Under kvalet till fotbolls-VM i Ryssland vägrade tio spelare ur Eritreas landslag att åka hem efter en bortamatch i Botswana.
Det är inte första gången ett eritreanskt landslag hoppat av. Fotbollen är ofta spelarnas enda biljett ut ur landet, som håller sitt eget folk fånget.
Ivriga rop efter bollen och dova smällar av fot mot läder ekar över den betonggrå stadion i utkanten av Asmara. Bollen rullar över slitet konstgräs mot sidlinjen och två spelare stormar efter i vild duell. Läktarna gapar tomma. Det är träningsmatch för ett lokalt ungdomslag i Eritreas huvudstad.
Fotboll är nationalsport i denna forna italienska koloni, vid sidan av cykling – klungor av lycraklädda tävlingscyklister är en vanlig syn på vägarna som störtar ner mot Röda havets kust 2 300 meter under Asmara – men störst är fotbollen. I Asmaras bedagade art deco-biografer samlas fansen på kvällarna för att se Premier League-matcher på vita duken.
”Deras val”
Eritreas fotbollsspelare drömmer inte bara om sportsliga framgångar. För många av dem är sporten det enda sättet att lämna sitt land på lagligt vis, att slippa den livsfarliga illegala flykt som tusentals andra ger sig ut på varje månad.
Undantagstillstånd råder i Eritrea sedan 1998 och de flesta unga eritreaner är förbjudna att åka utomlands. Många fotbollsspelare som får chansen att spela utomlands hoppar av och söker asyl i värdlandet.
– Vissa har utnyttjat fotbollen på det sättet. Det var deras val. Jag vill stanna i laget och spela för Eritrea, säger en ung landslagsspelare som ännu inte fått chansen att spela utomlands.
TT träffar flera nuvarande och tidigare landslagsspelare under en resa till Asmara. Ämnet är känsligt och ingen vill framträda med namn.
– Jag ville hem till min familj, säger en spelare som spelat utomlands men valde att åka hem igen trots att flera medspelare hoppade av under resan.
Hoppade av i Botswana
Eritreanska fotbollslandslag har hoppat av upprepade gånger under det senaste årtiondet – senast under kvalet till VM i Ryssland. Efter en bortamatch i Botswana i oktober 2015 stannade tio eritreanska spelare kvar och sökte asyl.
En av dem var Henok Semere. Han fattade sitt beslut att hoppa av, att lämna familj och vänner hemma i Eritrea, mitt under pågående resa.
”Landslagsledningen meddelade namnen på dem som var uttagna till laget bara två timmar innan vi skulle åka. Så jag kunde inte planera något innan vi åkte. Men jag hade alltid drömt om att lämna Eritrea”, skriver han i ett mejl.
Henok Semere lyckades fly från Eritrea, men bytte bara ett fängelse mot ett annat. I dag lever han i flyktinglägret Dukwi i Botswana. Han har uppehållstillstånd i Botswana men tillåts inte lämna lägret.
Vill spela i Europa
”Att bo i det här lägret är inte vad vi hade tänkt oss. Vi har varit här i över två år utan att klaga, men det börjar bli svårt nu. Vi drömmer om att bli fotbollsspelare av världsklass, men våra karriärer är snart över om inget händer. FN har sagt att vi ska vänta på att något land erbjuder sig att ta emot oss, men ingen har gjort det”, säger anfallaren.
”Jag drömmer fortfarande om att bli en världsspelare och att spela i Europa och visa att jag är en bra fotbollsspelare”, skriver han i mejlet.
Eritrea avstod från att försöka kvalificera till afrikanska mästerskapet i fotboll 2019, som spelas i Kamerun. Om Eritrea någon gång skickar ett nytt landslag utomlands är Henok Semere övertygad om att spelarna kommer att hoppa av igen.
”Ja, de skulle inte åka hem igen. Att lämna landet på lagligt sätt är något som de flesta eritreaner drömmer om, att slippa ta risken att fly landet olagligt.”
Fakta: Flykten från Eritrea
Under 2017 kom 1 691 asylsökande från Eritrea till Sverige, en ökning med 47 procent från 2016. Bara från krigshärdarna Syrien och Irak kom fler asylsökande.
Alla eritreaner tvingas göra ”nationaltjänst”, som till följd av krigstillståndet mot Etiopien är av obegränsad längd. Den som gör nationaltjänst måste utföra tilldelat arbete och är förbjuden att lämna landet.
I en rapport från 2015 skriver FN att Eritreas regim gjort sig skyldig till systematiska och omfattande människorättsbrott mot sin egen befolkning. Eritrea avvisar anklagelserna.
Sverige ger som regel alla eritreaner uppehållstillstånd, eftersom själva flykten från Eritrea ses som en oppositionell handling med risk för straff för den som skickas tillbaka.
Eritrea kritiserar Sveriges inställning och anser att den driver fler eritreaner att lämna landet.
Källor: FN, Migrationsverket, IOM
Fakta: Eritreas historia
Eritrea var en italiensk koloni från 1890 till andra världskriget, då Storbritannien tog över styret.
1951 införlivades Eritrea i Etiopien. Motståndet mot det etiopiska styret växte och 1961 utbröt ett väpnat uppror som blev starten på 30 års frihetskrig.
1991 störtades den etiopiska diktatorn och kriget var över. 1993 hölls en folkomröstning om självständighet och ja-sidan vann en överväldigande seger.
Gerillarörelsen EPLF, ledd av Isaias Afwerki, övertog styret av landet i form av partiet PFDJ (Folkfronten för demokrati och rättvisa). Fria val utlovades men blev aldrig av.
År 1998 utbröt ett blodigt skyttegravskrig mellan Eritrea och Etiopien till följd av en gränstvist. Dödssiffran uppskattas till närmare 100 000.
Sedan kriget ockuperar Etiopien fortfarande mark som tilldömts Eritrea, och i Eritrea råder fortfarande formellt krigstillstånd. Isaias Afwerki är fortfarande Eritreas president.
I Reportrar utan gränsers World Press Freedom Index 2017 ligger Eritrea näst sist i världen på plats 179, före Nordkorea.
