Sverige hade med dagens mått mätt relativt liberala narkotikalagar fram till mitten av 70-talet. Men när Socialdemokraterna 1976 åkte på sitt första valnederlag på 40 år blev det andra bullar.

– In kom en borgerlig regering som såg allvarligt på drogerna och förde upp dem på dagordningen, säger journalisten Johan Wicklén, författare till boken ”Vi ger oss aldrig” om svensk narkotikapolitik.

– Vi får ett paradigmskifte från ett ganska flummigt 70-tal mot mer hårda nypor och fokus på brukarna.

Idén att Sverige rentav ska eliminera drogerna vinner mark, och vägen dit anses gå via kvävd efterfrågan. Den vetenskapligt tveksamma slutsatsen är att även de djupt beroende kommer att ge upp drogerna bara man gör livet tillräckligt jävligt för dem.

Paroller som ”allt bruk är missbruk” och ”det ska vara jobbigt att knarka” blir ledord, och 1984 klubbas målet om ett narkotikafritt samhälle.

Cannabis pekas ut

I början av 80-talet seglar frågan högst upp även på väljarnas dagordning, och särskilt ungdomsdrogen cannabis pekas ut som ett hot.

– Vänstern såg cannabis som imperialisternas sätt att bedöva ungdomen. Högern såg det lite mer moralistiskt. Man fick också in inkörsportsteorin, vilken fortfarande är väldigt levande, säger Johan Wicklén.

Det är nu dagens narkotikapolitik börjar ta form. Jakten på droganvändare föreslås trappas upp, och den 1 juli 1988 blir det olagligt att ha narkotika i kroppen. Fem år senare skärps lagen, som anses tandlös, och fängelse förs in i straffskalan. Polisen kan nu med våld avkräva människor urin- eller blodprov.

Socialdemokraterna, i dag ivriga förespråkare av lagen, röstar emot.

– Svensk politik präglas sedan länge av en närmast total konsensus i narkotikafrågan, säger Henrik Tham, professor emeritus i kriminologi.

Samsynen spårar han till arvet från rekordåren efter andra världskriget och en självbild genomsyrad av idén om Sverige som ett internationellt föredöme.

– Där ingår en föreställning om att man är bättre än andra länder, en moralisk stormakt. Det är förvisso bättre än en omoralisk stormakt, men det innebär också att man inte är särskilt benägen att ta till sig information från andra. Det är ju vi som är bäst.

"Soldater i krig"

In på 90-talet pågår massiva avskräckningskampanjer på skolor, arbetsplatser, gator och torg. Cannabis påstås leda till att man tappar tänderna, blir kriminell eller hoppar ut genom fönster i rusdrivna psykoser. Budskapet hamras in av politiker, polisen, nykterhetsorganisationer – och medier.

– Vi hade journalister som ansåg sig vara soldater i kriget mot narkotikan. Man deltog i propagandan utan att ifrågasätta den, säger Henrik Tham.

I och med skärpningen av narkotikastrafflagen 1993 ansåg många förbudsivrare att Sverige uppnått den perfekta politiken, och att det nu bara var att invänta det narkotikafria samhällets ankomst.

Trettio år senare väntar de fortfarande. Parallellt har drogerna blivit fler, starkare, billigare och mer lättillgängliga. Narkotikadödligheten i Sverige hör sedan länge till Europas högsta.

Paradigmskifte

Den repressiva politiken saknar, enligt EU:s drogbyrå EMCDDA, stöd i forskningen. Världen över pågår ett paradigmskifte mot vad som anses vara en mer human narkotikapolitik där straff och nolltolerans får ge vika för vård och prevention.

– Även Sverige har infört infört skademinimerande åtgärder, men insatserna har dröjt längre och skett i mindre skala än i andra jämförbara länder.

Forskare och myndigheter har uppmanat till en grundlig utvärdering av narkotikapolitiken. Av intresse är inte minst kriminaliseringen av det egna bruket och dess effekter.

Kritiker har alltsedan lagens tillkomst pekat på risken att människor drar sig för att ringa efter hjälp vid överdos, eftersom ambulansen kan ha sällskap av polis.

Svensk exceptionalism

Den dåvarande S-regeringen tillsatte förra året en utredning, men utelämnade just frågan om kriminaliseringens effekter. Ett obegripligt beslut, anser Henrik Tham.

– Man säger att vi ska ha en evidensbaserad kriminalpolitik. Men man har aldrig gjort en utvärdering, trots att man har bland Europas strängaste politik. Den är bra, säger man, och sedan är det inte mer med det.

Även den nuvarande regeringen säger nej till en förutsättningslös utredning, och har tvärtom föreslagit ytterligare straffskärpningar.

– Det handlar om olika incitament. I den förra regeringen satt personer som lagt mycket prestige i det narkotikafria samhället. Den nuvarande angriper problemet utifrån sitt huvudfokus på lag och ordning, där jakten på gängen trumfar det mesta.

Efterlyser vitbok

Kritiker anser att nolltoleransens narkotikapolitik brustit i hänsyn till människor med beroendesjukdom.

Sprututbyten för att förebygga smittsamma sjukdomar bland missbrukare rekommenderades av WHO redan i början av 80-talet. I Sverige avskaffades det kommunala vetot 2017. Göteborg fick sin första mottagning i december 2018.

Förespråkare av den svenska linjen pekar gärna på att andelen unga som testat droger är förhållandevis låg. Det stämmer, enligt EMCDDA, för cannabis. Bruket av kokain och ecstasy ligger däremot över EU-snittet, och bruket av amfetamin strax under.

Johan Wicklén och Henrik Tham är överens om att Sverige varit ”extremt” långsamt med skadebegränsande insatser – och att senfärdigheten kostat människoliv.