I helgen rev vi av finalen för årets mello. Varje år diskuteras det om rätt låt vann, om musiken inte blir sämre för varje år som går. Hur kassa mellanspelen var och om programledarna gjorde ett bra jobb. Åsikterna går isär, men faktum är att trots alla mellohaters ger Melodifestivalen samtalsämnen till Sveriges alla personalrum för flera veckor.

Vad få nog tänkte på är att i år kan bli ett av de sista åren alla som vill kommer kunna titta på mello. Ja i alla fall om Tidöpartierna får bestämma. I enlighet med Tidöavtalet startar nu en utredning om att smalna av public service. Detta är en hjärtefråga för SD som länge drivit frågan att SVT och SR borde omformas, eller ännu hellre läggas ner. Steg 1 blir att undersöka möjligheten att förändra public services uppdrag till att de enbart får erbjuda program som inte anses kunna tillgodoses av den privata marknaden.

Evenemang som mello, OS-studion eller olika debattprogram och fördjupningar om kända människors tankar och erfarenheter som Min sanning anses vara sändningar som den fria marknaden sköter lika bra. Vad SR och SVT då ska syssla med om de inte får ha en bredd av program återstår att se. Får SD som de vill kommer väl utredningen fram till att det inte finns något som public service gör som inte den fria marknaden kan lösa lika bra.

Det kan verka som en småsak huruvida det är SVT eller TV4 eller kanske TV3 som sänder mello. Eller om OS-studion sköts via SVT eller Viasport. Konsekvenserna av detta blir dock större än man kan tro, och vi behöver se utredningen i en helhet tillsammans med allt som just nu pågår i form av förändringar från Tidöpartierna.

Vi ser redan nu hur Sidas kraftigt nedskurna budget för stöd till informationsarbete innebär att gräsrotsrörelser får svårare att nå ut och utbilda folket om sina hjärtefrågor. De pengar som tidigare gått att ansöka om för projekt som Barnvagnsmarchen eller arbete mot kvinnlig könsstympning har försvunnit. Om public service begränsas kraftigt eller tom tas bort kommer det innebära en större splittring i den svenska sammanhållningen, när möjligheten att hänga med i aktuella diskussioner hänger på om man har råd med rätt abonnemang. Samtidigt försvinner den allmänbildande funktionen ihop med minskad information från civilsamhället till följd av de minskande anslagen.

Högern brukar gilla att hänvisa till boken 1984. Centralt i boken, och i fascistiska stater generellt, är att begränsa tillgången på information. För att en befolkning med dålig koll är lättare att styra. Därför är det prio för en fascistisk politik att strypa befolkningens vägar till en bred, gratis, tillgång på information. Kan ni se varningsflaggorna vaja?