I förra veckan presenterade Robert Lansing Institute uppgifter som pekade på ett troligt samband mellan den senaste tidens koranbränningar och den ryska militära underrättelsetjänsten GRU. Enligt RLI skulle en känd svensk högerprofil vara rekryterad av GRU för att bland annat understödja bränningarna av Koranen. Enligt rapporten har operationen i Sverige två uttalade syften – att omöjliggöra ett svenskt Natointräde och att destabilisera landet genom att provocera fram kravaller och stödja extremhögerns attacker mot landets muslimska minoritet.

RLI avslöjar att koranbränningarna i Sverige bara är en del av en större rysk aktiv operation för att öka motsättningarna mellan islam och väst och RLI är långt ifrån ensamma om oroväckande rapporter. Även New York Times konstaterar att Ryssland har använt ”en internationell desinformationsmaskin som ägnar sig åt odling, provokation och förstärkning av högerextrema och invandrarfientliga stämningar  och politiska krafter.” Operationen, som drivs av grupper associerade med Jevgenij Prigozjin, är en global källa till islamofobi via de sociala nätverken. 
Under det sista halvåret, i och med de ryska förlusterna i Ukraina, har kampanjen blivit allt grövre. Antalet skändningar av islamiska symboler och vandalism mot moskéer registreras allt oftare nu i samband med att mer disciplinerade ryska stridsenheter har sorterats ut och bemannas med olika utstötta och fångar.

När uppgifterna, efter lång tvekan, presenterades i svenska media fnissades de bort tillsammans med den utpekade GRU-tillgången.  Men det som i Sverige hade reducerats till en konspiratorisk ”tankesmedja” är ett av världens mest ansedda oberoende forskningsinstitut. Deras uppgifter baseras på fakta, i det här fallet bland annat från ryska dissidenter och avhoppare som med risk för eget liv avslöjat vad de vet.

Konspirationsteorier, suckar nog de flesta. Och visst, de är tröttsamma, men problemet med konspirationsteorierna är att det trots allt förekommer verkliga konspirationer  och att stormakternas underrättelsetjänster så gott som alltid är initiativtagare till de senare.

När en stormakt varnar för att de inte tänker sitta med armarna i kors om Sverige fattar ”fel” beslut – vilket Kreml har gjort i snart ett år – gör man bäst i att ta dem på allvar. Men i stället för att reagera med bestörtning över att någon önskar såra människor som redan är hårt pressade i konfliktzonen mellan ett liberalt, sekulärt samhälle, sina traditioner och sina egna extremister kommer man med snusförnuftiga rationaliseringar  – fullt medveten om att bakom babblet om ”yttrandefrihet” döljer sig en (betald) provokatör som driver de troende till våldshandlingar – gärningar som ofta drabbar polisen, varpå man skäller på de provocerade, inte på provokatören.

Koranbränningen i våras påverkade möjligen valutgången och fick i sådana fall avsedd effekt – och jag vill veta om det finns någon, förutom Säkerhetspolisen, som gräver i det? Om liberala media väljer att fnissa i stället för att göra sitt jobb i en tid då demokratin hotas både inifrån och utifrån, då lyser hela varningspanelen röd.