Djurrättsrörelsen är ett konkret uttryck för den vetenskapliga och filosofiska utvecklingen av människans förhållande till och syn på djuren. Det är ett synsätt som landar i att icke-mänskliga djurs intressen ska respekteras i samma utsträckning som mänskliga. För att använda djurrättsfilosofen Tom Regans ord, så är också djuren livssubjekt – det som händer dem har betydelse för dem, oavsett om det rör någon annan.

Djurrättsliga tankar kan spåras ända till det gamla Indien och antiken, men utbredda rörelser för djurens väl uppstår först i slutet av 1800-talet, när den så kallade vivisektionsrörelsen, som motsätter sig plågsamma djurförsök, vinner mark i Storbritannien. Den engagerar många kvinnor och har tydliga kopplingar till rösträttsrörelsen. Ordet sprids till Sverige och 1882 bildas Nordiska samfundet till bekämpande af det vetenskapliga djurplågeriet, som i dag går under namnet Djurens rätt och är landets största djurskydds- och djurrättsorganisation. Namnet Djurens rätt tog man 1999, som också varit namnet på organisationens medlemstidning sedan 1909.

– När Djurens rätt bildades fokuserade man på de djur som hade det sämst, under den här perioden ökade försöksdjuren explosionsartat, det fanns ingen lagstiftning, det var fritt fram göra vad som helst. Det handlade om ett väldigt stora antal djur, och det var den tidens mest utstuderade djurplågeri och då startades föreningen för att motverka utvecklingen, berättar Benny Andersson, generalsekreterare på Djurens rätt.

Organisationen värnar, som namnet antyder, om djurens rättigheter, men de arbetar också med djurskyddsfrågor. De två begreppen djurrätt och djurskydd ska inte förväxlas. Det förra syftar till idén om att att djur är kännande varelser med rätt till sitt eget liv, som människor inte har rätt att utnyttja i något avseende. Djurskydd å andra sidan handlar om att förbättra förhållandena för djur i till exempel djurindustrin.

Det arbete som inleds på 1800-talet och fortsätter in i kommande decennier handlar främst om att arbeta för att få igenom lagar och regleringar för att skydda djur från grymhet och försumlighet. Under 1920-talet sjunker arbetet något i intensitet, och efter andra världskriget utökas kampen mot djurförsök med att försöka förbättra förhållandena i den framväxande djurindustrin. En av de största framgångarna för rörelsen är införandet av den första svenska djurskyddslagen 1944, som bland annat reglerar hur djur ska behandlas i samband med transport och slakt. Men djurskyddsfrämjarna uppmärksammar också grym behandling av djur i andra sammanhang, som djur på cirkus. Vid sekelskiftet är människor som uppmärksammar djurens lidande också ofta engagerade i fredsrörelsen och flera får upp ögonen för en vegetarisk livsstil.

Växer med bredare rättighetsrörelse

Samtidigt som djurskyddsarbetet fortgår är det först på 1960- och 70-talen, parallellt med andra sociala rättighetsrörelsers framväxt, som frågor om djurens rätt på allvar börjar få utbredning. Vid början av 1970-talet börjar djurrätt och behandling av djur också alltmer fånga filosofers och akademikers intresse. Peter Singer får stort genomslag med boken Djurens frigörelse 1975, och det är också nu som man faktiskt börjar använda begreppet djurrätt, animal rights, i den engelskspråkiga världen.

– Under 60- och 70-talen blir man mer kritisk och börjar ifrågasätta auktoriteter. Jag ser djurrättsrörelsen som en del av det. Sedan slår den igenom lite senare i Sverige, när Singer blir översatt till svenska på tidigt 90-tal, som är en signifikativ tid, man börjar tänka på sig själv som del av en djurrättsrörelse, säger Tobias Linné, sociolog och verksam inom kritiska djurstudier vid Lunds universitet.

Han beskriver djurrätt och djurvälfärd som två poler.

– Välfärdsperspektivet handlar om att kämpa inom det rådande systemet: större burar, kor som får vara ute två månader till. Det djurrättsliga är mer radikalt och systemförändrande i sin ambition, och den spänningen tycker jag beskriver spännvidden inom djurrättsrörelsen ganska bra.

Synlig aktivism

Samtidigt som tankarna om djurrätt tar sig in i den intellektuella sfären börjar kampen ta sig andra uttryck. Från att ha fokuserat på lagstiftning och opinionsbildning utökas engagemanget till en mer synlig aktivism som riktar sig mot alla områden där djur utnyttjas och används – i livsmedelsproduktionen, vetenskapliga försök, jakt, pälsuppfödning och underhållning. År 1963 startar journalisten John Prestige gruppen The hunt saboteurs association i Storbritannien, i syfte att stoppa rävjakten med handgripliga medel. Nu börjar somliga tala i nya termer, som befrielse av djuren. 1976 bildas Animal liberation front, också i Storbritannien. I Sverige startas år 1974 tidningen Djurfront av mer radikala ungdomar i Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök.

