Det är på ett gråmulet Södermalm i Stockholm som Syre träffar Roland Paulsen. Han bjuder på kaffe latte och mörk choklad i sitt vackert dekorerade kök. Någonstans är det uppenbart att även denna vältaliga kritiker av dagens arbetsliv gjort en karriär genom hårt arbete. Men det hela började på en getgård i Dalarna.

– Mina föräldrar var bönder. Vi hade trettio getter. Jag jobbade mycket på gården så arbete har funnits där från tidig ålder. Skillnaden var att det var inte påtvingat utan jag ville ta i och hjälpa till, säger Roland Paulsen.

Bakgrunden med fötterna i myllan utanför Malung har berikat honom, tycker han.

– Det var inspirerande för det fanns mycket kreativitet hos människor, även hos de som saknade utbildning, vilket visar att det går att göra saker bara man får chansen. Jordbruk är ett ständigt improviserande för att få det att gå ihop. Det skiljer sig rejält från miljön på universitet där man i princip måste gå en kurs för att kunna genomföra varje litet arbetsmoment.

Siktade på att bli psykolog

På fritiden, när han inte hjälpte till med getterna, spelade han fotboll eller satt framför pianot. Tidigt satte han siktet på att bli psykolog. Under gymnasiet satsade han hårt på studierna för att nå toppbetyg och kunna bli antagen på psykologprogrammet. Ett av kraven var att ha ett års arbetserfarenhet. Den fick han genom att arbeta som servitör på den ärevördiga restaurangen Gyllene freden, som ägs av Svenska Akademien. Erfarenheterna därifrån fick honom att börja fundera över arbetet som en institution i samhället.

– Som servitör eller bartender säljer du inte en vara eller tjänst egentligen, utan ett sätt att vara. Du måste vara på ett visst sätt och signalera rätt saker som vänlighet och omsorg. Det kallas för känsloarbete inom sociologin. Det har en enorm effekt på oss människor att ägna sig åt sådant arbete.

Min första aha-upplevelse

Han upplevde en frustration över att till exempel inte kunna uttrycka sin irritation mot en enerverande gäst. Det fanns något repressivt att ägna så stor tid åt att försöka spela någonting, kände han.

– Det var en av mina första aha-upplevelser, att det här är ett sätt som man kan påverkas av sitt jobb. Vilket var bra för det slog mig att det inte är så konstigt att folk mår så dåligt när arbetslivet ser ut som det gör. Felet ligger inte i människors hjärnor eller psyken utan problemet finns utanför i samhället. För att kunna studera de här fenomenen insåg jag att jag skulle satsa på sociologiämnet istället.

Det blev studier på Uppsala universitet där Roland Paulsen disputerade 2013 med avhandlingen Empty labor (Tomt arbete). I avhandlingen intervjuade han ett fyrtiotal personer på olika arbetsplatser som ägnade en stor del av sin arbetstid åt annat än att jobba. I avhandlingen analyserade han olika sätt att dra sig undan eller bara maska, det vill säga ”tomt arbete”. Bland annat var det en mekaniker som trimmade sina egna fordon under arbetstid och en bankman som bara jobbade en kvart om dagen.

Numera är Roland Paulsen verksam som lektor vid Lunds universitet.

– Egentligen är min första bok, Arbetssamhället – Hur arbetet överlevde teknologin, mer relevant när det kommer till basinkomst. Jag ställde frågan hur vi kan fortsätta att arbeta så mycket när teknologin har utvecklats och produktiviteten blivit nästan tio gånger högre under 1900-talet. Samtidigt har arbetstiden per anställd i Sverige varit ganska konstant de senaste fyrtio åren.

Uppfinna nya jobb

Han förklarar det som att för att samhället ska få det att gå ihop måste vi hela tiden uppfinna nya jobb. Det är arbeten som tidigare generationer inte har behövt göra och vars mening går att ifrågasätta.

– Alla nya jobb är inte meningslösa, men många kan vi klara oss utan. Då kommer tanken om mening. Vad händer med människan då hon inte upplever mening i det hon gör större delen av sin vakna tid, säger Roland Paulsen.

Han berättar att det vetenskapliga underlaget för att forska inte var lika starkt som i dag då, för tio år sedan när han skrev boken, och att vi i dag vet mycket mer.

Undersökningar visar på att hälften av människorna i USA känner att deras jobb inte bidrar till att förbättra världen, i Sverige är motsvarande siffra en tredjedel. Arbetet håller på att förlora sin värdeskapande funktion.

