Carola är fångad i en stormvind. Av kritik. Efter en intervju i Svenska Dagbladet där hon bland annat menar att det ligger i muslimers kultur att ljuga har många haft åsikter om den rasism Carola ger uttryck för. Samtidigt har ungefär lika många kommit till hennes försvar. Carola gör så mycket gott och har ju själv ett adopterat barn, så hon kan ju omöjligt menat något illa med det hon sa?

Det är lätt att tänka sig att försvaret kommer främst från personer som själva saknar invandrarbakgrund och därmed inte är föremål för de fördomar Carola uttrycker, men många av dem som försvarar Carola är personer som just utmålats som roffare som förbjudit psalmer på skolavslutningar.

I takt med den växande högerextremismen och fascisterna i SD:s framgångar har jag märkt av hur ”pick me”-agerande från såväl kvinnor som synligt rasifierade ökat. ”Pick me” är en överlevnadstaktik som mer eller mindre medvetet innebär att anpassa sina åsikter och sätt att vara för att passa en förtryckande makt. Hoppet ligger i att de som står för förtrycket ska se hur bra pick-me-folket anpassar sig och därför behandls dem väl. I detta fallet visa att man är en ”god” invandrare som passar in i det svenska samhället och därför inte ska räknas in när man pratar om att få invandrare att lämna Sverige.

I situationen med Carola handlar försvaret framför allt om att en vit svensk faktiskt måste kunna vara kritisk till integrationen och att det bara är sanning att människor från olika delar av värlen har olika kultur.

Å hade det varit där Carola stannat hade kritiken inte sett ut som den gjorde, men nu gick hon längre. Jag möter allt fler med invandrarbakgrund som orerar om hur Sverige är för mesiga, inte sätter tillräckligt hårda krav på invandrare, tar emot för många och hur den värsta och mesta rasismen minsann riktas mot vita etniska svenskar.

Givetvis är deras egen invandring till Sverige korrekt, just de hade bra skäl, just de gör rätt för sig. Det är alltid ”någon annan” som står för problemen som svenskarna behöver slå ner hårdare på. Det är alltid någon amnan som kommer hit som flykting utan att vara flykting på riktigt. Allt fler kvinnor lovordar 50-talets hemmafruideal och hävdar att de inget hellre önskar än att leva i kärnfamilj med huvudansvar för barn, hem och en snygg kropp.

Denna backlash är inget konstigt. Det är förväntat när sexism och rasism ökar i samhället. Det är en taktik lika gammal som människan, trots att den inte funkar. För när medborgarskap börjar dras in så som SD önskar, eller planerna på att göra Sverige så otrevligt som möjligt för svarta och bruna invånare sätts i verket, ja, då kommer det inte spela någon roll hur mycket man gått till de vita svenskarnas försvar, vi kommer vara lika oönskade allihopa.