– De har sitt ursprung i 68-rörelsen, det sker en radikalisering och man börjar demonstrera på ett annat sätt. Till exempel åkte man till Norge för att protestera mot sälslakt, och samlade in 100 000 namnunderskrifter, vilket var väldigt mycket på den tiden. Många såg likheter mellan mänskligt förtryck och förtrycket mot djur, man tyckte det var dubbelmoral, och det är ett radikalt tankesätt, säger Daniel Rolke, tidigare ordförande för Djurrättsalliansen.

Film med stort genomslag

År 1976 bildas Svenska veganföreningen och på 1980-talet ökar antalet medlemmar i olika djurskyddsorganisationer. Det beror till viss del på att tv visar The animal film, som handlar om djurförsök i England och fick stort genomslag även i Sverige. Djurens rätt får 5 000 nya medlemmar samma månad som den visas och en småbarnsmamma i Skåne, som kallar sig Emelie, bildar svenska Djurens befrielsefront år 1985.

– Hon satte in en annons i lokaltidningen efter att ha sett Djurens film, där hon sökte folk som ville arbeta för djuren ”i engelsk anda”. Hon tänkte att de som förstår kommer förstå, och de började bryta sig in i laboratorier, berättar Daniel Rolke.

Detta blir startskottet för direktaktioner i Sverige, där man bryter mot lagen för att befria djur. 1988 får Sverige en ny djurskyddslag, vars förspel väcker stort medieintresse då Astrid Lindgren initierar det hela när hon kliver in i debatten om burhöns. Dessa händelser är dyningarna som leder fram till den stora djurrättsvågen på 90-talet, som bland annat fångar upp Benny Andersson, Djurens rätts generalsekreterare.

– Det som var i fokus i media var en våg av olagliga djurrättsaktioner, men det som inte fick lika mycket mediautrymme var effekterna av de dokumentärer om långa djurtransporter som visades på tv. Det var kanske första gången som min generation såg det här, och det var lite av en chock för många, och det gick ju på SVT, så alla hade sett det. Genomslagskraften var väldigt stark, väldigt många yngre tyckte inte att det var okej. Många kompisgäng runt mig slutade äta kött, vi kände att vi kan inte acceptera den här grejen, och sedan spreds det bland andra jämnåriga, säger han.

Vågen blir digital

I likhet med många andra sociala rörelser får djurrättsrörelsen nu en koppling till kulturella uttryck, i första hand musik i form av straight edge och punk, där band som Refused tilltalar ungdomar med texter som tar upp politiska och moraliska frågor. Rörelsens epicentrum fixeras till Umeå där ett antal spektakulära attacker äger rum, mot bland annat Arla och McDonalds, men även i Stockholm sätt Scanlastbilar i brand och media toppar med rubriker om militanta veganer. Budskapet sprids vidare inom rörelsen, med fanzines och egenutgivna kokböcker, en verksamhet som snart övergår från att vara analog till att bli digital.

– Under andra halvan 90-talet bildas små lokala djurrättsgrupper i många små och större städer i hela landet, som är autonoma och har egna aktiviteter. När internet började slå igenom samlades många för att prata taktik i gröna chatten, och den första veganska kokboken kom ut, säger Daniel Rolke.

Sociologen Tobias Linné förklarar att medieutvecklingen och internet ger helt andra möjligheter att bedriva den här formen av aktivism.

– Om jag ville dokumentera på 70-talet kunde jag sprida det i min egen publikation, men de stora nyhetsredaktionerna skulle inte bry sig om att plocka upp det. Det tidiga 2000-talet blev väldigt präglat av kampanjer på internet. Om det tidigare hade handlat mycket om djurförsök, så var nu pälsfarmer den stora frågan i Sverige, och även internationellt.

Nya grepp

År 2005 bildas organisationen Djurrättsalliansen, som tar sig an problemet på ett nytt sätt.

– Fram till dess hade det varit mycket gräsrotskampanjer, individuella kampanjer med inspiration från England, som riktade in sig på enskilda försöksdjursuppfödare och stängde dem en efter en. Vi började släppa det sättet att tänka och kollade på hur rörelsen såg ut: det fanns den väldigt radikala delen, som riktade in sig på minkfarmer och pälsaffärer, och så Djurens rätt med mycket lobbying, det saknades något i mitten.

Något som man noterade var att alla bilder som användes kom från utlandet eller var 20 år gamla.