– Vi har goda grunder alltså att undra hur det påverkar oss. Det hör ihop med psykiskt mående. Jag ser det som en väldigt relevant fråga att man ska kunna känna mening med arbetet.

Stort genomslag

När boken kom ut 2010 blev Roland Paulsen något av en stjärna på den akademiska himlen. Men genomslaget blev mycket större än så för den unga doktoranden i sociologi. Boken diskuterades på kultursidorna och han blev inbjuden till tv-program. Det låg i tiden att det behövdes en uttalad arbetskritiker som formulerade tankar kring hur arbetet har tagit över våra liv.

– Jag ser inte mig själv som en kritiker. Det är inte min självbild. Men om vi pratar om arbetskritik handlar det om vilken plats arbetet har i våra liv. I kapitalismen är arbetet helt centralt för mervärdesskapande. Man kan också tänka arbetskritiskt i relation till andra typer av samhällen. Arbetet var vansinnigt upphöjt  centralt för Pol Pot och inom Sovjetkommunismen. Det handlar inte bara om ekonomi utan också om ideologi, hur vi värderar arbete.

Som svensk är det ganska vanligt att man får frågan ”vad jobbar du med” när man träffar någon ny. Varför är det så viktigt för oss att identifiera oss med vårt arbete?

– Just nu socialiseras vi in tidigt i en arbetscentrerad tillvaro. I skolan vill man få fram arbetsdugliga individer som inte belastar statskassan utan bidrar till den med skatteintäkter. Det där färgar av sig på hur vi värderar oss själva.

– För att det här samhället ska gå runt måste vi jobba så mycket som vi gör och producera mer och mer. 

Som ett exempel tar han pensionsåldern som höjdes vid årsskiftet. Nu får vi som tidigast ta ut pension vid 63 års ålder, 2026 planeras ytterligare en höjning till 64 år.

Höjningen av pensionsåldern kommer som ett svar på att vi lever längre och är en överenskommelse i pensionsgruppen i riksdagen, åtminstone enligt politikerna.

– Det här är ett stort skifte historiskt sett som det talas väldigt lite om. För första gången bryter vi trenden av reformer under 1900-talet som har inneburit arbetstidsförkortningar och sänkt pensionsålder. Nu förlänger vi arbetstiden.

I Frankrike har liknande förslag lagts fram och mötts av kompakt folkligt motstånd med massdemonstrationer på närmare en miljon människor och brinnande bilar. I Sverige har reaktionen varit en axelryckning, vilket är något som förvånar Roland Paulsen.

– I Sverige har det gått obemärkt förbi eftersom de största riksdagspartierna är överens. Men jag tycker att det är fel. Vi kan fortsätta med reformerna och förkorta arbetstiden och det kan vi göra trots att vi blir äldre. Att det går beror på att produktiviteten är så mycket starkare.

Ett stort fel som görs är att koppla ihop inkomst med arbete. Det är här basinkomsten kommer in som ett adekvat alternativ som kan fördela välstånd, tycker Roland Paulsen.

Samtidigt finns det ett stort motstånd mot den typen av reformer just för att samhället fäster så stor vikt vid arbete, oavsett vad du gör, dels för att det finns en föreställning om att den som inte har arbete ska ha det ekonomiskt svårt.

– Basinkomst går till frontalangrepp på just den idén och jag har skrivit om det länge. Jag ser basinkomsten som fullt genomförbar ekonomiskt, men den verkar inte politiskt möjlig i dag. Det finns inget riksdagsparti som driver basinkomst. I dag är vi kanske längre bort än någonsin från den frågan i Sverige.

Basinkomst på 15 000 kronor

Däremot tror han inte på bantade versioner av basinkomst som har låga ersättningsnivåer, som med försöket i Finland. När ersättningen inte täcker människors behov och utgifter kan det tvärtom ge oönskade effekter – du måste fortsätta arbeta och dessutom kan det ge arbetsgivare möjlighet att spela ut arbetstagarna.

– Det är otrolig skillnad på vilken sorts bas-
inkomst man talar om. Sedan Milton Friedman har vi haft många liberaler som har föreslagit en basinkomst istället för de bidrag vi har. Men man kan ifrågasätta om det är bas-
inkomst vi talar om när det inte täcker ens behov. Det blir istället ett lysande tillfälle för en arbetsgivare att sänka lönerna i tron att folk klarar sig ändå, säger Roland Paulsen.

Han vill hellre se en täckande basinkomst på runt 15 000 kronor, vilket skulle kunna sätta press på arbetsgivarna.

