”Om slakthusen hade glasväggar skulle ingen äta kött.” Jag tycker det ligger mycket i det uttalandet, som jag tror först formulerades av Beatlesartisten Paul McCartney. Ingen människas aptit för kött skulle stärkas om den fick se den systematiska trängseln, stressen och dödsångesten hos de djur som dödas i svenska slakterier. Det finns helt enkelt inget som kan förknippas med aptit i hur levande och kännande individer förvandlas till kött på våra tallrikar i Sverige.

För att våra tankar inte ska fara iväg åt det hållet matar köttindustrin oss med propaganda om djur på gröna sommarängar, trots att nio av tio djur i Sverige föds upp i fabriker. Det är helt enkelt omöjligt att föda upp och slakta 113 miljoner kycklingar, 3 miljoner hönor, 2,7 miljoner grisar och en halv miljon kossor i Sverige på annat sätt än i just fabriker. Den gröna sommarängspropagandan försvårar förstås för kritikerna som måste börja med att definiera om spelplanen. Det handlar om fabriker, inte gårdar. Det handlar om tvånguppfödning, inte naturlig reproduktion. Det handlar om massdödande, inte naturliga dödar och så vidare.

Frågan ställdes på sin spets när EU-parlamentets jordbruksutskott för ett par år sedan ville förbjuda växtbaserad mat att kallas något som kunde associeras med kött. Ord som sojakorv och bönburgare var att förvilla konsumenterna, hävdade utskottet, flitigt påhejade av köttlobbyisterna i Bryssel. Men den gången förlorade köttindustrin. Vi kan tack och lov fortsätta att efterfråga vegokorv och sojaburgare.

Ordets makt finns på alla områden. Jag har tidigare ifrågasatt varför vi i Sverige envisas med att tala om klimatförändringar i plural istället för klimatförändringen i singular och bestämd form. Det kan låta som en petitess, men det är viktigt för hur vi beskriver problemet med den globala uppvärmningen (som vi för övrigt talar om i singular).

Klimatförändringen är ju en och samma i världen. Att tala om flera olika klimatförändringar är att vattna ur begreppet. Det blir diffusare och svårare att adressera. Ungefär som något som händer slumpvis och inte är en direkt konsekvens av vårt kortsiktiga ekonomiska system. Att klimatförändringen är en har man däremot förstått i andra språk. Climate changes, nej, på engelska heter det climate change. Eller cambios climáticos? Nej, på spanska säger man vanligtvis cambio climático.

Förresten, är inte begreppet klimatförändring en förskönande omskrivning i sig? Det är ju inte en liten förändring vi talar om, utan den globala uppvärmningen innebär en veritabel katastrof för hela planeten. Därför tycker jag att det är hoppfullt att ordet klimatkris håller på att etablera sig. Så mycket så att Sverigedemokraterna aktivt försökt stoppa användningen av begreppet. Ordet klimatkris sätter helt enkelt fokus där det ska vara; på den kris som uppstått som en följd av våra utsläpp.

Så SD får säga vad de vill. Låt oss fortsätta att använda begreppet klimatkris, och överlag nämna problem vid deras rätta namn. För det är en kris vi befinner oss i, inget annat. Sedan skrider vi till handling.