De fyra schimpanserna som rymde från Furuviks djurpark hade inte behövt dö – man hade inte ens provat att ropa på dem innan de dödades. Parken borde ha stängts, skriver Jan Emanuel, men istället planerar man att köpa in nya apor.
DEBATT. När Furuviksparken dödade schimpanserna Torsten, 3 år, Linda, 42 år, Manda, 19 år och Santino, 44 år, var det så självklart att parken skulle läggas ner. Jag tänkte först skriva en debattartikel med det kravet, men det kändes onödigt. Det var liksom självklart. Som att sparka in öppna dörrar. Jag nöjde mig med att skriva detta på Instagram:
”Om du skjuter någon till döds vars DNA-sekvens är identisk till 98,5% av din egen, som likt dig kan prata, luras, manipulera, räkna, planera och sörja samt likt dig håller av sina vänner och sin familj – heter det verkligen avliva då?”
Påtagligt många blev upprörda. Hur kunde jag insinuera mord och på så sätt jämföra en människa och en apa? Hur kan jag bry mig om detta när det händer så mycket hemskt i världen. ”Det är ju bara några apor!”
Jag lade sedan upp ett klipp av hur de fångade in schimpanserna som rymt från zoot i Kiev mitt under brinnande krig. Deras skötare gick dit och ropade på dem. Man fick se när en överlycklig schimpans kom springande och hoppade upp i famnen på skötaren. Schimpansen ville sedan låna skötarens gula regnjacka, då det började regna.
Ing-Mari, som jobbat med schimpanserna under många år och var deras vän, ringde in till Furuviksparken och inte bara erbjöd sig, utan bad på sina bara knän att få åka dit och föra dem tillbaka till inhägnaden. Hon förstod hur rädda och frusna de var. Hon visste att de skulle bli glada att se henne och likt schimpanserna i Kiev följa med tillbaka till värmen och tryggheten. Det var väldigt kallt ute. Furuviksparken ville inte ha hennes hjälp.
Jane Goodall på Jane Goodall Institute, en av världens främsta experter på schimpanser, svarade: ”Skjuta skarpt är det sista man ska göra”. De lyfte fram bedövningspilar som något självklart – om vårdare inte, som de gjort i Kiev, bara skulle ropa på dem. Furuviksparken valde det som första alternativ. Furuviksparkens vd Sandra Wilke påstod tvärtemot experterna att bedövning inte fungerar alls. Det visste hon, liksom. Eller hon hade hört det från någon i alla fall.
Furuviks djurpark valde att kalla in jägare. Inte vilka jägare som helst, utan de mest inkompetenta jägare man kan tänka sig. De lyckades skadskjuta tre av fem schimpanser. Försök att sätta dig in i skräcken, när du som femåring (ungefär där de befinner sig intellektuellt) går vilse, det är superkallt och helt plötsligt vänder sig de som varit som dina föräldrar, människorna, emot dig och börjar skjuta. Flera av dina vänner ligger skadade, döende och skriker av skräck och smärta. Dessa jägare måste bli av med sina licenser för att aldrig någonsin mer få dem tillbaka.
Jag skrev till Furuviks djurpark: ”Hej, Jag vill bara dela det enorma förakt jag känner inför er park och er ledning. Må parken läggas ner och er ledning, de ansvariga straffas. Åtminstone socialt så de aldrig mer kan gå med blicken upprätt.” Jag lade upp meddelandet på sociala medier och återigen blev människor upprörda. ”Det är ju bara apor.”
En djurpark är ett fängelse där alla intagna är oskyldiga. Furuviksparken inte bara fängslar utan skjuter också sina fångar. Det var för mig en självklarhet att Furuviksparken skulle läggas ned efter uppvisningen i fullständig inkompetens att bedriva verksamhet med djur. Det var också självklart att det skulle bli rättsliga efterspel för ägarna och ledning.
Så varför skriver jag detta långt efter denna vidriga händelse då Torsten, Linda, Manda och Santino dödades? Jo för att verkligheten tyvärr är mycket sämre än det logiska och självklara. Vanligt sunt förnuft är inte så vanligt som man önskar. Sveriges lama regler och ledningens fullständiga brist på självinsikt och etik tillåter parken att finnas kvar. Det de gjorde var att ändra sina låsrutiner. Sen var det bara att köra vidare. Ägarna och ledningen får fortsätta hålla djur inlåsta. De pratar om att de kanske måste köpa in lite nya apor. Det är en reell galenskap. Ett hån mot de dödade, mot det sunda förnuftet, mot djurskydd och mot rättvisa, moral och etik.
Furuviksparken måste läggas ner. Det finns inga alternativ. Ett samhälles utveckling kan mätas i hur det behandlar djur. Vår djurskyddslag, ja, allt vårt snack om djuretik kan vi kasta i havet om vi låter denna vidrighet passera utan att agera. Jag förstår att vi inte kommer få se de ansvariga i fängelse, även om det är där de hör hemma, men de ska åtminstone ha djurförbud, näringsförbud och bära den skam de förtjänar. Och ni som säger ”bara apor”. Tänk lite på vad ni själva är.
