Vi lever i en tid då alla måste förhandla om sin ränta men ingen ifrågasätter varför vi måste skuldsätta oss, skriver Lena Bjärskog. Hon anser att fler borde lära sig mer om ekonomi och påverka politiken.
DEBATT. Många ger tips och råd just nu, om hur man kan navigera det pressade ekonomiska läget. Ekonomer, journalister, företag, skuldsanerare, psykologer och influencers trängs i media. De har också något gemensamt – ingen av dem pratar om verklig förändring.
Jag vet inte hur många nyheter du ser om ekonomin varje dag men jag gissar att det är många. Och det är ju helt rimligt. Det är tufft läge. Den nuvarande inflationen beter sig inte som tidigare och räntan biter inte som önskat. Världens centralbanker låter oss mellan raderna förstå att det är svårare än någonsin att förutspå framtiden.
Så vi som inte jobbar i de finansiella institutionerna, vad kan vi göra? Vi som deltar i ekonomin varje dag som konsumenter, producenter, arbetare, löntagare, sparare, husägare, pensionärer eller sjukskrivna. Jag kan inte räkna hur många gånger jag har hört att vi ska ta ansvar genom att se över våra utgifter. Det är en bra början. Att bli bättre på att spara på resurser är en viktig pusselbit inför framtiden.
Men sen blir det tyst. Är det inte märkligt? Trots att Sverige räknas till världens främsta demokratier hörs inte ett ord om våra möjligheter till förändring. Människor i Iran, Ukraina och många andra platser bokstavligen dör för de friheter som vi inte ens använder just nu.
För ekonomi är ingen naturvetenskap. Ekonomi är ingen naturlag. Läs det igen. Ekonomin förändras redan hela tiden. Frågan är om vi ska låtsas att vi är maktlösa över hur ekonomin utvecklas. För det är vi inte. Det har vi aldrig varit.
Varför är det så tyst då? När det kommer till klimatkrisen säger psykologerna att det bästa botemedlet mot klimatångest är att agera. Att till exempel sluta flyga, sluta äta kött, eller engagera sig för klimatet i stort och smått. Men när psykologerna pratar om ekonomin låter det annorlunda. Då går de inte utanför individens tankar eller beteenden
runt utgifter, lån eller räntor. Strukturell förändring kommer aldrig in i bilden. Ingen uppmuntras att gå med i studiecirkel, förening eller parti för att ekonomin ska förändras på lång sikt.
Det finns en förklaring som verkar mer trolig ju smalare debatten blir. Och det är att många faktiskt tror att ekonomin är naturlig, och inte politisk.
Men vad skulle det egentligen betyda? Det skulle dels betyda att ingen reklam behövs, om balansen mellan tillgång och efterfrågan vore självklar. Det skulle även betyda noll politiska konsekvenser om Kina eller Ryssland får dominera produktions- eller energimarknaderna. Det skulle betyda att varje inflation fungerade likadant. Men så ser det inte ut.
Om vi lyfter blicken blir det mycket tydligt att ekonomi är politiskt. Så hur hamnade vi i en tid där alla måste förhandla om bättre ränta, men ingen ifrågasätter varför vi måste skuldsätta oss? Att ta stora lån för att ha ett hem är inget naturligt i sig. Vem tvättade bort den politiska betydelsen av ekonomi? Och därmed möjligheterna att förändra den?
Å ena sidan kan det handla om makt. Att de som jobbar med ekonomin tjänar på att den låter neutral. Å andra sidan kan det handla om bekvämlighet hos oss som litar för mycket på de finansiella institutionerna. Då kan vi skylla ifrån oss när uppskjutna kostnader kommer ikapp, och det kanske leder till krig, energikris, klimatkris eller andra krascher.
Det kan kännas skönt säga ”Jag kan inget om ekonomi, så jag har inget ansvar.” Men i en demokrati finns alltid fler lösningar. Att lära sig om, och engagera sig i samhällsekonomin kan leda till grundläggande förändringar.
