BANGLADESH Plan International pratade under april i år med 300 flickor och unga kvinnor som lever i lägret Balukhali utanför Cox’s Bazar i Bangladesh. Dessutom har organisationen genomfört djupintervjuer i fokusgrupper med fler än 60 flickor och pojkar.

I lägret bor många av de närmare 700 000 rohingyer som tvingats fly från angränsande Myanmar (Burma) sedan våldsamheter eskalerade i augusti förra året.

Kan inte bestämma

Agnes Björn, humanitär chef för Plan International Sverige, beskriver flickornas situation som en trippel diskriminering. Dels tillhör de den muslimska minoritetsgruppen rohingya, dels är de på flykt i ett annat land, dels diskrimineras de för att de är flickor.

De har väldigt begränsade möjligheter att röra sig och bestämma över sin vardag. Något av det mest slående i studien är att tre fjärdedelar av alla som vi har tillfrågat känner att de aldrig kan bestämma över sig själva, säger hon.
Många vittnar om att de isoleras i de provisoriska hemmen med presenningar till tak, där temperaturen ofta stiger över 40 grader. Situationen förvärras av rök från lerspisar och stank från toaletter.

Går inte i skolan

Att flickorna hindras från att röra sig fritt begränsar möjligheten till utbildning. Bara en dryg fjärdedel av de tillfrågade går i skolan.

”Jag kan inte sova i hettan och det är därför jag inte tycker om att bo här. På kvällarna lagar jag mat och hämtar vatten till min familj”, berättar elvaåriga Noor i rapporten.

Hon är ett av många barn som inte går i skolan. Efter ett moskébesök på morgonen, där hon lär sig arabiska, finns det inte mycket att göra.

När det gäller möjligheten till utbildning finns en könsskillnad, pojkar får generellt sett välja om de vill gå i skolan eller inte, medan flickorna styrs av vad föräldrarna vill.

Den kanske främsta orsaken till att flickorna och kvinnorna isoleras är enligt Plan kulturen, där familjen hindrar flickornas rörelsefrihet av oro för att flickornas heder ska befläckas. En byledare uppger i rapporten att heder är viktigare än utbildning för föräldrarna, på frågan om varför så få går i skolan.

Svårt nå flickor

Andra flickor begränsas av att de tvingas utföra hushållssysslor. Några anger också att de känner sig otrygga i lägren. En av flickorna svarade att ”alla här är främlingar”, på frågan om varför hon inte gick ut.

Många var isolerade även när de levde i Rakhine i Myanmar, men enligt Agnes Björn har rörelsefriheten försämrats i lägren.

För Plan och andra hjälporganisationer är det mer komplicerat att nå flickorna, jämfört med andra grupper.
Vi kan inte bara sätta upp en skola eller en barnvänlig plats, som fritidsgårdar för tonåringar, och tro att flickorna ska komma dit, för de dyker inte upp. Vi måste göra uppsökande verksamhet, ta oss längre in i lägren och rent fysiskt söka upp dem. Det är viktigt att investera tid och resurser att göra det, för de är de mest sårbara, säger hon.