Polis, andra myndigheter, forskare och medier har ett ansvar för att inte elda på ropen på hämnd och hårda tag ännu mer. Rättsvårdande myndigheter måste använda vetenskapligt grundade metoder, skriver Anders Cardell.
Den senaste tiden har allt fler debattörer på högerkanten öppet börja marknadsföra ideer som är hämtade från fascismens spelbok.
”Polisen vågar inte ta till det enda som dessa kretsar förstår – våld. Våld till dess att man dominerar den andre. Det är ett rent djuriskt beteende.” … ”Svensk polis är ett skämt – gängen är inte ett dugg rädda” skriver en skribent i en av de större sajterna på yttersta högerkanten.
Denna typ av utspel är extremt allvarliga och viktiga att hantera av två orsaker. Den ena är att de bygger på en illusion om att våldsam repression har en positiv effekt på kriminalitet, den andra är att de är ett första steg mot en allmän legitimering av repressiva insatser mot andra grupper i samhället.
Modern forskning och vetenskap är eniga om att en ökad våldsanvändning från företrädare för rättsvårdande myndigheter bidrar till förödande konsekvenser.
Människor som lever i en tillvaro som innebär upprepat våld och regelbundna hot mot deras liv och hälsa, kommer inte påverkas i positiv riktning genom ökad våldsanvändning från polis.
Effekten blir istället den motsatta, mer hat, mer förakt, en ökad längtan av hämnd och andra former av destruktiv revanschism.
Vi vet att denna typ av känslor sedan får konsekvenser som riskerar att drabba alla i samhället. Idén att kriminella ska utsättas för förnedring har flera paralleller till de mest osmakliga exempel på våld man sett exempel på i den kriminella världen.
Tanken på att rättsvårdande myndigheter ska ägna sig åt förnedringsvåld kan varje fullt frisk individ förstå är helt fel. Samtidigt finns det risk för att denna typ av uppfattningar kan få fäste bland vissa delar av befolkningen.
Brist på förståelse av vad som skapat och bidrar till den våldsutveckling som skett bland unga kriminella, och desinformation kring fenomenets orsaker, kan få vissa att reagera med rädsla och förakt på sätt som kan få människor att närma sig denna typ av tankegångar.
Här har forskare och andra som besitter kompetens kring dessa frågor ett avgörande ansvar, men en del av ansvaret ligger också hos etablerade medier.
Vi vet att etablerade medier svikit befolkningen tidigare när det gällt rapportering av viktiga samhällsfrågor.
Det är i allmänhet mer gynnsamt för etablerade medier att producera material som innehåller mystik, skrämmer eller skapar starka känslomässiga reaktioner, på bekostnad av vetenskapligt baserade verklighetsbilder som bidrar till ökad kunskap och förståelse.
Det är tydligt att polis och andra myndigheter har misslyckats att förhindra den våldsutveckling som ägt rum i nära anslutning till en expanderande handel med droger, bland unga med en kriminell livsstil.
Polis och andra myndigheter har därför en stor utmaning framför sig och det är helt avgörande att analyserna om vilka insatser som är lämpliga bygger på vetenskap och validerad kunskap, inte baseras på åsikter från killgissare på yttersta högerkanten vars drivkrafter inte har någonting att göra med en ambition om att utveckla och förbättra polisens arbete.
Vill man läsa mer om hur svensk polis kan utvecklas, rekommenderar jag Stefan Holgerssons rapporter.
