DEBATT. Att barnen får vara längre tid hemma med sina föräldrar är ett viktigt perspektiv parallellt med strävan efter jämställdhet. Därför bör föräldraförsäkringen först förlängas ytterligare innan den eventuellt individualiseras – annars riskerar reformen att bli på barnens bekostnad.

I en insändare (ETC 27/12-2022) presenterar Annika Strandhäll för S-kvinnor förslag över hur föräldraförsäkringen bör uppdateras. Flera av deras förslag är steg i rätt riktning, men en individualisering av föräldraförsäkringen bör inte genomföras utan att vi samtidigt bygger ut den. 2016 lade dåvarande regering på ytterligare en månad i föräldraförsäkringen som då var avsedd för pappan. Så bör vi fortsätta, så att jämställdheten uppnås med barnens och föräldrarnas bästa i åtanke.

Att satsa på småbarnsföräldrar och barnens första tid livet är inga nya tankar. Bland annat lade LO 1987 fram ett förslag med 24 månader föräldraförsäkring. Även en statlig utredare föreslog 24 månaders föräldraförsäkring 2002. Tyvärr föll dessa tankar sedan till stor del i glömska. Men många småbarnsföräldrar tänker dagligen dessa tankar. Det råder ofta en längtan efter att få spendera mer tid tillsammans. Denna längtan ger många föräldrar och 1-åringar uttryck för.

Vinningarna med att få de extra månaderna hemma är många. En senare inskolning kan minska antalet vabdagar, då barnet hinner utveckla sitt immunförsvar. Likaså hinner barnets kognitiva och språkliga förmåga utvecklas, varmed barnet har större utbyte av pedagogiska aktiviteter och social samvaro. Barnet kan också börja förstå att vi föräldrar faktiskt kommer tillbaka efter att vi lämnat.

I vår socialdemokratiska styrelse för några år sedan var förskolestarten vid i snitt 25 månader bland de fyra av ledamöterna som hade barn. Denna tid tillsammans med våra små var dock ett stort privilegium. Vi hade den ekonomiska möjligheten att välja detta. Det bör fler få. Förlängd föräldraförsäkring är en rättvisefråga!

Nina Björk sa en gång på ett seminarium: ”I dag sätter vi våra barn så tidigt på förskolan för att upprätthålla vår köpkraft” (ABF-huset Stockholm, sep 2017). Björk har sedan sin uppmärksammade krönika ”Vi är på helt fel spår” (DN 30/10 2005) flera gånger utmanat samhällets numera självklara norm om tidig debut i förskolan. Även Per Kågeson argumenterar för möjlighet att vara hemma minst 24 månader i sina böcker Tid för barn? och Jämställda – men inte på mannens villkor och barnens bekostnad. 

Istället för att i jämställdhetens namn driva en tidigare återgång till arbetslivet för mammor bör målet vara att båda föräldrarna är hemma längre och jobbar lite mindre. Ska vi orka med varandra, våra barn, våra arbetsliv och gärna också engagera oss i vår demokrati behövs mer balans. Om inte är småbarnsåren helt bakbundna av kapitalismen.

Vi föder i snitt 1,7 barn i Sverige. I ett gott samhälle har föräldrar tid, råd och lugn att vara närvarande med sina barn deras första 24 månader. Därefter kan vi föräldrar i många, många år fortsätta bidra på arbetsmarknaden.