– Vi skulle få en konkurrens åt andra hållet att arbetsgivarna måste locka till sig sina arbetstagare, det blir som en individuell strejkkassa som skulle kunna pressa på att höja lönerna, säger han och jämför med hur den europeiska arbetsmarknaden helt förändrades efter digerdöden, då stora delar av befolkningen försvann och arbetskollektivet kunde ställa helt andra krav.

Den stora uppsägningen

Något liknande har skett i dag med the great resignation (den stora uppsägningen) som är en trend där lönearbetare frivilligt började säga upp sig under covidpandemin i USA 2021. Man har försökt förklara det med att det länge har legat och pyrt ett missnöje med arbetsklimatet, stigande levnadskostnader och svagare reallöner. Pandemin satte fart på fenomenet och bara i USA räknar man med att över fyra miljoner människor försvunnit från arbetsmarknaden.

– Så fort det uppstår en medvetenhet inom stora sektorer att här råder arbetskraftsbrist, då blir arbetare mer offensiva och mindre rädda. De kan plötsligt ställa krav och välja att sluta arbeta periodvis tills det sinar i kassan. Det innebär ett enormt maktskifte som man från kapitalets sida göra allt för att motarbeta.

Hela tanken med the great resignation går tvärtemot kapitalismens förutsättningar, att det hela tiden ska finnas en utbredd arbetslöshet för att skapa en rädsla bland arbetstagarna för hamna utanför systemet, så de är villiga att arbeta till låga löner och med dåliga villkor, resonerar han.

– Om man inför basinkomst går det att stryka antalet bidrag som delas ut i dag. Jag tänker då på sociala försörjningsstöd, sjukpenning, a-kassa, men även sådana bidrag om exempelvis konstnärslöner. En stor del av de anslag som vi får inom universitetsvärlden kan man stryka. Men det går inte att tro att man kan ersätta välfärdsstaten, det finns alltid individer som har behov av ytterligare stöd.

Hur kan man förändra synen på basinkomst bland politiker och allmänheten? Varför finns det ett sådant hårt motstånd?

– Framför allt lever de flesta med föreställningen att vi lever under ekonomisk nöd, att det alltid måste vara så och att ingen teknologisk utveckling kan ändra på detta. De flesta har helt enkelt ingen aning om hur mycket den kollektiva rikedomen ökat och hur effektiviseringen ser ut.

Han beskriver det som att det finns en rädsla för vad människor ska ta sig för när de inte har något yttre tvång som för dem in i en viss fålla. Det här tycker han skulle vara intressant att studera, även när det gäller basinkomstförsöken med liten ersättning.

– De flesta politiska striderna i dag är centrerade kring kulturfrågor med liten eller ingen bäring på ekonomin. Tids nog kommer människor tröttna på det, tror jag, och intressera sig för det ekonomiska ramverk som i dag framstår som så orubbligt.

Basinkomst – en utopisk tanke

Roland Paulsen berättar att han börjat se bas-
inkomst som en utopisk brygga eftersom den tvingar fram en konflikt med den kapitalism vi har i dag och skulle göra den ohållbar, särskilt vad det gäller maktförhållandet mellan kapital och arbete.

– Jag har lite svårt för de experiment som genomförs i dag med partiell basinkomst eftersom jag inte tror det är möjligt att basinkomst kan samexistera med kapitalismen. Bas-
inkomst är en revolutionerande reform och det går inte att genomföra den och samtidigt tro att det inte kan leda till oanade konsekvenser. Det går inte bara fortsätta som vanligt efteråt. Men inget samhälle varar för evigt och vi måste våga fundera på vad nästa steg kan vara.

Roland Paulsen tittar på sin klocka. Vår timme är över och han måste skynda vidare för att spela badminton med en kompis.

– Jag försöker leva som jag lär och hålla mitt arbetsliv i schack och få in pauser där jag gör andra saker eller just ingenting.

Fakta: Roland Paulsen

Ålder: 41 år.

Familj: En dvärgpinscher.

På gång just nu: Är docent i sociologi och lektor vid Lunds universitet. Skriver på en bok om utopier.

Böcker av Roland Paulsen:

– Arbetssamhället – Hur arbetet över­levde teknologin (Gleerups, 2010)
– Empty labor: Subjectivity and idleness at work (Uppsala universitet, cop. 2013)
– Empty labor: Idleness and workplace resistance (Cambridge University Press, 2014)
– Vi bara lyder: En berättelse om Arbetsförmedlingen (Atlas, 2015)
– Return to meaning: A social science with something to say (Oxford University press, 2017) (med Mats Alvesson och Yiannis Gabriel)
– Tänk om : en studie i oro (Albert Bonniers förlag, 2020)