Dagen då denna text skrivs är den första dagen på klimataktivistens Pontus Bergendahls fängelsevistelse. Den första klimataktivisten som döms till ett fängelsestraff i Sverige, men säkerligen inte den sista. Han kommer sitta av två månader för sitt deltagande i en aktion på Ängelholms flygplats, där aktivister limmade fast sig på ett SAS-plans nos. Mitt i brinnande pandemi, då utsläppen minskade på grund av att planen stod stilla. Då vi hade chansen att omvärdera vår globaliserade och ohållbara livsstil och börja jobba med omställning såväl lokalt som globalt.
Men maktapparaterna hade annat i åtanke, istället gav de flygbolagen miljarder i stöd för att kunna fortsätta sin utsläppsintensiva verksamhet som att ingenting hade hänt, som att ingenting stod på spel, som att vi behövde den.
Ingen trebarnspappa ska behöva åka i fängelse för att protestera mot ett system som bokstavligen tar livet av oss, men lagen är lagen och med nuvarande regeringen kommer det säkerligen bli värre innan det blir bättre. Om det någonsin blir det. Men varför är det lagligt att förstöra grunden och förutsättningar för alla levande ting på jorden? Varför är enda sättet att skydda naturvärden nu för tiden att omvandla deras existens i ekonomiska värden, såsom ekosystemtjänster, resurser och så vidare. Varför har naturen inget lagligt skydd?
Denna fråga behandlar ekologen Pella Thiel och Henrik Hallgren i sin bok Naturlagen, där de argumenterar för att naturen borde ha juridiska rättigheter. En åtgärd som flera länder infört, senast Spanien, där saltvattenlagunen Mar Menor blev klassad som juridisk person efter en namninsamling med över en halv miljon underskrifter. Detta efter att mängder av fisk och skaldjur hade sköljts upp på stranden, dödade av föroreningar. Den kommer att företrädas av ett gäng forskare och lokala tjänstemän och kan försvaras i domstol som vilken vanlig människa eller vilket företag som helst.
Skulle planeten eller naturen få vara en egen juridisk person skulle den vinna med jordskredsseger varje gång den mötte flygbolag som SAS i rätten. De som skulle få avtjäna fängelsestraff skulle inte vara de aktivister som genom några få aktioner ställer till det en stund för business as usual eller krånglar till vardagen för ett litet antal människor för att skapa uppmärksamhet kring ett livsavgörande moment i vår historia. Det skulle vara de som medvetet, med alla fakta på bordet, går emot hela mänsklighetens intressen genom att förvärra förutsättningar för liv på jorden, till en punkt utan återvändo.
Det går inte att i framtiden se tillbaka och säga att man inget visste, för de är fullt upplysta och medvetna om skadan de tillför, politiker, tjänstemän och flygbolagsbossar världen över.
Men ändå är det trebarnspappan från Lund som får sitta av ett straff, det är skamligt och pinsamt att vi inte kommit längre. Förhoppningsvis för det något gott med sig, och får fler att vakna upp inför problemen vi står inför och engagera sig i frågan. Ibland är en namninsamling allt som krävs för att förändra.
