Den nya regeringens nedskärningar i biståndspolitiken slår mot flera utvecklingssamarbeten och projekt som tidigare finansierats av Sida. Bland annat skärs stödet till strategin för information- och kommunikationsverksamhet, inklusive civilsamhällets organisationer, ned med hela 87,5 procent. I praktiken innebär det att nästan allt arbete inom strategin kommer behöva avslutas under året. Där har organisationer tidigare bland annat kunnat söka stöd för att kommunicera utvecklingsfrågor både utomlands och i Sverige.

Ett annat område som nedskärningarna slår hårt mot är hållbar fred, där biståndsanslaget sänks med 39,5 procent. I det ingår bland annat konfliktförebyggande insatser, stöd till överlevande, minröjningsarbete, förebyggande av att barn dras in i väpnade konflikter och stöd till ungas och kvinnors deltagande i fredsprocesser. Hur fördelningen mellan de olika insatserna inom strategin ska ske, kommer att stå klart inom de kommande veckorna. Men det är inte bara mindre resurser som påverkar utvecklingssamarbetet inom hållbar fred. I direktiven till Sida står också tydligt att nya avtal eller förlängning av avtal i möjligaste mån ska undvikas. Det innebär i praktiken att de avtal som löper ut under året inte förnyas.

Bland dessa ingår bland annat arbetet med att röja minor i ett stort antal länder och sprida kunskap till allmänheten om riskerna. Men också skydd av barn och unga i väpnat våld. Det är ett projekt som Plan International Sverige inom ramen för CAAC (Children and armed conflict) har arbetat med i Centralafrikanska republiken, Myanmar och Tanzania, fram till nu.

– Dels jobbade vi i flyktingläger i Tanzania, med skydd av barn i utsatta situationer. I Centralafrikanska republiken är det ju främst demobilisering av barnsoldater och att stärka barnens skyddsnivå, säger Björn Holmberg, biträdande generalsekreterare och avdelningschef program och påverkan på Plan International Sverige.

Arbetet gick främst ut på att stärka barnens och deras familjers förmåga att skydda sig mot våld och tvångsrekrytering. Något som sker konstant, förklarar Björn Holmberg. Insatserna gav goda resultat, men kommer trots det inte kunna fortgå.

– Vi hade en dialog för att gå vidare med nya insatser, men i och med att Sida nu inte får teckna nya avtal så innebär det att vi inte kan fortsätta som planerat.

”Tappat fokus”

I planerna, som nu behöver läggas ned, ingick också att utveckla andra samarbeten i fredsbyggande, bland annat med fokus på flickor och unga kvinnor. Det är något som organisationen just nu arbetar med i staden Cali, i Colombia, där Björn Holmberg nyligen var på besök. Ett område som förknippas med Calikartellen och är hårt drabbad av trafficking, narkotikahandel och väpnat våld.

– Där finns det en region som heter Cauca, där jobbar vi i två kommuner som är extremt utsatta. Jag mötte en rektor för en skola som vi jobbar med och fick veta att 25 elever på den skolan hade skjutits ihjäl förra året och i år redan ytterligare två.

Hur kan ett barn eller en ung persons vardag se ut i konfliktdrabbade områden?

– Dels handlar det om access till utbildning, om staten har väldigt svag närvaro och säkerhetsläget är svårt, är det svårt att ens ta sig till skolan i säkerhet. En annan sak är den rädsla som präglar vardagen, till exempel när narkotikakarteller försöker expandera odlingar av kokablad och pressar familjer till att odla. Sedan har vi de extrema våldsnivåerna. Det handlar om att försök skapa uthållighet hos människorna och kräva att staten skapar det skydd och de sociala förutsättningar som medborgarna och barn och unga har rätt till.

Även insatserna i Colombia har gett goda resultat. Förutom att skapa säkra zoner har man också arbetat med kultur- och musikgrupper, vilket bidragit till att barn och unga funnit en meningsfull närvaro där de inte har dragits in i våldet.

– Ungdomar, framförallt unga kvinnor och flickor, har börjat ta dialog med politiker för att göra sina röster hörda och påverka den egna situationen. Det var en jätteglädje att vara där och se det, berättar Björn Holmberg som understryker att även små medel har effekt.

Men minskade biståndsvolymer och avtal som inte förnyas kommer tyvärr att påverka arbetet. Avräkningarna som den förra regeringen gjorde i fjol har redan fått en del indirekta konsekvenser. Bland annat genom att organisationen har fått öka sin egenfinansiering, vilket i sin tur ledde till att det blev mellan 10 och 20 miljoner mindre i stöd till hungerkrisen.

– Just för det specifika stödet (barn i väpnat våld, reds. anm.) så var vi redan lite besvikna med den förra regeringen. När vi satt i säkerhetsrådet drev Sverige specifikt CAAC-arbetet, ledde den arbetsgruppen och hade till och med en tematisk ambassadör. Men nu har vi tappat fokus på det. Barn är de som är mest utsatta i väpnade konflikter, och ofta flickor på ett särskilt sätt. Här handlar det om att Sverige tappat det initiativet, och att sänka biståndet där med 40 procent hjälper inte.

Att som ny regering göra förändringar i biståndspolitiken är något som Björn Holmberg uttrycker full förståelse för.

– Samtidigt har jag en känsla av att det inte riktigt är rätt tid att vända världen ryggen när vi ser hur det ser ut just nu, med hungerkatastrof, att demokratin globalt har backat senaste 15 åren och med ett minskat utrymme för det civila samhället.

Vid sidan av det långsiktiga utvecklingssamarbetet, blir det kortsiktiga humanitära också lidande med minskade biståndsvolymer. Vid sidan av hungerkrisen har även covidpandemin haft stor effekt och backat utvecklingsarbetet, tillägger Björn Holmberg.

– Det har slagit extra hårt mot utsatta barn där det inte finns internet och man inte kan få tillgång till utbildning. Dessutom får det civila samhället tuffare i områden med minskad demokrati där de många gånger blir förföljda av auktoritära regimer. Så det blir jättetufft när man ser på helheten. Anslagen kommer att ha effekt.

Flera berörda organisationer har framfört kritik mot att neddragningarna inte kommunicerades i god tid och att det saknas en konsekvensanalys. Hur ser ni på det?

– Vi har full förståelse för att regeringen vill se över biståndspolitiken och sätta sin egen prägel, men dilemmat är att vi upplevde att det gick väldigt fort. Man ska också komma ihåg när man pratar om effektivitet, att Sverige legat som nummer ett i väldigt många år enligt Commitment to Development Index. Så det är inte så att svenskt bistånd skulle ha haft låg kvalitet, snarare tvärtom. Vi har varit världsledande, säger Björn Holmberg.

Han hoppas på att man från regeringens sida fortsätter att effektivisera och utveckla det svenska biståndsarbetet, som han menar har en god grund, och understryker samtidigt vikten av att politiska förslag ställs mot en konsekvensredovisning som bygger på oberoende evidensbaserad forskning.

– Det är något vi lyfter både med Sida som expertmyndighet och med politiska partier.

Läs mer: 

Minskat bistånd får konsekvenser för barnsoldater och kvinnor