Runt 20 000 observationer görs av privatpersoner kring fågelbord och matningsstationer runt om i landet, statistik som sedan rapporteras in till Birdlife Sveriges projekt ”Vinterfåglar inpå knuten”.

–Många har uttryckt farhågor om att småfåglarna blivit många färre, men det visar inte våra observationer. Det är ungefär samma antal fåglar varje år, säger Niklas Aronsson som är talesperson för organisationen.

Vädret har en viss betydelse för hur många småfåglar som dyker upp vid matningsstationerna och låter sig räknas. Kalla och snörika vintrar är det fler fåglar som visar sig.

– Fåglarna har större yta att söka föda på när det inte är så mycket snö och befinner sig ute i naturen i stället för att besöka en fågelmatning. Lite tråkigt för oss, men vädret kan vi inte så mycket åt.

Långväga gäster

Även i år är det talgoxen som är vanligast förekommande, följd av blåmes och pilfink. Förra årets uppstickare grönsiskan hamnar utanför årets tio-i-topplista och det gör även bergfinken.

– De kan vara så med de här invasionsarterna att de dyker upp i stora antal vissa år och lyser med sin frånvaro andra år. Det har oftast med tillgången till mat att göra att de behöver söka sig till nya platser och det kan vara fåglar som kommer ganska långt ifrån, säger Niklas Aronsson.

– Sidensvans är en annan sådan art som vissa år brukar stanna kvar i landet, men det har de inte gjort i år.

Grönfinken tillbaka

Noterbart från årets inventering, som är den 18:e i ordningen, är också att grönfinken klättrar två placeringar jämfört med förra året.

– Den var var väldigt vanlig när vi började den här räkningarna 2006, men sedan kom en sjukdom, gulknopp, och antalet grönfinkar har sjunkit kraftigt de senaste tio, tolv åren. Nu börjar vi kanske se en ljusning, säger Niklas Aronsson.