Det här kan bli en sådan text som cirkulerar på nätet bland Sveriges
klimatskeptiker som ständigt är på jakt efter att uppdatera sina
kulturkrig och hitta nya lerduvor som de kan stoppa ner i
kastmaskinen och skjuta sönder.

När klimatförändringarna hotar, hur kan man ändå hitta
kärleken? LA Times-skribenten Astra Lincoln ställer denna fråga och
beskriver hur hennes relation tog slut när hennes dåvarande partner
inte ville flytta från en plats som drabbades av återkommande bränder.
Det får mig att tänka på om min tjej skulle dumpa mig. Skulle jag kunna träffa någon som inte tog den stora överlevnadsfrågan på allvar?

I The Guardian säger klimataktivisten Elleonora Ali Uddman, som
nyligen listades som en av Sveriges 52 främsta klimatkvinnor, att hon
aldrig skulle kunna dejta en klimatförnekare och att frågan är en
viktig del av hennes liv. Det får mig att tänka på om min tjej, som
också är en flyg- och barnfri vegan som försöker leva enligt
forskning, skulle dumpa mig. Jag skulle föredra att vara singel framför att att sorteras bort i rädsla för ensamhet.

En undersökning utförd av dejtingappen Ok Cupid, där deltagarna fick
ranka olika ämnen utifrån deras betydelse som dealbreakers, visar att
den högst rankade dealbreakern var att inte bry sig om klimatfrågan, följt av rökning och dålig personlig hygien. Jag hör ekot av mitt förra jag,
när jag inte tog klimatfrågan på allvar, och skrattade åt att
klimatskepticism kunde anses lika avtändande som rökning.

Jag tänker på en dejt som fick mig att öppna ögonen och grubbla i
veckor. Hon rullade fram med sin sportbil och efter den mycket varma
kramen satte hon en gräns: ”Du, jag vill inte ha en föreläsning om
klimatet eller vegangrejen eller det du skrivit om i din profil”.
Dejten varade en timme och handlade uteslutande om hennes
uppfinningsrika metoder att hitta de billigaste flygbiljetterna till
andra sidan av världen.

Det var först då jag insåg att jag måste gå djupare i chattandet och
ställa kontrollfrågor. För sådana är vi människor, vi har vackra
intentioner som vi kan uttrycka med de grönaste av emojis, men i
slutändan vill vi ha kött, hoverboards och weekendresor.

Kriser testar oss och just nu går alla brandlarm i vårt hus
samtidigt. Det är inte så konstigt att vi, i tider där vi är den
kokande grodan som inte känner att värmen sakta höjs tills vi kokas
till döds, samtidigt som det är vi själva som höjer värmen, väljer
någon att dela livet med som delar våra värderingar, oro och
förändringsvilja.

Varför skulle inte våra utsläpp och vår resursanvändning påverka dejting-
och relationsdynamiken och leda till att människor blir mer selektiva
med vem de väljer att dela sitt liv med?