Det finns jakt som är befogad, skriver Rebecka Le Moine, men dit hör inte troféjakt och tävlingar där den som dödar det livskraftigaste djuret vinner. Istället för att sälja nöjesjakt anser hon att Sverige borde satsa på ekoturism där man kan se de vilda djuren i naturen.
Att tillåta jakt enbart för nöjes skull är inte försvarbart. Sverige borde vara ett föregångsland och ställa upp bakom länder som Costa Rica och Colombia som har förbjudit nöjesjakt.
Sveriges möjligheter att öka ekoturismens intäkter skulle förbättras avsevärt om vi kunde erbjuda goda chanser att uppleva viltet i naturen. Men istället har Sverige börjat märka ut sig som ett land som vill erbjuda nöjesjakt och attrahera troféjägare.
Lodjuret är Sveriges mest älskade djur, men har också blivit en magnet för att locka hit troféjägare. För trots att lodjuret är rödlistat, fridlyst, befinner sig i sin parningstid samt är upptagen på Cites-konventionen som ska förhindra handel av utrotningshotade djur, säljs jakten till utländska jägare som betalar 250 000 kronor för jakten.
I år var 377 utländska troféjägare (!) är anmälda till lodjursjakten, på 201 lodjur. Det är inte en seriös jakt, det har inget med ”viltvård” att göra. Det är ett jippo. Om dessa utländska troféjägare kommer från EU, kan de enkelt ta med sig skinnet och kraniet hem till sig. Efter att lodjuret är skjutet så flås det, och skytten får behålla pälsen. Det är alltså förbjudet att sälja lodjursskinn, men det är lagligt att sälja jakten på lodjur, som gör att jägaren kan ta med sig skinnet hem.
Men lodjursjakten är långt ifrån den enda troféjakten som äger rum i Sverige. Det förekommer att man inom jakten belönas och får medalj för att man skjuter det största och livskraftigaste djuret. Men med en sådan troféjakt antar människan en roll som vänder upp-och-ned på evolutionens processer. Evolutionärt sett lönar det sig att ha stora horn eller kraftig man, men med troféjakten ökar dödligheten för dessa djur. Att jaga djur för att få en så fin medalj som möjligt är allt annat än ansvarsfull viltförvaltning.
Det finns också andra former av jakt som är under all kritik, till exempel när jakt bedrivs som okontrollerad tävlingsform. Det är få medborgare i Sverige som känner till Rovdjurskampanjen. Det är en tävling där slutmålet är att skjuta så många små rovdjur som möjligt. Där får du 120 poäng för en räv, 90 poäng för en skjuten mård, 80 poäng för en skjuten grävling. Kråkfåglar ger 15 poäng. Årets ”viltvårdare” är den som samlat mest poäng, alltså dödat mest djur. Vinnaren brukar få ihop över 10 000 poäng. Många gånger kastas djuren i skogen, vilket bidrar till blyförgiftning av andra djur.
Vi menar att jakt kan spela en viktig roll, när det handlar om till exempel arbetet mot invasiva arter, eftersök på trafikskadat vilt, skyddsjakt, eller om det är så att arten inte är hotad och man faktiskt tar vara på djuret. Men att kommersialisera jakten och reducera hotade arters populationer, bara för att tillfredsställa en minoritets vilja att få en trofé, är en avart som bör förbjudas.
