern betraktas som ett lyckat integrationsprojekt i Rom, och har dessutom lett till att begåvade musiker från olika delar av världen har lyckats få både arbeten och uppehållstillstånd i landet.