– Vi tänkte att vi behövde nytt bildmaterial för att visa hur det ser ut i Sverige. Vi insåg samtidigt att vi då behövde bryta mot lagen, och tog beslutet att det var värt det för att kunna dokumentera. Vi tyckte också att Djurens rätt inte drev veganism tillräckligt mycket och ville satsa på det, så vi startade vegomässan, berättar Daniel Rolke.

Sedan dess har Djurrättsalliansen gjort flera uppmärksammade avslöjanden om djurens förhållanden i industrin, och veganism har aldrig varit så utbrett. Enligt Tobias Linné är det många veganer som pratar om 2010 som starten på en ny djurrättslig våg.

– Om vågen på 90-talet kännetecknades av aktivism och direktaktion så kommer det 2010 en ny våg i en annan form, med mycket mindre fokus på spektakulära metoder. Det är vegoboomen, med mässor, veganska kokböcker och Vegotidningen. Vissa inom rörelsen är kritiska och tycker att det är för mycket fokus på mat och för lite systemkritik. Det har blivit avpolitiserat och mer av en livsstilsmarkör. Andra hyllar utvecklingen, det har aldrig varit lättare leva som vegan.

Inte lika radikalt

Bland de mer radikala falangerna av rörelsen som är aktiva i dag återfinns Hunt sabouteurs Sweden, HSS, inspirerade av sin brittiska förlaga, som existerat en längre tid men inte började synas utåt förrän runt 2017 i samband med vargjakten i Sörmland. Under den här vinterns många kritiserade licensjakter på varg och lodjur har de genomfört flera direktaktioner mot jakt.

Precis som i alla sociala rörelser går aktivitetsnivån i djurrättsrörelsen i vågor. Enligt en medlem i HSS, som vill vara anonym, befinner sig den svenska djurrättsrörelsen i Sverige i dag i en period med lägre aktivitet.

– För fyra, fem år sedan var det betydligt fler grupper med högre militans. Det var generellt högre aktivitet inom rörelsen, en större infrastruktur, ett bredare nätverk, exempelvis med mässor och poddar. Tidigare kunde det dyka upp spontana aktioner som var lite mer våghalsiga, blockader, ockupationer och fritagningar, som skedde i ett flöde i en ganska kreativ miljö. Det upplever jag inte är på samma sätt i dag. Det finns strukturella anledningar som att folk blir äldre och flyttar. Andra anledningar till att det är lite lägre aktivitet är också den nivå av repression som staten satte in för några år sedan.

Olika syn på metodik

De mest radikala aktivisterna har alltid utgjort en mycket liten del av rörelsen, men är oftast den som får mest uppmärksamhet. Söker man på ”djurrätt” på riksdagens sajt tar många av motionerna – under rubriker som polisfrågor, straffrättsliga frågor och till och med terrorism – upp hur man ska stävja brott som kopplas till djurrättsaktivism, medan enstaka i första hand rör djurskydd, som den nya lagen om registrering av katter. För den oinsatte kan det verka som att djurrätt bara handlar om radikal aktivism och militanta aktioner, men den bilden stämmer förstås inte. Benny Andersson vill gärna betona allt det arbete som sedan starten gjorts av medlemmarna i det tysta, och som inte rönt stora rubriker i media, och en typisk medlem i Djurens rätt är en kvinna i medelåldern i en mellansvensk stor stad.

Det råder delade meningar inom rörelsen om de bästa metoderna i arbetet för djurens rätt, och för delar av den, inklusive Hunt saboteurs, är ordet ”rätt” inte tillräckligt adekvat, utan frågan om djurens befrielse är avgörande.

– För mig känns det viktigare att försöka rädda liv direkt om jag kan, eller försvåra att liv tas, snarare än att försöka förändra detaljer i ett förtryckande system, som inte leder till djurens befrielse, säger HSS-medlemmen.

Från det perspektivet anser somliga att man frångår fundamentala grundvärderingar kopplade till djurrätt när man driver frågor om till exempel förbättrad livskvalitet för höns och kycklingar, som Djurens rätt gör. Men Benny Andersson menar att organisationens linje är tydlig.

– Det var argumentationen från starten, att det inte finns några ursäkter för att utsätta djur för exempelvis försök. De har rätt till sina egna liv, så var det från första stund. Vår tidning heter ju Djurens rätt sedan 1909. Sedan har vi anpassat oss till vad man tyckt varit mest effektivt, men kärnan har varit att djur har rättigheter, det är jättetydligt. När vi pratar om att det krävs en förändrad djurskyddslagstiftning är det ett verktyg, inte ett mål i sig. Man får ha två tankar i huvudet samtidigt.

Läs mer:

Djurrättsrörelsen under förändring